Tyska arbetsgivare går i bräschen för klimatet

I rapporten ”Climate paths for Germany” har man granskat varje sektor som bidrar till växthusgaser och framför allt koldioxidutsläpp, och tittat på vad kostnaderna skulle bli om man ställde om till mer förnyelsebar energi.

Carsten Rolle är chef för energi- och klimatpolitiska frågor inom den tyska motsvarigheten till Svenskt Näringsliv, organisationen BDI. Han presenterade rapporten under ett internationellt seminarium i Näringslivets hus nyligen.

– Vi tittade först på var dagens klimatmål skulle ta oss, utifrån den kunskap och teknik som vi har i dag. Sedan har vi tittat på den fakta som finns och identifierat luckorna. Hur kan vi täppa till dem, och vad innebär det för ekonomin? Det är hjärtat i studien.

Med rapporten vill BDI bidra till en mer faktabaserad debatt om klimatomställningen, och uppemot 200 tekniska experter från berörda sektorer har bidragit till studiens slutsatser. Man kom fram till att Tyskland kan minska utsläppen med 80 procent, utifrån existerande teknik och en förstärkning av dagens politiska ambitioner, fram till år 2050.

Och det går att nå ännu längre, upp till 95 procent. Ett scenario som kräver ”rätt politiska beslut vid rätt tidpunkt”, och att resten av världen hakar på i omställningen.

– Det går att komma långt med idag känd teknik, men för att nå längre krävs större tekniksprång, som till exempel koldioxidavskiljning- och lagring (CCS) och revolutionerande teknikskiften, säger Linda Flink, expert på energi och klimat, Svenskt Näringsliv, som medverkade på seminariet.

Till skillnad från Tyskland kommer Sveriges största utsläpp från industri-, transport och jordbrukssektorn. Det innebär stora utmaningar eftersom det är internationellt konkurrensutsatta sektorer som har svårt att bära extra kostnader, som koldioxidskatt.

– Personligen tror jag att konkurrenskraften kommer att vara avgörande för möjligheten att nå mycket låga utsläpp. Det är en stor samhällsomvandling och bara konkurrenskraftiga företag kommer att ha de resurser som krävs för att satsa på forskning och innovation, och slutligen ta de stora investeringsbeslut som är nödvändiga.

På plats på seminariet fanns även Svante Axelsson, nationell samordnare för Fossilfritt Sverige. Han var optimistisk inför företagens hävningskraft i klimatfrågan och lade stor vikt vid Sveriges roll som föregångsland.

– I Sverige är den fossilfira stålindustrin väldigt dyr. Men vi gör det inte för att vara ”goda”, utan också för att kunna vara en del av marknaden i framtiden. Och jag tror att många andra sektorer borde tänka likadant. Däremot tror jag att vi inte kan lita på marknaden helt och hållet, utan staten måste ta en del av risken, säger Svante Axelsson.

Axelsson nämner exempelvis gröna statsobligationer som ett investeringsalternativ.

Utmaningarna för näringslivet ligger i de långsiktiga perspektiven, menar Carsten Rolle. Att företagen kan få valuta för pengarna om 30 år är svårt att förutspå, och då är det lätt hänt att investeringarna uteblir.

– En del av svaret kan vara att inte tänka från målet och bakåt, utan utgå utifrån i dag. Var finns nästa innovationsprojekt? Inom vilka fält kan man utveckla den teknologi som vi kommer att behöva, även om vi ännu inte vet i vilken utsträckning? Tio år framåt är en annan sak än trettio, och ett tankesätt som industrierna kan relatera till, säger Carsten Rolle.

Cecilia Burman

Läs hela rapportern här