Vinsttak urholkar vård och omsorg

För en dryg månad sedan presenterade Reepaluutredningen sitt förslag om ett vinsttak för välfärdsföretag på sju procent av operativt kapital. Sedan dess har flera ekonomiexperter förklarat varför det i princip innebär ett förbud mot vinster i välfärden och därmed slutet på privat driven skola, vård och omsorg.

Problemet är vad som i redovisningen räknas som operativt kapital. Ett företag där maskiner och annan utrustning står för mycket av investeringar har ett stort operativt kapital att utgå från när den tillåtna vinsten räknas ut.

En skola eller en vårdcentral gör få investeringar av den typen. För dem är det däremot är det helt avgörande att satsa resurser på att anställa duktig personal, att utbilda de anställda, innovation och att utveckla effektiva rutiner. Men det är kostnader som inte syns i balansräkningen.

Under ett seminarium som arrangerades av SNS, Studieförbundet Näringsliv och Samhälle, förra veckan berättade Per Strömberg, professor i finansiell ekonomi, om konsekvenserna av Ilmar Reepalus förslag.

– Till exempel kommer den skola som äger sin byggnad att ha ett stort rörelsekapital och då är sju procent mycket pengar. Men den som hyr sin byggnad kommer inte att ha något rörelsekapital och sju procent gånger noll är ingenting, säger Per Strömberg.

Vinsttak gynnar större välkapitaliserade koncerner, eftersom de har lättare att äga tillgångar, medan det missgynnar mindre entreprenörsdrivna verksamheter.

Förslaget går också stick i stäv med syftet att ha privata välfärdsföretag – ökad kvalitetsinnovation och lägre kostnader tack vare högre effektivitet, enligt Per Strömberg.

– Ett vinsttak tar bort fördelarna med vinstdrivande verksamhet utan att ge bättre kvalitet. Tror man att det blir för stora problem i vissa sektorer bör man inte ha vinstdrivande privat verksamhet här.

I och med att dessa ”mjuka” investeringar inte syns i balansräkningen när de kostnadsförs ser det ut som att den här typen av företag gör stora vinster mätt mot det redovisade kapitalet när de är framgångsrika. Problemet drabbar främst tjänsteföretag som gör många satsningar som inte går in i balansräkningen, samtidigt som de har få tillgångar som får vara där.

Medan dagens redovisningsregler strävar efter att göra en försiktig värdering av tillgångar så att inte banker och långivare kan luras av en övervärdering, medan utredningens förslag använder samma regler för att i stället beräkna om ett bolag gör mer vinster än det bör göra.

I en debattartikel i Dagens Industri den 16 november skriver ekonomie doktor Mikael Runsten att regleringsförslaget i praktiken leder till ”ett vinstförbud för ett stort antal företag”.

Han fortsätter: ”Utredningens slutsats att blunda för de mjuka värdena och samtidigt sätta ett vinsttak baserat på att de heller inte finns vore inte bara dumt utan helt förödande för utvecklingen av företagen i välfärdssektorn.”

Vendela Englund, läkare och en av ägarna till vårdcentralen Åttkanten i Karlstad, konstaterar att det ett välfärdsföretag sätter in är humankapital.

– Ska man tala om insatt kapital måste man tala humankapital för det är välfärdens tunga och enormt viktiga kapital, och det vet alla. Vi sätter in oss själva. Personalens kompetens är det oersättliga värdet. Räknas inte det är det ett slag i ansiktet på alla oss – det är förnedrande.

Tas humankapitalet med i beräkningen blir siffran på sju procent ointressant, för det skulle Vendela Englunds företag aldrig komma upp i.

-Vad kostar det att göra en doktor? Förmodligen skulle jag med den kompetens och rutin som sitter i huvudet på mig kosta minst 20 miljoner. Men hade jag i stället varit en maskin med armar och ben – en hubbot – hade det varit ok att räkna mig som en tillgång att göra vinst på.

Hon ser ingen logik i att välfärdsföretag inte ska få göra vinst medan företag som producerar medicin eller kör ambulanser får det.

– Det betalas också av skattepengar men där är inte människorna kapitalet. Och där är inte merparten av företagare och anställda kvinnor, som i välfärden. Det är väldigt märkligt.

Solveig Sunnebo som driver förskolekoncernen Helianthus har räknat ut att hon trots en omsättning på 100 miljoner bara skulle kunna ta ut en vinst på 150 000-200 000 kronor om året enligt förslaget. För det är så mycket investeringarna i balansräkningen uppgår till.

– Då är det ändå högt jämfört med många andra välfärdsföretagare. De flesta investeringar betalar jag av med en gång. Det kan vara en dockvagn, en bokhylla, två bord…

Ett industriföretag med en stor maskinpark kan räkna investeringarna tillgodo men i tjänstebranschen fungerar det inte så, förklarar hon.

– Tjänsteföretag investerar inte i maskiner utan i människor. Men det räknas inte enligt det här förslaget. För oss är det ju viktigt att satsa på hög bemanning och välutbildade medarbetare som vi kan ge bra löner och kompetensutveckling.

Blir förslaget verklighet är det ”helt förödande för välfärden”, konstaterar hon.

– Många skulle gå i konkurs omedelbart för de har ingenting.

Karin Myrén