VA-prövning sänkte utbyggnad av konstskola för unga

I snart 70 år har Körsbärsgården varit en samlingspunkt för konstnärligt arbetande personer på södra Gotland. Körsbärsgården, som sedan 2002 drivs av Marita och Jon Jonsson, genomsyras än idag av kulturella verksamheter och konstnärligt utövande i alla dess former. Den lilla socken på 26 invånare lockar varje år till sig mellan 20 000 och 25 000 besökare. Marita och Jon har ständigt utvecklat verksamheten i takt med de höga besökstalen.

– Vi startade med att bygga ett riktigt restaurangkök till kaféet och har sedan dess byggt till en konsthall, skulpturpark och ett skulpturgalleri. Det har kommit att bli ett par byggnader här men vi är faktiskt helt självförsörjande på el och uppvärmning då vi har byggt en egen solcellspark. Vi försöker i möjligaste mån också att spara på vatten och samlar till exempel in regnvatten från taken på våra byggnader, sägerMarita Jonsson.

Att få tillstånd för de ovannämnda utbyggnationerna har inte varit något problem menar Marita, men när de år 2016 ville ordna med bättre lokaler för verksamheten för unga, barnens konstverkstad, uppkom det en del käppar i hjulet.

– Vi sökte bygglov för ett projekt vi kallade för Black Box som skulle ligga precis i anslutning till den befintliga lokalen för barnens konstverkstad. Tanken var att bättre lokaler skulle underlätta för verksamheten då det ofta var svårt att få plats i den gamla byggnaden.

När Marita och Jon presenterade ritningarna för en stadsarkitekt och byggnadsnämndens ordförande tyckte båda att det i stora drag såg bra ut. Marita och Jon valde då att lämna in bygglovsansökan och med anledning av den positiva responsen tog de kontakt med banken för lånelöfte och med arvsfonden, som i den här typen av sammanhang skulle kunna stå för en stor del av kostnaderna. Till en början såg allt lovande ut, men efter nästan ett halvår stod Marita och Jon fortfarande utan besked om beslut från byggnadsnämnden.

– Efter påstötningar kom handläggaren ner hit för att titta på platsen och bad i samma veva om att få skisser på hur byggnationen skulle se ut sett från vägen. Vi hade aldrig läst att det skulle vara ett krav, men handläggaren motiverade behovet av skissen genom att förklara att många i byggnadsnämnden var mindre kunniga på att läsa ritningar! Efter att ha skickat in en sådan skiss dröjde det återigen och vi började undra vad de höll på med.

Så kom besked från handläggaren att ärendet måste VA-prövas och skickas till miljö- och hälsoskyddsnämnden för synpunkter. Så småningom kommer det ett utlåtande om en VA-prövning i form av en långtidsprovpumpning i brunnen på Körsbärsgården. Detta skulle ske varje dag i tre veckor, någon gång mellan juni och september, med syftet att mäta om brunnen innehöll tillräckligt med vatten. Skälen till att en VA-prövning ansågs vara nödvändig var att utbyggnationen skulle komma att räknas som ytterligare ett hushåll, trots att Marita poängterade att det enbart rörde sig om en omstrukturering av den ordinarie verksamheten och således inte skulle belasta vattenförbrukningen ytterligare.

– Provpumpningen skulle innebära en förbrukning på 40 000 – 50 000 liter vatten, under högsäsong! Det skulle äventyra hela sommarens inkomster och var för oss inget tänkbart alternativ. Vi lämnade då in en kalkyl på hur mycket vatten vi förbrukar men denna accepterades inte som trovärdig. Vidare frågade vi om provpumpningen kunde göras under en annan tid på året, men det gick inte heller. Efter en process som tagit åtta månader var vi därför till slut tvungna att dra tillbaka vår bygglovsansökan och skrinlägga hela projektet med eget hus för barn och ungas konstskola.

Marita Jonsson tycker att hela processen har varit mycket beklaglig, inte minst då hon upplevde att såväl stadsarkitekten som byggnadsnämndens ordförande var positiva till bygget. Marita menar att det är besynnerligt att beslutet om VA-prövning togs först efter sex månader, det borde man ha insett ifrån början, anser hon.

– Jag tror på samtal, att cheferna måste kunna förankra och förklara politikernas inriktning och vilja för sina tjänstemän. Ansvaret för ärendena och den sammanvägda bedömningen borde ligga hos byggnadsnämnden. I vårt fall kom en enskild tjänsteman på miljö- och hälsa att helt och hållet få avgöra ärendet. Dock vill jag poängtera att dialogen med politikerna har varit bra, det är tydligt att Gotland är i framkant när det kommer till hållbar kulturturism.

Emelie Hägerström