Frihandel ja, skyddstullar nej

Svenskt Näringsliv stöder konsekvent frihandel, som är en förutsättning för att marknadsekonomi och konkurrens ska fungera på bästa sätt. Skyddstullar i andra länder hindrar svenska företags marknadstillträde och är därför negativa för företagens export.

Skyddstullar för import till Sverige och övriga EU gör att insatsvaror och tjänster blir dyrare, så att våra företag i sin tur förlorar konkurrenskraft. Vi vill därför avskaffa alla tullar och andra hinder i världshandeln. Nolltullar för alla industrivaror är ett viktigt långsiktigt mål för världshandelsorganisationen WTO.

Sveriges talan i WTO förs av EU-kommissionen, som på uppdrag av de 28 medlemsländerna sköter EU:s gemensamma handelspolitik. Svenskt Näringsliv arbetar tillsammans med våra europeiska systerorganisationer och vår gemensamma näringslivsorganisation Businesseurope för att EU:s handelspolitik ska bli mer öppen och EU mer konkurrenskraftigt i världshandeln.

WTO:s så kallade Doha-runda (Doha Development Agenda) för ökad frihandel startade 2001, men har kört fast, efter det att det visat sig omöjligt att nå enighet framför allt om storleken på tullsänkningarna för jordbruk i industriländerna och för färdigvaror i nya industriländer som Indien och Brasilien.

Svenskt Näringslivs huvudmål i förhandlingarna i WTO:s nu uppskjutna Doha-runda har varit:

Tullsänkning för alla industrivaror till högst 10 procent i genomsnitt, med nolltullar för flera nya varuområden. Låga tullsatser under 3 procent (”krångeltullar”) bör tas bort. Höga tullsatser bör sänkas till högst 15 procent.

Frihandel med tjänster genom harmonisering och ömsesidigt erkännande av nationella regelverk inom olika tjänsteområden.

Ökad frihandel för jordbruksråvaror och livsmedelsprodukter genom att alla former av exportstöd helt elimineras och inre stöd och gränsskydd kraftigt reduceras. EU:s och andra i-länders handelssnedvridande jordbrukspolitik bör reformeras grundligt.

Förenklade och harmoniserade tull- och handelsprocedurer, som minskar kostnader och tidsåtgång för såväl exportörer som importörer, och särskilt för mindre företag.

WTO bör stärka sin förmåga att systematiskt undanröja tekniska och andra icke-tariffära handelshinder genom förenklad och harmoniserad lagstiftning, och genom ömsesidigt erkännande.

TBT-avtalet bör föreskriva skyldighet att välja den minst handelshindrande formen av reglering, som endast innefattar väsentliga regler till skydd för hälsa och säkerhet.

Frihandel underlättar ett effektivt resursutnyttjande, så att högre välstånd kan uppnås med lägre miljöpåverkan. Miljölagar bör därför utnyttja marknadsmekanismerna och utformas så att de inte försvårar internationell handel. Tullförmåner för miljöprodukter får inte leda till krångligare tullklassificering.

WTO:s tvistlösningsmekanismer bör stärkas och omarbetas så att medlemsländerna oftare väljer medling (eller i andra hand kompensatoriska marknadsöppningar) istället för retaliation i form av strafftullar, som skadar orelaterade enskilda företag och den ekonomiska utvecklingen i så väl exportlandet som i importlandet.

Regler mot dumpning och subventioner bör utformas så att de inte hindrar nödvändiga strukturomvandlingar och fri konkurrens. Antidumpningsreglerna i WTO bör tillämpas med återhållsamhet och på ett likartat sätt av alla WTO-länder.

Immateriella rättigheter som patent och varumärken m.m. bör respekteras fullt ut vid internationell handel i enlighet med reglerna i WIPO och i TRIPS-avtalet.

Eftersom frihandel i sig är utvecklingsfrämjande, bör u-länderna beviljas tullfritt tillträde till andra marknader, och själva avveckla sina handelshinder. Större krav bör ställas på mer utvecklade u-länder. U-länderna bör också få hjälp att delta mer effektivt i WTO-arbetet, fullfölja sina WTO-åtaganden och förbättra sin tullhantering.

Det är viktigt att alla länder fullföljer redan gjorda åtaganden om marknadstillträde genom tullsänkningar, avskaffande av andra handelshinder och förenklade importformaliteter.

Regler i WTO om skydd för direktinvesteringar, om konkurrens och ökad transparens vid offentlig upphandling skulle också stimulera handel och investeringar, och påskynda den ekonomiska utvecklingen i världen. Förhandlingar om dessa frågor bör tas upp i WTO så snart som möjligt.

WTO-förhandlingarns brist på framgång i Doha-rundan skadar världsekonomin och näringslivet. Världsekonomin går miste om nya tillväxtimpulser, och näringslivet får sämre möjligheter på flera områden:

Vi går miste om lägre tullar och förbättrat marknadstillträde för industrivaror på snabbväxande marknader som Brasilien, Indien och andra nya industriländer.

Förhandlingarna om förbättrat marknadstillträde för tjänsteexport, som nu kommit i gång i första hand mellan i-länderna, riskerar nu att gå i stå.

Vi missar ett tillfälle att reformera jordbruket i EU och minska jordbruksstödet i USA.

Vi missar möjligheten att få ett världsomfattande avtal om förenklade handelsprocedurer, som skulle spara miljarder för företagen.

Flera löften om förbättrat marknadstillträde för de fattiga u-länderna, som låg på förhandlingsbordet, dras nu tillbaka.

Risk för mer protektionism, fler bilaterala säravtal och ökat krångel i världshandeln.

För ett litet högspecialiserat land som Sverige, med företag som är verksamma runt om i världen kommer detta att få särskilt svåra följder: Vi köper komponenter och levererar utrustning i komplicerade förädlingskedjor där en rad olika länder är involverade. Bilaterala avtal med olika ursprungsregler och olika tullsatser medför ökat pappersarbete och ökad osäkerhet för företagen.

Vi hoppas därför att EU ska försöka rädda så mycket som möjligt i WTO-förhandlingarna. Detta skulle ge betydligt större vinster för EU-ekonomin än bilaterala säravtal med olika marknader runt om i världen. Särskilt bör man försöka driva förhandlingarna om bättre handelsregler vidare på följande områden:

Tjänstehandelsförhandlingarna pågick redan före Doha-rundan, och kan utan större svårighet kopplas loss från rundan och fortsätta mellan de länder som är villiga att delta ( så kallade plurilaterala förhandlingar). Här finns miljarder att vinna för världsekonomin och för effektiva tjänsteföretag genom ökade konkurrensmöjligheter för banker, försäkringsbolag, transportföretag, mediaföretag, revisionsbyråer och hundratals andra branscher.

Förenklade handelsprocedurer är ett området där förhandlingarna gjorde bra framsteg, och där det flesta i princip var eniga om att fortsätta, eftersom alla länder har mycket att tjäna på en mer effektiv tullhantering.

Undanröjande av tekniska handelshinder kom tidigare i skymundan för tullförhandlingarna. Här finns det fortfarande behov av en ny WTO-mekanism, som gör det lättare att få bort onödigt krångel vad gäller bland annat produkttestning och certifiering, på samma sätt som man tidigare gjort inom EU.