Unik ägandeform främjar kvalitetsarbetet för Falu Frigymnasium

– Vi har en ägandeform som inte är så vanlig bland friskolor. Skolan ägs av en grupp ur personalen, både lärare och övrig personal. Denna typ av delägarskap tycker vi ger ett extra engagemang. När man äger ett företag är man också mer mån om dess långsiktiga utveckling, säger Maria Pettersson.

Falu Frigymnasium startade som en utbrytning ur Kristinegymnasiet i Falun som på den tiden var landstingsägt. När ägandet gick över till kommunen efter reformen 1992 var det en grupp lärare som ville passa på att starta en egen skola.

– Vi upplevde att kommunen gärna använde sig av floskler om hur skolan skulle verka men det var sällan man levde upp till dem. Vi ville i stället göra verklighet av de fina visionerna, säger Torbjörn Klefbom.

”Närhet till eleverna” och ”elevinflytande” var ett par av de målsättningar som lärargruppen ville förverkliga och inte låta stanna i något värdegrundsdokument.

– Vi var engagerade och övertygade om att vi kunde göra detta mycket bättre än kommunen där beslutsvägarna är långa och krånliga. Och mycket riktigt – det var en befriande känsla att kunna genomföra besluten utan att behöva vänta på byråkratins malande kvarnar, säger Torbjörn Klefbom.

Delägarskap skapar engagemang

Den nuvarande formen av delägarskap var något som startade först 2010. Vid den tiden hade två av de tre dåvarande ägarna valt annat arbete. Skolan stod inför ett val – att sälja skolan till en extern aktör, eller att erbjuda skolans personal att köpa verksamheten. Det blev det senare. En av dem som gick in som delägare då var läraren Maria Pettersson.

– Det var 15 av oss som valde att bli delägare. Samtidigt fick jag frågan av ägargruppen om jag ville vara rektor. Det har jag varit sedan dess, säger Maria Pettersson.

Hon upplever en styrka i att vara många delägare och att ägarna också ingår i den dagliga verksamheten. Det står också inskrivet i stadgarna att ägarna måste arbeta på Falu Frigymnasium.

– Vi har snabbt och utan krångel kunnat förverkliga våra idéer och skapa vår egen kultur som vi är så stolta över. Vi har en global och internationell profil med tydligt demokratifokus. Våra vinstmedel använder vi för att ytterligare stärka denna profil samt kvalitetssäkra skolans arbete på alla nivåer, säger Maria Pettersson.

Resultatet används till kvalitetsutveckling

Det är sällan verksamheten delar ut några vinster till ägarna. Vinsten används i huvudsak för att ytterligare förbättra kvaliteten. Blir det pengar över placeras de i fonder som skolan sedan använder långsiktigt. Och långsiktighet är något som skolan värnar om.

– Vi vill optimera vår skola till att bli den bästa tänkbara. Vi är i nuläget strax under 400 elever, vilket är en bra siffra. Skolan är så pass liten att vi kan behålla närhetskänslan och tryggheten, samtidigt som vi har tillräcklig lärarkompetens i alla ämnen. Vi vill inte växa bara för växandets skull, säger Torbjörn Klefbom.

Debatten om vinster i välfärden och välfärdsutredningen, som leds av Ilmar Reepalu (S), är dock något som oroar Maria Pettersson och Torbjörn Klefbom.

– Det är en väldigt skev debatt, präglad både av felaktigheter och blind ideologi. Jag skulle önska att kvaliteten skulle vara styrande vad gäller skolverksamhet i stället för huvudmannafrågan. Vinst och kvalitet går hand i hand eftersom det är vinsten som ger oss möjlighet att utvecklas, säger Maria Pettersson.

Hon får medhåll av Torbjörn Klefbom som dessutom menar att människor i allmänhet är för lite upplysta om vad vinstbegreppet innebär, och att denna okunskap utnyttjas av politiska krafter.

– Ilmar Reepalus förslag om vinstbegränsning innebär att vi i princip skulle behöva pricka budget exakt varje år, annars förlorar vi de pengar vi skulle kunna utveckla verksamheten för. I praktiken skulle vi gå med förlust med ett sådant förhållningssätt och då vore ingen av oss ägare beredd att fortsätta, säger Torbjörn Klefbom.

– I stället för ”vinst i välfärden” föredrar vi att kalla det för ”resultat i välfärden”. Vi vill kunna utveckla vår skola, göra nya kreativa lärmiljöer med hög lärartäthet och stärka vår demokratiprofil även framöver. Det är resultatet i vår verksamhet som gör detta möjligt, avslutar Maria Pettersson.

Henrik Sjögren