Företagens ansvar

NYHET Publicerad

Under det senaste året har företagen tagit många initiativ på frivillig grund inom det som kallas Corporate Social Responsibility (CSR). Bland många av våra medlemmar finns en skepsis mot detta begrepp. Störst är misstron bland de som arbetar mest aktivt med att omsätta - det i mångas öron diffusa begreppet 'hållbar utveckling' i praktisk handling.

Många av de företag som ligger i framkant när det gäller lönsamhet, miljöhänsyn och socialt ansvar är också kritiska till begreppet CSR. Men det är inte bara företagen som har ett viktigt ansvar inom detta område. Företagens möjlighet att agera styrs i högsta grad av enskilda regeringars kompetens att t.ex. främja marknadsekonomi, demokrati och miljöhänsyn och implementera konventioner och stater, institutioner och organisationer har därmed ett avgörande ansvar för utvecklingen. Därför borde man istället tala om OR, dvs Organisational Responsibility.

Företagen framhåller också att det handlar om ett självpåtaget ansvar, för deras del handlar det således inte om ansvar i strikt juridisk mening, utan snarare om ett åtagande på frivillig bas gentemot företagens intressenter. Detta åtagande är självfallet förpliktigande.

För utvecklingsorienterade och framtidsinriktade företag är det självklart att vårda och utveckla sina relationer. Företagets framtid bygger ju faktiskt på hur väl företaget lyckas med sina relationer. För att nå framgång måste företagen vara omvärldsorienterade och lyhörda och arbeta aktivt med en rad ”mjuka” frågor. Exakt vilka frågor som företaget måste arbeta med för att nå framgång och hur företaget ska arbete är något som endast det aktuella företaget kan svara på. Det finns inte några genvägar. Varje företag måste utifrån sina specifika förutsättningar kartlägga vilka frågor som är viktiga för just det företaget och också lägga upp arbetet på ett sätt att det passar det aktuella företaget. Med detta som bakgrund kan man på goda grunder hävda att hela debatten om CSR nu håller på att gå över styr. Corporate Social Responsibility är ett vidsträckt begrepp. Ur ett affärsmässigt perspektiv är detta egentligen inte ett problem, så länge som företagen själva identifierar och implementerar detta utifrån kundens och marknadens krav. Problem uppstår när CSR tas upp i ett politiskt och/eller juridiskt sammanhang. CSR kan inte bygga på något annat än frivillighet för företagen, samtidigt så diskuteras nu i opinionen företagsansvaret som något närmaste gränslöst, vilket givetvis både är orimligt och omöjligt. För företagens del är det därför viktigt att snabbt få till stånd en tydlig definition av innebörden av CSR och en gemensam syn på hur långt ansvaret sträcker sig.

Ett problem är att CSR-debatten bottnar i en politiskt driven debatt, som i hög utsträckning är länkad till antiglobaliseringsdebatten. Debatten förs av olika aktörer och med olika utgångspunkter. De som är emot globaliseringen ser CSR som en hävstång för att försvåra för internationella företag. Det finns även risk för att olika typer av CSR-krav i praktiken utvecklas till protektionism. Det finns både företag och regeringar som inte har något emot en sådan utveckling. Det är viktigt att inte CSR används för att ytterligare försvåra u-ländernas marknadstillträde.

En rad privata aktörer är också aktiva inom CSR-området. Konsultbranschen har aktiverat sig, eftersom de ser att CSR kan ge goda affärsmöjligheter. Enskilda företag deltar också gärna i debatten, åtminstone de som har affärsmässiga skäl att lyfta dessa frågor. Viss aktivitet märks också inom den finansiella sektorn, fler och fler aktörer efterfrågar förbättrad information om företagens etiska och sociala agerande. Det är också värt att notera att helt nya partnerskap och allianser, exempelvis Global Reporting Initiative (GRI), nu växer fram.

Eftersom så många aktörer är verksamma och driver på utvecklingen utifrån olika utgångspunkter, sker det nu en mycket snabb – och i vissa avseenden ganska svåröverblickbar utveckling av – ”best practice”, frivilliga regelsystem, koder etc. Det är viktigt att vara medveten om att det finns personer och företag som driver frågorna ur ett personligt och/eller kommersiellt perspektiv, de har mycket att tjäna på komplicerade regelverk och nya krav.

I många sammanhang hävdas det att FN:s toppmöte i Johannesburg 2002 innebar ett steg på vägen i riktning mot en bindande internationell konvention om företagsansvar. Efter mycket högljudda krav från olika NGOs, tog man slutligen in ett par texter där begreppen ”Corporate responsibility” och ”accountability” nämndes, dock fattades inte några beslut om att inleda arbetet med ett nytt internationellt regelverk.

I den politiska deklarationen (para 26) står det ”We agree that there is a need for private sector corporations to enforce corporate accountability, which should take place within a transparent and stable regulatory environment”.

