Klimatförändringen

Klimatet förändras i snabb takt. Genomsnittstemperaturen på jordklotet har ökat med 0,74 grader på 100 år. I Sverige har genomsnittstemperaturen ökat ännu mer. Det går att mäta med hög tillförlitlighet.

Global medeltemperatur på jordytan 1850-2010

 

Källa: IPCC, 2007, 2011



Orsaker

Energianvändning genom förbränning av fossila bränslen (kol, olja, naturgas) anses vara huvudkällan till utsläpp av GHG. Den industriella revolutionen i England baserades till stor del på just energianvändning genom förbränning av kol. Energiförsörjningen i världen idag baseras till övervägande del (ca 80 procent) på förbränning av fossila bränslen. Till skillnad från många andra länder bygger den svenska energiförsörjningen väsentligen på icke-fossila källor (vattenkraft, kärnkraft, biobränslen). Skälet till de fossila bränslenas dominans i välden är enkelt. Kol, olja och naturgas har den gemensamma egenskapen att de är energirika. De har därför fått många tillämpningar i samhället. Transportsystemet på jorden är exempelvis f n helt beroende av fossila bränslen. Det problem vi diskuterar har alltså inte samband med bilen, flygplanet eller fartyget som transportmedel, utan med bränslet med vilket de drivs.

Problemet, den andra sidan av myntet, är att förbränningen av dessa fossila bränslen frigör kol som bands i bränslet för flera hundra miljoner år sedan, vilket gör att det uppkommer ett överskott av kolföreningar som naturen inte kan absorbera på den korta tid de nu frigörs. Man brukar därför fokusera problemet just på förbränning av fossila bränslen. För förbränning av biomassa som vuxit upp i nutid anser man att det finns en balans mellan den koldioxid som tas upp av växter och den som frigörs.

Det bör noteras att det finns en ”naturlig växthuseffekt” på jorden. Det är en av förutsättningarna för liv på jorden. De naturliga halterna av dessa gaser medför att den genomsnittliga temperaturen på jordytan är drygt 30 grader varmare än vad den annars skulle ha varit, från minus 18 grader till plus 15 grader. Skälet till att det blir varmare på jorden är att växthusgaserna har förmågan att släppa igenom den kortvågiga solstrålningen men absorbera eller reflektera den långvågiga värmestrålningen från jordytan. Att denna mekanism existerar är idag inte särskilt kontroversiellt.

Det frågan nu gäller är om de ökade halterna av växthusgaser också orsakar en ökad temperatur med klimatförändringar som följd. Orsaken till dessa observerade förändringar går inte att fastställa på lika objektiva grunder som att mäta temperaturen eller halten av växthusgaser i atmosfären. IPCC anser att det är mycket sannolikt (mer än 90 procent säkerhet) att orsaken står att finna i människans utsläpp av växthusgaser. Bakom denna bedömning står flertalet forskare inom detta område. Den mest påverkande av dessa s k växthusgaser, koldioxid, uppkommer vid all förbränning. Den anses svara för ca 60% av den samlade växthuseffekten. Därtill kommer en koldioxideffekt som följd av avskogning och effekter av andra gaser med den samlande benämningen GHG.

IPCCs bedömningar baseras på sofistikerade beräkningar i datorbaserade modeller av utvecklingen av klimatet som följd av uppmätta halter av växthusgaser. Det finns ingen vattentät bevisning för att orsaken är just växthusgaserna. Någon sådan vattentät bevisning kommer vi troligen heller aldrig att få. Men det är, anser IPCC, den mest sannolika förklaringen. Det förtjänar att påpekas att nästan alla hittills upptäckta miljöfrågor börjat på liknande sätt med tidiga indikationer som sedan efter hand verifierats med forskning.





Historik

Det förtjänar att påpekas att indikationerna i detta fall kom mycket tidigt. Den franske vetenskapsmannen Fourier räknas som växthusteorins upptäckare (Fourier, 1824). Den irländske forskaren John Tyndall bidrog med att upptäcka koldioxidens och vattenångans förmåga att släppa igenom den kortvågiga strålningen men stänga inne värmestrålning (Tyndall, 1861). Den svenske forskaren Svante Arrhenius kvantifierade växthuseffekten (Arrhenius, 1896). Han kunde på det sättet förklara växlingarna mellan istider och varma perioder. Han såg sambanden mellan utsläppen av koldioxid från förbränning av fossila bränslen och ökade koldioxidhalter i atmosfären.

