”Företagen måste kunna köpa arbetsfred”

Ett stort problem med Sveriges arbetsmarknadsmodell/kollektivavtalsmodell, som Carina Lindfelt gärna kallar den istället för ”svenska modellen”, är att det mest grundläggande för stabilitet och förutsebarhet – arbetsfreden – är hotad.

”Vi måste kunna köpa arbetsfred. Det kan vi inte idag.”

Det här, menar Carina Lindfelt, är något som politikerna måste ta på allvar och förändra. Så vad är problemet?

”Fackliga sympatikonflikter bryter arbetsfreden och drar in företag som har betalat för fredsplikten i andras konflikter. Därmed urvattnas värdet av kollektivavtalen.”

Carina Lindfelt vänder sig också emot bilden av arbetsmarknaden som fredlig.

”I Sverige har vi få strejkdagar. Men många varsel, alltså hot om konfliktåtgärd.”

Det räcker med att lägga varsel för att tvinga företagen att agera. Det här i kombination med den långtgående rätten till sympatiåtgärder gör att maktförhållandena bland parterna inte är balanserade.

”Strejkrätten som koncept ska finnas kvar. Men man kan diskutera omfattningen.”

Därför, säger Carina Lindfelt, vill Svenskt Näringsliv se några viktiga förändringar, däribland en begränsning av rätten till sympatiåtgärder.

”Vi vill också se en proportionalitetsprincip, en ”rimlighetsregel”, där det finns proportion eller ändamålssamband mellan mål och medel.”

Det här betyder att en stridsåtgärds syfte eller omfattning ska stå i proportion till de konsekvenser åtgärden får för företag och tredje man. En stridsåtgärd i en mindre fråga eller av mindre omfattning ska inte få orimliga konsekvenser.

”En regel om ”ultima ratio” borde också vara en självklarhet”, konstaterar Carina Lindfelt. ”Det betyder att stridsåtgärder ska ses som en sista åtgärd.”