I handlingsplanen (para 45) står det: “Globalization offers opportunities and challenges for sustainable development. [?.] This will require urgent action at all levels to: Actively promote corporate responsibility and accountability, based on the Rio Principles, including through the full development and effective implementation of intergovernmental agreements and measures, international initiatives and public-private partnerships, and appropriate national regulations, and support continuous improvement in corporate practices in all countries.”

Citaten visar att FN-konferensen inte ledde fram till några explicita krav på en ny konvention, men det finns ändå många som vill tolka ”icke-besluten” från Johannesburg som om en ny konvention nu ska förhandlas fram.

Vad är det då som de som förespråkar en konvention vill uppnå? En del NGO:er talar förvisso om helt nya regler för de multinationella företags agerande - bl a avseende långtgående rapporteringskrav, formaliserade samrådsförfaranden och skadeståndsreglering – men generellt sett gäller att de krav som förespråkarna vill föra in i en konvention redan finns i FN:s stadga om mänskliga rättigheter, OECD:s riktlinjer för multinationella företag och/eller ILO:s kärnkonventioner. En bindande konvention skulle reglera multinationella företags verksamhet, på så sätt att företag i framtiden kan ställas till svars i ett land för sådant som företaget gjort i ett annat land. Det är i sammanhanget värt att notera att den internationella rättsutvecklingen för närvarande går i riktning mot ökade inslag av extraterritoriell lagstiftning. Redan idag kan företag som har sin hemvist i USA ställas inför rätta där för brott mot amerikansk lagstiftning, trots att brotten begåtts utanför USA:s gränser. Liknande utveckling förutspås i flera europeiska länder, bl a Storbritannien och Belgien.

Det politiska intresset för en sådan konvention har varit lågt, vilket givetvis handlar om att det redan idag finns internationella konventioner som i princip kan anses täcka det som en ny internationell konvention om företagsansvar skulle omfatta. Alla konventioner måste implementeras via nationell lagstiftning. Idag struntar många länder konsekvent i att införa och tillämpa konventionernas materiella innehåll. En ny konvention kommer mot denna bakgrund inte att leda till någon förbättring i de länder som verkligen är i behov av förbättring.

Vi tror att alla kan vara överens om att den idealiska situationen vore att de grundläggande internationella regler som finns bl a vad gäller mänskliga rättigheter, arbetarskydd och miljöskydd tillämpades strikt över hela världen. Regelverket skulle då motverka att regeringar, statligt ägda företag, lokalt verksamma företag och multinationella företag bryter mot dessa regler. Detta är inte minst viktigt med tanke på att det idag är stater, inte företag, som står för de värsta och mest systematiska brotten mot de mänskliga rättigheterna. Spelplanen skulle – åtminstone på pappret - bli lika för alla aktörer och därmed skapa ”konkurrens på lika villkor”.

Debatten om konvention om företagsansvar liknar till viss del den debatt som fördes under och efter Rio-konferensen 1992. Även då fördes det fram krav på ytterligare reglering av internationella företag, något som resulterade i att näringslivet svarade genom att utveckla nya standarders inom ISO-14 001 serien. Därmed visade företagen att de menade allvar med sitt tal om miljöhänsyn, vilket mildrade trycket på nya nationella och internationella regleringar.

För närvarande pågår en diskussion inom den internationella standardiseringsorganisationen, ISO, om att påbörja ett standardiseringsarbete inom CSR-området. Beslut i frågan skall fattas i slutet av detta år, 2003. Detta kan utmynna i allt ifrån en ny managementstandard till en mer övergripande guideline för att skapa transparents och visst harmoniseringstryck bland alla privata CSR initiativ på marknaden. Det är viktigt att poängtera att ett standardiseringsarbete på CSR-området skiljer sig markant från de befintliga tekniska produktrelaterade standarderna, som berör säkerhet och de managementstandarder som finns för kvalitet och miljö som är produkt- och processrelaterade. De signifikanta kvalitets- och miljöaspekterna är ju generellt sett enklare att identifiera och kvantifiera, än olika typer av företagsansvar.

Det är komplicerat att ta fram en managementstandard för CSR. Först måste man hitta en tillfredställande definition att utgå ifrån och sedan måste man se på balansen mellan företagens och statens åtaganden. . En managementstandard måste också, för att vara meningsfull, medföra effektivitet för företagets organisation och ledning och bör därför kunna integreras med nuvarande managementstandarder för kvalitet och miljö. Detta är komplicerat då kvalitet och miljöfrågorna är mer process och produktrelaterade i jämförelse med de sociala frågorna. Många företag är oroliga för att en certifierbar CSR-standard framför allt skulle främja revisorer och certifieringsbranschen, utan att ge något mervärde åt företagen och CSR.

Det kan finnas behov av ett ISO arbete som preciserar definitionen av CSR och som anger ingångsvärden och referenser till de regelverk och konventioner som redan finns. Detta kan skapa transparents och harmonisering bland alla de privata initiativ och standarder som översvämmar marknaden.

