Vill vi värna demokratin ska vi värna de företagsamma

Tiden är knapp och jag vill få veta, vill förstå. Jag förlorar henne lite för varje dag, all kärlek i världen rår inte på hennes sjukdom. Vi tittar på en bild som föreställer henne och mormor Anna som väntar på tåget på en trottoarkant i Slite.

”Vi visste alla att vi undgått kriget med en hårsmån och att livet handlade om att dela med sig av det lilla man hade”.

Alla hade det knapert men svårast var det nog för dem som kom via havet från de baltiska staterna och levde med saknaden efter familj och vänner de tvingats lämna efter sig.

Det var en tid av tråcklandeoch pusslande med allt från mat till värme och samtidigt byggdes så mycket av det som skulle bli det moderna Sverige ur just medvetenheten om att det kan gå så fel så vansinnigt fort om vi släpper fram de mörka krafterna.

Jag flyttade tillbaka till Gotland för snart två år sedan för att bygga ett liv här efter lång frånvaro. Samtalen med mamma förankrar mig stadigt i kalkgrunden igen.

Jag vet att mormor och de andra kvinnorna i syjuntan i Slite på 1950- och 60-talen sydde, stickade och vävde ihop till den lilla fina kyrkan som blickar ut över öarna och jag vet att det som drev dem var en gemensam vilja att bygga någonting bestående som markerade en ny tid, ett värn mot det mörka.

Jag vet att morfar Eskil tog med alla sina elever till Sockerbruket i Roma för att visa hur betor blev socker, hur socker blev jobb, hur jobb blev inkomster i kommunens budget som blev service och välfärd, hur lantbruket och stenen var kuggar i industrin som i sin tur genererade jobb i oräkneliga småföretag som var underleverantörer i den livgivande kedjan som länk för länk fortsatt in i vår tid, den kedja vi bygger vidare på här och nu.

Digitalisering, nya branscher och förutsättningarmå delvis förändrat bilden men grundprincipen är den samma. En sund marknadsekonomi som vilar på riktiga jobb i riktiga företag är den hittills helt överlägsna garanten för en fungerande öppen demokrati som står emot korruption.

Därför måste vi vara varsamma med dem som vågar tro på sina drömmar, förverkliga sina idéer, ta stora risker och investera i sina företag, dem som anställer och tar ansvar för andras möjligheter att skapa trygghet för sig själva och sina barn. De tillsammans med sina anställda, är egentligen de enda som kan stärka Region Gotlands svaga skattebas på ett sätt som består.

Men när bidragsmiljonerna virvlar runt i myndigheternas korridorer med sina många behjärtansvärda teman, är det lätt att ryckas med och börja anpassa sig efter kravspecifikationerna för att få bidragen, även om det för oss längre från den hållbara tillväxten som kommer först när man står på egna ben.

Både Gotlands tidigare och kommande generationer förtjänar att vi alla – politiker, tjänstemän, företagare, enskilda medborgare och organisationer – orkar ägna betydligt mer tid åt att tillsammans sätta oss in i villkoren för de många små och medelstora företagen här.

Vad behöver vi göra för att förbättra förutsättningarna för dem som startar företag, driver, anställer och investerar här?

Mammas ord om dem som byggde ön efter kriget, ger vägledning: ”Det var hårda tider då, det är hårda tider nu för många i vårt samhälle, vi måste fortsätta bygga ett stadigt värn mot mörka krafter, att backa ner står inte på programmet”.