Med stor noggrannhet kunde han genom omfattande handräkningar förutsäga liknande effekter som nu kan beräknas med avancerade datorbaserade modeller. Han beräknade en global uppvärmning om 5-6 grader vid fördubblad koldioxidhalt mot IPCCs bedömning 1-6 grader. Däremot förutsåg han inte då de stora senare ökningarna i användningen av fossila bränslen, varför hans tidsperspektiv för förutspådda förändringar blev mycket längre. Mekanismerna bakom växthusgasteorin är alltså kända sedan länge (Arrhenius et al, 2008).

Klimateffekter av utsläpp av koldioxid kvantifierades av den svenske forskaren Svante Arrhenius redan 1896.



Globala utsläpp

Halter av koldioxid i atmosfären 1850-2010

 


Källa: Naturvårdsverket; IPCC, 2011

Halterna av s k växthusgaser, GHG (efter engelskans Green House Gases, dvs koldioxid, dikväveoxid-”lustgas”, metan, F-gaser och vattenånga) i atmosfären har likaledes ökat med drygt 30 procent under samma period. Det går också att mäta med hög tillförlitlighet.

Den internationella klimatpanelen, Intergovernmental Panel on Climate Change (IPCC), har i sin fjärde rapport 2007 (IPCC, 2007) sammanställt nuvarande kunskapsläge när det gäller klimatförändringar. Tusentals forskare har bidragit till denna rapport. Det är otvetydigt, säger IPCC, att klimatförändring pågår. Elva av tolv år (1995-2006) var den varmaste 12-årsperioden sedan mätningar av den globala yttemperaturen påbörjades år 1850.



 


Källor: Richard Almgren (2012), Vår miljö 1930-2030, Svenskt Näringsliv, med bearbetning av följande källor: 1930-1945 Keeling, 1973; 1950-1965 Keeling, 1973; Delvis egen bedömning utifrån produktionsdata, UNEP, 2006; 1970-1975 WWI; Delvis egen bedömning utifrån produktionsdata, UNEP, 2006; 1980-2005 UNEP, 2005; 2010-2030 IPPC, 2007: Synthesis Report, scenario B1 “Rapid changes”

 



Svenska utsläpp och åtgärder

En rad åtgärder har tidigt vidtagits i Sverige med bland annat oljeersättning, med främst biobränslen, efter oljekriserna i början av 1970-talet, effektivisering av energianvändning och åtgärder som följd av en särskild koldioxidavgift 1991. Den svenska koldioxidskatten är redan idag betydligt högre än den globala koldioxidskatt som föreslås av IPCC (20-80 US$/ton koldioxid, omräknat 30-120/ton koldioxid) och som förespråkas av ekonomer ( 40/ton koldioxid). Den svenska skatten på tjockolja (4755 kr/m3) motsvarar idag 150/ton koldioxid, alla skatter inräknade. De så kallade freonerna, CFC (klorfluorkarboner), som förutom sin effekt på ozonhålet också anses ha en växthuseffekt, har avvecklats. Det är dock de globala utsläppen som styr miljöpåverkan. I Sverige har motsvarande utsläpp ungefär halverats under motsvarande period.

Utsläpp av växthusgaser från källor i Sverige 1930-2030 (milj ton CO2 eq per år)

 


Källor: Richard Almgren (2012), Vår miljö 1930-2030, Svenskt Näringsliv, med bearbetning av följande källor: Koldioxid 1930-1985 SOU 2001:2; 1990-2010 Naturvårdsverket, 2009, 2011; 2010-2030 Prognos baserad på minskning med 20% till 2020, räknat från 1990, och fortsatta minskningar i samma takt därefter. CFC 1930-1980 Lindmark, 1998; 1985-2005 UNEP, 2005; IPCC, 2001; Metan 1930-1980 Egen beräkning efter antal djur enligt SCB; 1985-2005 Naturvårdsverket, 2006 (4459); 2010-2030 IPPC, 2007,2012: Synthesis Report, scenario B1 “Rapid changes”

 



Issmältningen

Istäckets utbredning över Arktis i januari 1979-2009 (miljoner kvadratkm)

 

