Ändrade skatteregler ökar möjligheten för arbete på annan ort

Det är idag ett stort samhällsproblem att det råder bostadsbrist på de platser där jobben finns. Företag i städerna vittnar om svårigheter att rekrytera då de anställda har svårt att finna boende. Vidare finns omfattande problem med matchning mellan rätt kompetens och tillgängliga jobb. Stärkt och utbyggd infrastruktur nämns ofta som en lösning vid sidan av ett ökat bostadsbyggande samt vidareutbildningar på arbetsmarknaden. Men det finns även betydligt enklare åtgärder som samhället snabbt kan ta tag i. En sådan är ersättningsreglerna för ökade kostnader vid arbete på ort långt från hemmet.

Svenskt Näringsliv och Almega, tillsammans med 16 andra näringslivsorganisationer, har därför föregående månad skickat in en hemställan till regeringen där vi vill att de tillsätter en utredning som ser över frågan om ersättningsreglerna brett. Detta för att kunna skapa en bättre matchad arbetsmarknad som möter dagens behov. Redan nu kan vi identifiera vissa särskilda problemområden inom regelverket som skyndsamt bör ses över.

Då den ersättning en arbetstagare får för sina ökade kostnader är just en ersättning för en kostnad och inte en lön är det rimligt att arbetsgivaren inte ska betala arbetsgivaravgifter för ersättningen. Arbetstagaren bör i sin tur heller inte betala mer i skatt på ersättningen för ökade kostnader än för kostnadsersättningar vid tjänsteresa.

En av hörnstenarna i regelverket är begreppet ”tjänsteställe”. Var den skattskyldige ska anses ha sitt tjänsteställe avgör nämligen i vilken utsträckning en resa från bostaden till den plats där arbetet utförs är att anse som tjänsteresa, något som i sin tur påverkar rätten att göra avdrag för merkostnader och resekostnader. Denna avdragsrätt avgör i sin tur om socialavgifter ska utgå.

Riktigt så enkelt är det dock inte i praktiken. Regelverket är snårigt, tillämpningen spretar och det är mycket svårt att göra rätt. Eftersom utfallet påverkar kostnadsbilden blir konsekvenserna lätt förödande för företagandet. Reglerna hämmar både affärer och sysselsättning och även den geografiska rörligheten.

Lagstiftningen om avdrag för ökade levnadskostnader har varit föremål för förändringar vid ett flertal tillfällen under årens lopp. Dessa förändringar har dock endast inneburit mindre materiella justeringar i regelverket i form av införande av undantag, justeringar i schablonbelopp, tidsgränser m.m. Det har emellertid inte gjorts någon övergripande översyn över regelverket där hänsyn också tagits till hur väl reglerna fungerar i dagens samhälle.