Helhetsgreppet saknas i regeringens forskningsproposition

Om trenden med sjunkande privata investeringar i forskning och utveckling ska vändas krävs en samlad reformagenda med tydligt fokus. Där är regeringen oss svaret skyldig.

Under det senaste decenniet har de privata investeringarna i forskning och utveckling (FoU) som andel av BNP sjunkit med en procentenhet. Det motsvarar 35 miljarder kronor på årsbasis i uteblivna investeringar. Stora, viktiga kunskapsintensiva företag avvecklar verksamhet i Sverige eller investerar utomlands. Regeringen lägger få förslag för att motverka den trenden och på andra områden för regeringen snarast en politik som leder i motsatt riktning.

Det är självklart bra att industriforskningsinstituten får mer resurser och att de strategiska satsningarna fortsätter; det har bland andra Svenskt Näringsliv, tillsammans med sina medlemsorganisationer, förespråkat. Överhuvudtaget präglas propositionen av en rad, många i och för sig vällovliga, satsningar. Men det samlade intrycket blir att propositionen är plottrig och ofokuserad. Det ger ingen förnyad och stärkt kraft att ta sig an Sveriges stora utmaningar.

Och på flera områden för regeringen en politik som direkt motverkar Sveriges attraktivitet för privata investeringar i forskning. Det gäller exempelvis skattepolitiken där redan höga marginalskatter höjs ytterligare. I en allt skarpare global konkurrens med en intensiv tävlan om de vassaste hjärnorna kan vi inte straffbeskatta talang. Sverige behöver istället en tydlig reformagenda med reformer på en rad områden: skattepolitik, skolpolitik och näringspolitik, för att ta några exempel. Först när så sker kan vi på allvar möta den globala utmaningen och se till att Sverige också framöver kommer att vara en ledande kunskapsnation.