Gérard Larcher, den franske ordföranden i Mission for Flexicurity, var full av beundran inför livet på den svenska arbetsmarknaden när han i går gästade Stockholm på inbjudan av arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin. Besöket var ett av fem inom ramen för EU-kommissionens nyligen lanserade Uppdrag för Flexicurity.
– Det finns nu konsensus inom EU, fortsatte Gérard Larcher. Vi har gemensamma riktlinjer och har påbörjat genomförandefasen.
Enligt EU innebär flexicurity att flexibilitet och trygghet på arbetsmarknaden inte behöver vara varandras motsatser. Att underlätta omställningen på arbetsmarknaden för att möta modernisering och globalisering är målet och redskapet är de åtta principer som sammanfattas i begreppet flexicurity.
– Men det handlar inte om någon ny lagstiftning eller färdig modell, menade Sven Otto Littorin. Istället är det en frivillig och gränsöverskridande samordning av de europeiska ländernas politik. Vi måste ta hänsyn till att förutsättningarna skiljer sig från land till land. Just tvingande lagar blev ett av temana i den efterföljande debatten.
– Det går inte att lagstifta fram jobb-security, slog Urban Bäckström fast. Det bästa skydd som finns mot att bli arbetslös är att arbeta i ett företag som säljer lönsamma produkter. Idag har vi en lag om anställningsskydd som systematiskt diskriminerar de svaga på arbetsmarknaden, till exempel unga, kvinnor och invandrare.
Anna Ekström från SACO höll med:
– Om vi hade hejdat oss någon gång i början av 1970-talet, när vi började lagstifta om arbetsrätt, då hade vi haft det lättare nu.
Panelen, som också bestod av nationalekonomen Ann-Sofie Kolm, företagaren Gustaf Douglas och Claes Stråth från Medlingsinstitutet, var alla överens om att lagstiftning är ett redskap som inte hör hemma på arbetsmarknaden. Urban Bäckström igen:
– Idag har vi ett system som låser in människor vilket gör att det blir rätt folk på fel plats. Orörligheten gör också att löneutvecklingen går långsamt vilket borde oroa de fackliga företrädarna. Och framför allt, skall vi ha en lagstiftning som diskriminerar de unga?
I den efterföljande frågestunden påpekade de europeiska kommissionärerna att det var uppenbart med vilken entusiasm som arbetsmarknadens parter ville vara med och lösa problemen.
– Det är nästan oroande att ni är så överens, utbrast Xavier Prats Monné.
– Det finns massor som borde förändras och avtal är alltid bättre än lagstiftning, svarade Anna Ekström. Det vet vi av erfarenhet. Trygghet på arbetsmarknaden skall ligga inte i anställningen utan i anställbarheten. Då blir en omställning inte en katastrof utan en möjlighet att möta det nya.
– Bra, avslutade Sven Otto Littorin. Det blir nämligen inte mer lagstiftning. Gör det i avtal, då håller det längre.
