Utanförskapet är regeringens ansvar

För över ett år sedan tog Svenskt Näringsliv initiativ till samtal med LO. Vår förhoppning var att vi skulle kunna enas om att uppvakta regeringen i syfte att den ska lägga förslag till Sveriges riksdag som ökar möjligheterna för lågt utbildade, inte minst flyktinginvandrare, att få jobb.

Tyvärr vill LO inte diskutera verkningsfulla åtgärder för fler jobb för dem med allra lägst utbildning. Därför måste regeringen gå vidare och utan parternas medverkan ta sitt ansvar. Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson kan inte ursäkta sin passivitet med att parterna måste enas.

Detta växande utanförskap är ett slöseri med mänskliga resurser och riskerar att leda till allvarliga samhällsproblem. Ju längre människor står utanför arbetsmarknaden, desto svårare får de att lämna bidragsberoende, komma i arbete, tjäna egna pengar och vara med i det svenska samhällsbygget. Dessutom vet vi från forskningen att utanförskap går i arv.

Allt fler bedömare inser att det krävs genomgripande åtgärder för att skapa fler jobb. Nyligen konstaterade exempelvis SNS konjunkturråd att vi har alltför få enkla jobb i förhållande till de behov som finns för de som står längst från arbetsmarknaden. Tidigare har även bland andra Arbetsförmedlingen, Konjunkturinstitutet och Finanspolitiska rådet dragit samma slutsats.

Svenskt Näringsliv är beredda att ta ansvar. Vi har föreslagit att riksdagen fattar beslut om en ny introduktionsanställning utan krångel där människor får möjlighet att lära sig jobbet på jobbet. Utgångspunkten skulle vara den yrkesintroduktionsanställning som finns för ungdomar, men utan åldersgräns, utan krav på formaliserad utbildning under anställningen och utan krav på kollektivavtal. Om det inte blir en verkligt enkel anställningsform som alla företag kan använda sig av kommer den inte att lyckas bättre än alla de olika subventionerade men krångliga anställningsformer som redan finns.

För att få effekt bör arbetsgivarens kostnad för anställda i denna anställningsform halveras. Detta kan åstadkommas dels genom justering av lönenivån, dels genom sänkta arbetsgivaravgifter. Anställningsformen ska vara en särskild insats för en särskild grupp. Det handlar inte om att sänka lönerna på jobb som finns idag – det handlar om att skapa nya jobb som idag inte existerar för att de är för dyra för företagen. Det handlar om att komma åt den största klyftan vi har i Sverige idag – den mellan att ha jobb och att inte ha jobb.

Regeringen är väl medveten om allvaret i utmaningen. För två år sedan sade arbetsmarknadsminister Ylva Johansson att en realistisk målsättning var att nyanlända invandrare ska vara i arbete inom två år. Det är fortfarande långt till målet. Idag är hälften kvar i arbetslöshet efter nio år. Det är en helt orimligt lång tid.

Vad som krävs för att drastiskt korta den tiden är reformer som skapar förutsättningar för fler och nya jobb så att fler människor kan bygga sin egen tillvaro och bidra till Sveriges utveckling. Jobben kan finnas där, i ett stort antal branscher – om rätt förutsättningar ges.