Källa: The National Snow and Ice Data Center, University of Colorado, 2011

Havsytan har höjts med 1 decimeter på en 50-årsperiod som följd av smältande isar och varmare hav. Det går att mäta med hög tillförlitlighet. De arktiska havsisarna minskar i omfång. Det har forskarna kunnat observera genom satellitbilder (sedan 1978). På Antarktis är issmältningen inte lika alarmerande, då isarna där vilar på fast mark och därigenom inte smälter lika fort. Under de senaste 100 åren har nederbörden ökat i betydande grad i bl a norra Europa. Det är mycket sannolikt, säger vidare IPCC, att extrema vädersituationer har ökat med fler mycket kalla respektive mycket varma dagar. Intensiteten i tropiska stormar över Nordatlanten har ökat. Det finns risk för, hävdar IPCC, att en lång rad växter och djur kommer att få stora svårigheter att anpassa sig till den nya klimatsituationen med följd att utrotningen av arter förväntas öka. En svensk uppföljningsrapport till IPCC bekräftar slutsatserna (Rummukainen och Källén, 2009).





Lösningar

Åtgärder och resultat

En internationell konvention, UNFCCC (United Nation´s Framework Convention on Climate Change), togs fram till den stora miljökonferensen om miljö och utveckling i Rio de Janeiro 1992. De konkreta åtagandena till UNFCCC formuleras i tillhörande protokoll. Det första av dessa är Kyoto-protokollet från 1997. Detta protokolls åtaganden går nu mot upploppet (2012). Ett nytt protokoll för tiden därefter förväntas kunna skrivas under i Köpenhamn 2009 med den förväntade benämningen Köpenhamn-protokollet.

Prismekanismer av olika slag har etablerats som det viktigaste medlet att minska utsläppen. Inom EU har ett system införts med handel av utsläppsrätter. Detta system väntas bli det mest betydelsefulla styrmedlet. I Sverige omfattar systemet ca 730 anläggningar med utsläpp av växthusgaser, ca 13 000 i hela EU. Det finns också liknande initiativ i andra delar av världen. EU-länderna väntas åtminstone komma nära de åtaganden som gjordes i Kyoto-protokollet medan det är blandade resultat i resten av världen. Sammanlagt har de samlade utsläppen av växthusgaser ökat kraftigt sedan 1997 när Kyoto-protokollet tecknades, i motsats till inriktningen av protokollet, enligt vilket utsläppen förväntades minska med 5 procent till år 2010 (räknat från 1990). Sverige väntas nå sitt mål.

I Sverige handlar ett av de sexton miljökvalitetsmålen om minskning av klimatgaser, ”Begränsad klimatpåverkan”. Målet innebär att halten av växthusgaser i atmosfären ”skall stabiliseras på en nivå som innebär att människans påverkan på klimatsystemet inte blir farlig”. Det är ett långsiktigt mål till mitten av detta sekel. Som framgår av bifogade diagram är det svenska bidraget av de samlade globala utsläppen av klimatgaser drygt 1 promille, varför egentligen alla åtgärder måste ske i internationell samverkan för att bli verkningsfulla.

Vidare är det ett rimligt antagande att flertalet av de företag som på frivillig väg har infört ett miljöledningssystem enligt den internationella miljöledningsstandarden ISO 14001, totalt ca 4 000 i Sverige, i sina respektive system har infört ett mål för begränsning av växthusgaser. Globalt är det fråga om flera hundra tusen företag. Det innebär att omfattande frivilliga åtgärder pågår i näringslivet inom ramen för företagens miljöledningssystem.

En annan frivillig insats värd att nämna särskilt är den som pågår genom Carbon Disclosure Project, som är en årlig återkommande enkät ställd till tusentals stora företag i hela världen. Bakom projektet står hundratals investerare med omfattande tillgångar. Även om projektet bara ställer frågor om dessa företags insatser för att minska klimatpåverkan är det rimligt att anta att företagens egna svar fäster uppmärksamheten på dessa frågor och som en följd därav ger upphov till åtgärder på frivillig väg genom de medverkande företagens försorg (PWC, 2008).

Miljöpolitikens krav

Diskussioner pågår om olika målsättningar såväl i Sverige, som inom EU och på internationell nivå. När detta skrivs gäller ett mål för EU-länderna om 20% minskning av växthusgaser till år 2020, ett mål som kommer att skärpas till 30 procent om andra aktörer i världen medverkar.

Naturens svar på vidtagna åtgärder

Några positiva effekter av vidtagna åtgärder har ännu inte kunnat observeras. Några sådana effekter kan inte förväntas förrän i slutet av detta sekel, under förutsättning att kraftfulla åtgärder börjar vidtas nu. Däremot finns indikationer på att klimateffekterna redan börjat få genomslag genom mera extrema vädersituationer (stormar, regn och torka). Istäckets utbredning över Arktis vintertid har exempelvis minskat med omkring 10 procent under de senaste 30 åren. Det har kunnat mätas. Det finns också mätningar av isutbredningen sommartid, där isavsmältningen är snabbare än vad som framgår av figuren. Sverige tillhör de länder där konsekvenserna väntas bli jämförelsevis lindriga av en klimatförändring.





