Sverige bryter mot mänskliga rättigheter

Efter klagomål från Svenskt Näringsliv har Europarådets kommitté för sociala rättigheter prövat om Sverige bryter mot den europeiska sociala stadgan i två situationer. Den första gäller användningen av organisationsklausuler i samband med anställningen. I dessa klausuler sägs att medlemmar i facket ska ha företräde till anställning. Organisationsklausuler förekommer i olika branscher inom byggsektorn. Det är ofta små företag som inte är med i någon arbetsgivarorganisation som tvingats skriva under avtal med organisationsklausuler.

I sitt beslut som offentliggjordes den 22 september 2003 konstaterar den sociala rättighetskommittén att organisationsklausuler angriper den innersta kärnan av den enskildes rätt att fritt avgöra om man vill tillhöra en facklig organisation eller stå utanför. Kommittén slår därför enhälligt fast att situationen i Sverige är ett brott mot artikel 5 i den europeiska sociala stadgan, som garanterar sociala och ekonomiska mänskliga rättigheter.

Europarådets sociala rättighetskommitté har även prövat om de så kallade granskningsavgifterna i byggindustrin är tillåtna. Byggnadsarbetarna är skyldiga att betala avgifterna till facket som ersättning för granskning av att lönen är korrekt. Lönen kan numera utan svårigheter kontrolleras av de anställda själva. Fackets granskning behövs inte.

Trots detta ska enligt en dom från Arbetsdomstolen inte bara medlemmarna i facket, utan även oorganiserade byggnadsarbetare, betala dessa granskningsavgifter. Många har med all rätt blivit upprörda över denna behandling. Totalt inkasserar facket cirka 300 miljoner kronor per år i bara granskningsavgifter. Sedan tar man in ungefär lika mycket i vanliga medlemsavgifter. Frågan är vart pengarna tar vägen. Detta har facket aldrig svarat på.

Även på denna punkt ställer sig Europarådet på de oorganiserade arbetstagarnas sida. Den sociala rättighetskommittén ser saken på ett helt annat sätt än AD. Kommittén säger i sitt beslut att om granskningsavgifterna används för att finansiera andra aktiviteter än lönegranskning är dessa avgifter ett brott mot artikel 5 i den europeiska sociala stadgan. Dessutom måste enligt kommittén avgifterna stå i proportion dels till kostnaderna för den tjänst som facket utfört, dels till nyttan för arbetstagaren.

Kommittén framhåller att det nu är en sak för de svenska domstolarna att pröva om granskningsavgifterna är lagliga med användande av de principer som kommittén lagt fast och för lagstiftaren att se till så att domstolarna har faktiska möjligheter att tillämpa dessa principer.

Den svenska regeringen måste rimligen också i detta avseende ändra lagstiftningen till skydd för de oorganiserade arbetstagarna så att de inte tvingas betala oskäliga avgifter till en facklig organisation som de inte vill tillhöra. Nu är det upp till bevis om regeringen menar allvar med sitt försvar för mänskliga rättigheter.