Ozonskiktet

Ozonskiktet skyddar oss mot solens allra starkaste strålar, UV-strålningen. Ozonskiktet är en förutsättning för liv på jorden. Ozonskiktet skyddar livet på jorden genom att filtrera bort en del av den skadliga UV-strålningen från solen.

Ozonskiktet

Den brittiske forskaren Sydney Chapman upptäckte existensen av ozonskiktet 1930. Han beskrev också de naturliga variationerna mellan olika årstider.

Forskningen om effekterna har visat att konsekvenserna av ett uttunnat ozonskiktet är ökad risk hos människor för allvarliga hälsoeffekter som t ex hudcancer, nedsatt immunförsvar och starr, och att ekosystem, jordbruksgrödor, skog och olika material kan ta skada. Varje vår uppträder numera kraftiga minskningar av ozonskiktet i Antarktis och i viss utsträckning också över Arktis. Skillnaderna i ozonuttunningen beror på olika cirkulation av luftströmmarna i dessa två områden.

Globalt är ozonskiktet fortfarande tunnare än vad det var på 1970-talet. Över Antarktis är uttunningen ca 50 procent under vårmånaderna september-oktober. Styrkan i de färgade områdena i mitten av bilderna visar graden av uttunning På våra breddgrader har uttunning av ozonskiktet på upp till 5–10 procent observerats under de senaste 20 åren.

Uttunningen av ozonskiktet över Antarktis 1979-2008
 

1979

   

1982

1985

1988

 

1991

1994

1997

 

2000

2003

2006

2009

2011

   


Orsaker

Orsaken till uttunningen av ozonskiktet har påvisats vara användning av vissa kemiska produkter. De aktuella ämnena utvecklades i USA i slutet av 1920-talet. Efter andra världskriget fick dessa ämnen flera industriella tillämpningar genom att de är så stabila. Från industriell synpunkt är det en god egenskap. Den andra sidan av myntet är att stabila ämnen också har oacceptabla egenskaper i miljön. Ingen förutsåg då de senare upptäckta negativa konsekvenserna för ozonskiktet över jordklotet. De aktuella ämnena har förmågan att bryta ned ozonskiktet i atmosfären, där de starka ultravioletta strålarna ändrar de stabila egenskaperna. Där finns de ofta kvar under lång tid, vilket betyder att ozonskiktet påverkas av utsläppen under flera decennier.

De första observationerna om uttunnat ozonskikt gjordes 1968. 1976 förklarades uttunningen vetenskapligt. Många forskare medverkade. Tre forskare anses stå bakom teorierna till de kemiska mekanismer som orsakar uttunningen, Paul Crutzen, Frank Sherwood Rowland och Mario Molina. De fick senare (1995) Nobelpriset i kemi för sina upptäckter.

Sådana ämnen som bryter ned ozonskiktet är t ex vissa klorerade lösningsmedel, klorfluorkarboner (CFC) och klorfluorkolväten (HCFC). CFC och HCFC har använts i bl a kylskåp, anläggningar för luftkonditionering och skumplast. Även utsläpp av partiklar och vattenånga från flygplan som flyger på hög höjd påverkar ozonskiktets tjocklek, liksom halten av växthusgaser i atmosfären. Det amerikanska företaget du Ponts handelsnamn för denna typ av ämnen, freoner, används ofta synonymt med CFC.

Lösningar

Mätningar av ozonskiktet har utförts sedan det upptäcktes. All tillverkning av dessa produkter har i stort sett upphört, all ny användningen är i princip förbjuden. Användningen uppgår nu till några få procent av de högsta nivåerna på 1980-talet.

Användning av ozonpåverkande ämnen i Sverige 1930-2030 (ton CFCeq per år)

 

Källor: Richard Almgren (2012), Vår miljö 1930-2030, Svenskt Näringsliv, med bearbetning av följande källor: 1950-1990 Lindmark, 1998; Naturvårdsverket Miljömålsportalen; UNEP Ozonsekretariat;

Miljöpolitikens krav

En internationell konvention, Wienkonventionen (Vienna Convention for the Protection of the Ozone Layer, 1985) med tillhörande protokoll, Montrealprotokollet från 1987 (Montreal Protocol on Substances that Deplete the Ozone Layer), reglerar utsläppen av ozonnedbrytande ämnen. I princip skall de flesta av dessa ämnen enligt Montreal-protokollet ha fasats ut till år 2010. Den svenska riksdagen har slagit fast att utsläppen av ozonnedbrytande ämnen till största delen skall ha upphört år 2010.

Naturens svar på vidtagna åtgärder

Koncentrationerna av de substanser som tunnar ut ozonskiktet i atmosfären minskar. Det har forskarna nu kunnat mäta. Det är ännu inga stora förändringar men med hänsyn till de långa ledtiderna för läkprocessen är det viktiga indikationer nu på att besluten om avveckling av dessa substanser var riktiga. Först i mitten av detta sekel väntas koncentrationerna komma ned till 1970-talets nivå och ned till normalnivå till kommande sekelskifte. Detta är ett exempel på de långa ledtiderna mellan åtgärd och respons i naturen.

Kvarvarande insatser

Praktiskt taget alla ämnen som bedöms påverka ozonskiktet har fasats ut. Det finns dock fortfarande CFC upplagrade i olika befintliga produkter. Även dessa mängder minskar till f n mindre än 20 procent av mängderna år 1990. Det är framförallt i kylskåp och byggnadsmaterial som det fortfarande finns en del CFC kvar. Slutsatsen är att det i stort sett inte finns fler åtgärder att vidta, annat än att slutföra redan pågående insatser. Sedan är det bara att vänta och se.


Kommentar

Det internationella samfundet agerade föredömligt snabbt på signalerna om att ozonskiktet på hög höjd var på väg att uttunnas till farligt låga nivåer. Idag har de substanser som är orsaken till denna uttunning i princip tagits bort. De tillverkas inte längre, annat än de lågpåverkande substanserna. De mängder som finns kvar i existerande produkter är små.

Exemplet med åtgärder för att återställa ozonskiktet visar att det går att agera kraftfullt internationellt. Det är framförallt Wienkonventionen med dess Montrealprotokoll som utgjort grund för insatser. Samtidigt måste påpekas att denna globala miljöfråga var betydligt enklare att lösa än exempelvis klimatfrågan. I det förra fallet tillverkades substanserna av ett fåtal tillverkare. Den vetenskapliga grunden för behovet av åtgärder var också mer entydig än vad fallet är med klimatfrågan.

Det som nu återstår är att invänta ”moder jords” självläkande förmåga. De första signalerna har kommit med innebörden att den negativa utvecklingen har vänt och att en tillfriskning sker. Detta kommer dock att ta tid. Det beräknas ta hela detta sekel innan ozonskiktet är helt återställt.