Räcker utredningsförslagen för verklig internationalisering?

Även som flitig läsare av betänkande från statliga utredningar blir man ibland överraskad. Det har kommit ett slutbetänkande från Utredningen om ökad internationalisering av universitet och högskolor. Hela det första stycket från sammanfattningen i betänkandet Ökad attraktionskraft för kunskapsnationen Sverige (SOU 2018:78) är faktiskt värt att citera:

”Länder, regioner, kommuner och lärosäten konkurrerar om att dra till sig kunskap, kompetens, investeringar och andra resurser för att därigenom kunna förbättra sin position och stimulera sin ekonomi. Högre utbildning, forskning och innovation är i detta nyckelfaktorer. Konkurrensen om forskare, studenter, experter och ekonomiska resurser är hård, och lärosäten och länder är både konkurrenter och samarbetspartners. Flera andra länder gör betydande ansträngningar för att attrahera kompetens och investeringar till sig. Det gör även Sverige, men inte i lika hög utsträckning som många andra jämförbara länder.”

En god start minst sagt. Men är det som föreslås i betänkandet tillräckligt?

Det saknas i alla fall inte förslag – upp emot 30 läggs fram. Det är allt från mångmiljonsatsningar och förändringar i migrationslagstiftningen till förslag om vilka slags ord som ska ingå i Universitets- och högskolerådets engelsk–svenska ordlista.

Tidigare i år lämnade samma utredning ett förslag till strategi för internationalisering. I Svenskt Näringslivs remissvar önskade vi att områdena offentlig diplomati och vetenskapsdiplomati skulle utvecklas. Här kommer nu en rad förslag i syfte att öka kännedomen om Sverige som kunskapsnation: omvärldsbevakning, utvecklad utlandsorganisation, främjande och marknadsföring.

Flera av dessa förslag förtjänar en närmare analys. I begreppet kunskapsnation ingår rimligen ett lands näringsliv. En hastig blick ger dock intrycket att näringslivskopplingen bör utvecklas i denna del.

Arbetsmarknadsanknytningen är viktig, både för inhemska och utländska studenter. Det är därför välkommet att förslagen i betänkandet understryker att lärosätena ska ta ett större ansvar för att öka utländska studenters kontakter med arbetslivet och det omgivande samhället.

Stipendier till internationella studenter är ett viktigt verktyg för attraktionskraft. Nuvarande stipendier är i mycket kopplade till internationellt utvecklingssamarbete (biståndspolitik). Det måste till fler stipendier som fokuserar på att attrahera och behålla topptalanger, oavsett ursprungsland. Utredningen presenterar flera förslag som ska utveckla systemet. Det är positivt. Utredaren vill också ge en avdragsrätt för donationer till stipendier för internationella studenter i syfte att stimulera näringslivets bidrag till att lösa kompetensförsörjningsbehovet. Dock lämnas inga skarpa förslag.

Många förslag att granska alltså – vi får helt säkert anledning att återkomma.