Svenskt Näringsliv följer tillsammans med våra medlemsorganisationer utvecklingen inom detta område aktivt. Förra året gav vi ut ”Från defensiva till proaktiva; företag och hållbar tillväxt”, som på ett mycket tydligt sätt visar hur företagens verksamhet har utvecklats i riktning mot ökad miljöhänsyn och större socialt ansvar. Samtidigt betonar vi att näringslivets viktigaste bidrag till ett hållbart samhälle är att skapa ekonomisk tillväxt och arbete. Företagens allra största ”samhällsnytta” ligger således i dess affärsverksamhet.

Så behandlas CSR-frågan i olika internationella institutioner:

  • WTO ger i princip inga möjligheter att hindra handel och investeringar av sociala skäl. Vissa av WTO:s medlemsländer har försökt att få med arbetsrättsliga frågor på agendan men det finns ett kompakt motstånd mot detta, inte minst frå n utvecklingsländerna. WTO refererar istället till ILO i dessa frågor. Detta skall jämföras med säkerhet och miljö, där undantag från frihandelsprinciperna kan göras enligt avtalet.
  • Årligen sker en uppföljning av ILO:s deklaration om grundläggande principer och rättigheter i arbetslivet, antagen 1998. ILO har vidare tillsatt en ”World Commission on the Social Dimension of Globalization” vars syfte är att analysera de sociala dimensionerna av globaliseringen. Kommissionens arbete ska vara klart i slutet av år 2003.
  • OECD riktlinjer för multinationella företag (antagna 1976) har reviderats fem gånger, senast år 2000, då dessa först ärktes bland annat med miljöfrågor, mutor, barnarbete, konsumentfrågor och mänskliga rättigheter.
  • EU publicerade i juli 2001 en grönbok om CSR och inbjöd samtidigt till en bred diskussion. I juli 2002 presenterade kommissionen sitt svar på samrådet i form av ett meddelande (vitbok) med underrubriken ”företagens sociala ansvar – nä ringslivets bidrag till en långsiktig hållbar utveckling” . Kommissionen anordnar, med start under våren 2003, Multi Stakeholder Dialogues (MSD).
  • Frågan om företagens sociala ansvar har kommit upp i en rad olika sammanhang, inom FN, bl a på toppmötet om hållbar utveckling i Johannesburg. FN-chefen har dessutom initierat ” Global Compact”.
  • ISO överväger att påbörja ett internationellt standardiseringsarbete på CSR-området. Det sker efter starka påtryckningar från den internationella standardiseringens konsumentorganisation COPOLCO. Detta kan utmynna i allt ifrån en ny managementstandard, till en mer övergripande guideline för att skapa transparents och visst harmoniseringstryck bland alla privata initiativ.

Fler liknande nyheter

NYHET Publicerad:

God skattemoral en gråzon

SKATTEMORAL CSR är en het fråga, även på skatteområdet, inte minst på grund av olika "skandaler" som rullats upp i media den senaste tiden. ”Men vad social beskattning innebär är ett stort frågetecken. Ingen vet vad som är det goda skattebetalarbeteendet”, sade Roger Persson Österman, professor i finansrätt, under ett seminarium.
NYHET Publicerad:

Hållbarhetsrapport bör ske på frivillig väg

KOMMENTAR Svenska företag ska upprätta en årlig hållbarhetsrapport, enligt regeringen. Kraven är strängare och mer omfattande än EU-direktivet. Svenskt Näringsliv är kritisk till lagstiftning och vill se en fortsättning av företagens frivilliga arbete på området.
NYHET Publicerad:

Företagens samhällsansvar lovordas

CSR Engagemang lönar sig. Svenska företag får högt betyg för sitt hållbarhetsarbete hos fondförvaltare, visar en undersökning
NYHET Publicerad:

Obligatorisk CSR-rapport blir en börda

KOMMENTAR EU vill införa en obligatorisk rapport för att företagen ska ta ett större socialt ansvar. Det kan bli en tvångströja och paradoxalt nog leda till att rapporteringen inte utvecklas i företagen, skriver Claes Norberg, redovisningsexpert.
NYHET Publicerad:

Donation och samverkan ger välutbildad arbetskraft

SAMVERKAN Det japanägda företaget Komatsu Forest i Umeå anammar inte bara den japanska Leanfilosofin. Det här är ett företag som vill ge något tillbaka till samhället det verkar i. I Umeå innebär det bland annat att Dragonskolans industritekniska program fått nya lokaler med toppmoderna maskiner.
NYHET Publicerad:
NYHET Publicerad:
NYHET Publicerad:
NYHET Publicerad:
NYHET Publicerad:
NYHET Publicerad:
NYHET Publicerad:
NYHET Publicerad:
NYHET Publicerad: