Förhandlingarna om EUs handel med utsläppsrätter pågår för fullt. Utgångspunkten måste vara att säkra industrins konkurrenskraft, inte minst sett ur ett globalt klimatperspektiv, skriver Linda Flink, expert energi och klimat.
Förhandlingarna om hur EUs handel med utsläppsrätter, EU ETS, ska se ut efter 2020 har börjat ta fart på riktigt, inte minst sedan de två rapportörerna i Europaparlamentet lagt fram sina rapporter.
Svenskt Näringsliv tror på EU ETS som det huvudsakliga klimatstyrmedlet för den handlande sektorn, som på ett kostnadseffektivt sätt kan minska utsläppen i hela EU.
Men det finns stora utmaningar, inte minst när det gäller att hitta rätt balans som tar hänsyn till båda ingående sektorerna, konkurrensutsatt industri och energiproducenter, vars behov och förutsättningar är mycket skilda. Inte minst vad gäller möjligheten att föra vidare kostnad för utsläppsrätter till kund.
Eftersom motsvarande prissättning på växthusgasutsläpp i stor utsträckning fortfarande saknas i de centrala konkurrentländerna, måste det i systemet fortsatt finnas skydd mot koldioxidläckage för industrin i form av gratis utsläppsrätter. Annars finns risken att klimateffektiv produktion i Europa slås ut till förmån för konkurrenter i andra delar av världen med sämre klimatprestanda. Skydd mot koldioxidläckage är således viktigt även ur ett globalt klimatperspektiv.
Det industrin efterfrågar är inte att alla industrianläggningar ska få full täckning för sina utsläpp genom gratis tilldelning, utan att de som är bäst i klassen ska sätta standarden och få full fri tilldelning. Resterande får köpa mellanskillnaden upp till sin egen utsläppsnivå. På så vis gynnas de som är klimatbäst i varje bransch, och de med sämre klimatprestanda får incitament att minska sina utsläpp.
En grundläggande förutsättning för att skyddet mot koldioxidläckage ska kunna fungera i nästa handelsperiod är att det finns tillräckligt med fria utsläppsrätter. Det är därför mycket olyckligt att EU-kommissionen föreslagit en fast fördelning mellan antalet utsläppsrätter som går till auktionering och fri tilldelning, där antalet fria utsläppsrätter med stor sannolikhet inte kommer att räcka. Detta skapar en stor oro hos industrin, som ser klara risker för konkurrenskraften om den fria tilldelningen skärs ned.
Inför beslut om utformningen av ETS efter 2020 är det avgörande att säkra bibehållen och stärkt konkurrenskraft för industrin. Detta åstadkoms genom följande: