Jag vill ha bästa möjliga välfärd till lägsta möjliga kostnad

Men istället för att prata om detta är den offentliga debatten präglad av tuff och nära nog populistisk retorik med fokus på enskilda dåliga exempel, på resultatnivåer, definitioner av operativt kapital. Det har vi inte råd med om vi på riktigt vill utveckla en bättre kvalitet.

Vi tar det från början. Vi vill ha bättre kvalitet. Ok, men vad är det egentligen som garanterar kvalitet? Är det vem som bär ansvaret för verksamheten?

Nej, det är jag övertygad om att det inte är. Det finns offentliga skolor som levererar toppkvalitet och det finns de som är under all kritik. Det finns privata aktörer som är riktigt positiva föredömen och det finns riktigt dåliga exempel.

Marie Jonsson (S) skriver i en insändare DalaDemokraten: ”Att privatisera välfärden är ingen garanti på att den varken blir billigare eller mera effektiv.” Och jag ger henne helt rätt. MEN jag vill komplettera hennes uttalande med ”Att välfärden utförs av en offentlig huvudman är ingen garanti på att den varken blir billigare eller mera effektiv.” Kontentan är att huvudmannaskapet aldrig är en garanti för kvalitet. Det vet vi av erfarenhet och det är att göra det alldeles för enkelt för sig.

Marie skriver också att ”När välfärd säljs måste man förstå vad man ger sig in på. Flertalet kommuner har glömt bort klausuler som de borde haft med i avtalet med den nya privata ägaren. Detta leder till att priset för granskning och kontroll av den privata aktören blivit betydligt dyrare än tänkt. Ett pris och en kostnad som hamnar i kommunernas knä.” Och jag tänker….. hur kan detta leda till slutsatsen att man inte ska använda sig av privata aktörer?

Sammantaget handlar det offentliga i Sverige upp för över 700 miljarder kronor på årsbasis. En del av det är välfärd men det är också mycket annat som vägar, pennor, experthjälp och kaffebröd. I min värld borde den självklara slutsatsen vara att det offentliga måste bli bättre i sin beställarroll. Att inte ha koll på vad man beställer och följa upp leveransen är rent ut sagt ett respektlöst förhållningssätt till våra skattepengar.

Men tyvärr inser jag att alla inte delar det här synsättet med mig. Mari är ett exempel, men jag har även stött på flera. Jag har haft samtal med kommunalråd i Dalarna som med all tydlighet uttrycker att skola, vård och omsorg ska utföras av offentliga huvudmän med argumentet: annars kostar det för mycket eftersom vi måste följa upp och utvärdera. Jag ställde den självklara följdfrågan……men det måste ni väl göra även om det offentliga är ansvarig för verksamheten?

Svaret jag fick var ”Nej det behöver vi inte. För då vet vi att det blir hög kvalitet.” Jag tar mig för huvudet och blir rädd. För det finns inga enkla genvägar till kvalitet.

Det enda vi kan luta oss mot om vi på riktigt vill ha hög kvalitet inom skola, vård och omsorg är hårt, strategiskt och målmedvetet arbete. Det krävs tydliga krav, mål, strategier, arbetsprocesser och uppföljning med fokus på just kvalitet och effektivitet.

I stället för att lägga fokus på de dåliga exemplen borde vi titta på de goda, bland både offentliga och privata utförare. Sinnen behöver öppnas, analyser göras, mod stärkas och förändringsarbeten behöver påbörjas. Falu Frigymnasium är ett av våra goda exempel här på hemmaplan. De har fått kvalitetsutmärkelsen Bättre Skola 2016 för sin föredömliga processtyrning och kvalitetskultur. Kön för att få komma och hälsa på för att lära och ta intryck borde vara milslång.

Svenskt Näringsliv menar att alla ska ha rätt till en välfärd av god kvalitet och kvalitetsutvecklingen behöver gå snabbare. Det finns väl genomarbetade förslag för att komma dit och vi tror att de viktigaste huvudpunkterna för att uppnå detta är:

• Högre krav på dem som ska starta nya verksamheter – även offentliga utförare. Sund ekonomi och kompetens måste finnas.
• Skärp tillsynen. Gör fler oannonserade inspektioner. Det måste gå fortare att stänga verksamhet – privata liksom offentliga – som inte kan hålla godtagbar kvalitetsnivå.
• Bättre mätning och uppföljning av kvaliteten. Sätt kvalitetsmål.
• Bättre redovisning av kvalitén för patienter, elever och brukare genom nationella hemsidor. De måste bli enklare att jämföra utförarna inom vård, skola och omsorg.
• Betygsinflation ska bekämpas genom digitalisering av nationella prov. Skolor som sätter kursbetyg som är för höga jämfört med nationella proven ska tvingas upphöra med detta.
• Genomför effektiva åtgärder för jämlik vård.

Välfärden, som är så viktig för medborgarna och för våra medlemsföretag, har blivit en bricka i ett politiskt spel. Det är sorgligt att se. Det är hög tid att lägga det bakom sig, och i stället lägga all fokus på att förbättra kvalitén och effektiviteten välfärden.

Jag avslutar med en uppmaning till våra politiker:

1. 1.
   Inse att offentlig regi inte är en garant för kvalitet.
2. 2.
   Ställ krav på er själva och utvecklas till att bli riktigt bra och tydliga beställare med kvalitet och effektivitet i fokus.
3. 3.
   Våga se på konkurrens som en sporre till utveckling och förbättring.

Lär av de goda exemplen vi har runt om kring oss.