Kvarvarande lösningar

Det går att hejda klimatförändringarna. Det finns redan idag teknik som klarar detta och teknikutvecklingen har bara börjat på detta område. Det är alla initierade bedömare överens om. Det finns många goda exempel i andra miljöfrågor att peka på. När det gäller klimatfrågan är ett bra exempel på en möjlig utveckling den i Sverige, där utsläppen av GHG i stort sett halverats under den senaste 40-50-årsperioden. Kostnaderna är höga för fortsatta minskningar men överkomliga om åtgärder börjar vidtas redan nu, det vill säga kostnaderna hotar inte välfärd och fortsatt ekonomisk utveckling. Det är också alla initierade bedömare överens om (Azar, 2008; Eklund 2009; Fölster, 2008; IPCC, 2008; Stern, 2007). Knepet är att få alla viktiga aktörer i världen att vidta åtgärder i samlad tropp, där ingen går före och ingen släpar efter. Huruvida det är möjligt kan ingen idag förutsäga säkert. Det uppstår nämligen alltid ”vinnare” och ”förlorare” vid en stor omställning som denna. IPCC bedömer att det tar flera decennier innan nuvarande trend med ökande globala utsläpp kan brytas. Däremot är inriktningen inom EU att fortsätta minska utsläppen av växthusgaser med de måltal som tidigare redovisats.

När det gäller kostnadernas storlek har den mest genomarbetade bedömningen genomförts av den brittiske ekonomen Nicholas Stern i den s k Stern-rapporten (Stern, 2007). I hans rapport bedömdes åtgärder i den storleksordning som nu diskuteras medföra ekonomiska uppoffringar. Uppoffringarna å ena sidan vid åtgärdsstart nu beräknades av Stern uppgå till storleksordningen 1 procent per år av global BNP. Om det skulle visa sig att farhågorna om globala klimatförändringar är överdrivna får vi en välfärdsförlust i samma storleksordning som följd av ”onödiga åtgärder”. Om det å andra sidan visar sig att det finns goda skäl för de minskningar som nu diskuteras och inga åtgärder vidtas blir följden att naturresurser blir mindre värdefulla, växter och djur förlorar sina naturliga biotoper etc som följd av fortsatta utsläpp av växthusgaser. Stern bedömde dessa förluster som betydligt större, 5 procent av global BNP per år.

Sterns slutsats var tydlig: Omedelbara och kraftfulla åtgärder (”Prompt and strong action”). En del av dessa förluster får vi ändå hur vi än beter oss, eftersom viss klimatförändring ändå uppstår. Det är enligt Stern alltså ytterst fråga om en riskbedömning, där riskerna vid ett scenarium med ett passivt förhållningssätt beräknas vara betydligt högre än vid ett scenarium där åtgärder börjar vidtas redan nu.





Kommentar

Under flera år har tidningar, radio och TV bokstavligen dränkt oss i den förestående klimatförändringen. Frågan berör oss alla, oavsett om du verkar i ett företag, statlig eller kommunal organisation. Den berör oss även som privatpersoner. Denna rapport utgår från den uppfattning om den vetenskapliga grunden för klimatförändringarna som den internationella klimatpanelen (IPCC) kommit fram till. Det är faktiskt väldigt lätt att förhålla sig till dessa signaler. Alla måste nämligen bidra. Och alla kan faktiskt bidra med enkla medel. Varje bidrag kan te sig obetydligt i det globala sammanhanget. Men det gäller att bara tänka globalt och agera lokalt på den egna hemmaplanen. Det blir dyrt att agera på egen hand långt före alla andra. Det gäller alltså att agera klokt.

EU har tagit på sig en ledarroll i den politiska sfären. Inom EU har medlemsländerna enats om ambitiösa mål för begränsning av klimatgaser för tiden fram till år 2020. Det huvudsakliga styrmedlet inom EU är ett redan etablerat system med utsläpp med utsläppsrätter. Detta system berör cirka 730 företag i Sverige och omfattar ungefär en tredjedel av utsläppen av klimatgaser i Sverige. Det är i princip ett bra styrmedel och troligen det bästa som för närvarande går att politiskt åstadkomma. Något motsvarande fungerande system på global basis har dock ännu inte sett dagens ljus.

