Ja till strängare krav – men vinstreglering är fel väg

Moderaterna har presenterat förslag kring nya regler för välfärdssektorn. Mycket av det som föreslås är bra. Starka skäl talar för en utökad tillståndsplikt i välfärden. De aktörer som tillhandahåller välfärdstjänster måste ha både kompetensmässiga och ekonomiska förutsättningar för detta.

Att införa nationella kvalitetsmål, som är mätbara och som följs upp, är också rätt. Likaså att det måste gå fortare att stänga en verksamhet som inte håller måttet kvalitetsmässigt. Att staten ska kunna ta över ansvaret för driften av verksamheter som inte fungerar är också bra. Bra är även att i princip samma regler ska gälla för offentliga verksamheter.

Men det blir både skadligt och meningslöst med en sanktion som innebär att rätten att dela ut vinst ska stoppas för de företag som inte anses uppfylla nödvändiga kvalitetskrav.

Verksamheter som inte kan uppfylla dessa kvalitetskrav ska självfallet inte drivas vidare utan stängas, oavsett det gäller privat eller offentlig verksamhet.

Dagens ofta bristfälliga uppföljning av upphandlade verksamheter måste stärkas för att tidigt upptäcka och åtgärda brister. Också själva tillsynen vad gäller kvalitetsbrister bör vässas. Vidare kan sanktionsmöjligheterna i form av viten – och som en yttersta möjlighet stängning – bli ytterst kännbara för företagen, inte minst därför att de innebär mycket dålig publicitet. En ägar- och ledningsprövning kan också, som yttersta konsekvens, innebära att den fortsatta rätten att över huvud taget bedriva verksamhet för företaget dras in.

Det är emellertid ägarnas rätt och ansvar att disponera över hur överskottet används. Ett ingrepp i detta innebär ett ingrepp i äganderätten, som vore utomordentligt olämpligt från ett principiellt perspektiv vad gäller statens rättigheter och skyldigheter i förhållande till den privata sektorn. Till detta kommer att utdelningsförbudet riskerar att leda till ytterligare regleringar vad gäller köp av tjänster mellan företag, lönenivåer med mera.