Nyckelaktörerna är USA och Kina. Utan aktiv medverkan från dessa länder blir det svårt att nå framgång. Någon motsvarande medvetenhet om klimatfrågans allvar som den i Europa finns inte i dessa länder. Det kan därför bli politiskt svårt att åstadkomma långtgående åtaganden från dessa länder.

I Sverige har energianvändning belagts med klimatskatt sedan början på 1990-talet. Skattens nivå överträffar redan den nivå som den brittiske ekonomen Nicholas Stern förespråkade i sin rapport från 2006 (den s k ”Stern-rapporten”). Det är svårt att tänka sig en exklusiv svensk höjning av denna skatt med hänsyn till det svenska näringslivets internationella konkurrenskraft. En annan väg som prövas är krav på högsta utsläpp av koldioxid från bilar. En intressant väg är vidare satsningar med svenska statliga pengar på insatser i andra länder, där utbytet i form av klimatbegränsning är högre.

En möjlig väg som emellertid inte uppmärksammats i detta sammanhang är de miljöledningssystem som tusentals företag och andra organisationer infört på frivillig väg med stöd av internationell standard som ISO 14001. De nämns vare sig de svenska statliga programmen, EUs program eller FNs förhandlingar inför Köpenhamns-protokollet som ersätter Kyoto-protokollet. Här finns en stor potential för begränsning av klimatgaser som skulle kunna utnyttjas bättre. Det finns beräkningar som visar att åtgärder för ungefär hälften av utsläppen av klimatgaser i Europa är ekonomiskt lönsamma eller belastas enbart med begränsade kostnader. Denna del av utsläppspanoramat passar väl för nämnda system.

De bygger också på internationell standard, vilket innebär att de tillämpas på samma sätt över hela världen. I själva verket finns det inget annat verktyg med den egenskapen. I EUs förordning om miljöledningssystemet EMAS uppmanas EUs medlemsländer att öka täckningsgraden inom näringslivet med sådana system och att stimulera företag att införa sådana system med ambitiösa miljömål. Det finns alltså i princip uppbackning inom EU för att stimulera utvecklingen med fler liknande system. Denna uppmaning har i Sverige hittills inte givit något konkret resultat, i motsats till många andra EU-länder.





Invändningar mot global uppvärmning

Det finns också andra förklaringsmekanismer som förts fram av andra forskare än dem som ansluter sig till IPCCs förklaringsmodell. Exempelvis hävdar flera forskare att de storskaliga förändringar vi nu kan observera kan förklaras genom variationer i solaktiviteten, variationer i jordens lutning mot solen, variationer i jordens bana runt solen eller andra cykliska fenomen. Exempelvis hävdar danska forskare att variationen i den kosmiska strålningen i kombination med naturliga variationer i solens magnetfält kan förklara den globala uppvärmningen. Den kosmiska strålningen har enligt dessa forskare inflytande på molnbildningen och därmed reflektionen av värme på jordytan.

Det är vidare känt att det finns en naturlig växling mellan varma och kalla perioder på jorden. Det är en variation som sker med ungefär 100 000 års mellanrum, åtminstone har det varit så den senaste perioden om ca 1 miljon år. Den förklaring som nu anses vara den mest troliga till dessa växlingar är de s k Milankovic-cyklerna med innebörden att jorden med dessa tidsmellanrum ändrar bana runt solen och också ändrar lutning. Den senaste varma perioden inträffade för ungefär 100 000 år sedan och den uppvärmning som nu sker skulle alltså också i princip, åtminstone delvis, kunna förklaras av detta naturliga fenomen. Det finns dock några hakar till en sådan naturlig förklaring.

Ändringen av temperaturen på jorden har nu gått snabbt och har inte kunnat relateras till en motsvarande ändring av jordens bana eller lutning. En annan hake är att koldioxidhalterna enligt utförda beräkningar aldrig varit så höga som nu, i varje fall inte så länge som det funnits människor på jorden. Koldioxidhalterna och temperaturen på jorden har nämligen följts åt under dessa växlingar, hög temperatur, hög koldioxidhalt och tvärtom. Det är dock en viktig skillnad till nuläget. Temperatursvängningarna tycks ha börjat förändringen med ändrade koldioxidhalter som följd. Nu gör vi tvärtom - höjer koldioxidhalten med en trolig temperaturstegring som följd.