”Jag är här för att lära mig av er”

Samtalet kretsade till stor del kring välfärden och rollen privata företag spelar i skapandet av den. Bettina Kashefi framhöll att hon själv inte tror att det är aktuellt med ett totalförbud av vinster i välfärden. Ett sådant beslut skulle innebära att 80 procent av företagen försvann, och de kvarvarande aktörerna skulle inte klara av det tryck som då uppstod. Hon tror att det regeringen är ute efter är privata skolor, och då framför allt gymnasierna.

– Min personliga upplevelse är att det är yrkesgymnasierna man vill åt, som lockar till sig elever med datorer och annat från familjer som saknar resurser. De föräldrarna engagerar sig inte i barnens skolgång, och då ställs inga krav på utbildningen kvalitet, säger Bettina.

Trots att privata företag är en viktig del av att skapa välfärd så får de sällan utrymme i media för att berätta om sin syn på saken.

– Det är väldigt svårt att få utrymme i media både för oss och våra kunder och brukare. Media är inte intresserade av det som är bra med den privata sektorn, säger Åsa Storm, Stormtrivs i Jönköping AB.

– Det som skulle behövas är en pedagogisk förklaring av välståndet, så att folk förstår, säger Hans Palmgren, Palmgrengruppen AB. Som det är nu så är det många som knappt är medvetna om sambandet mellan privata företag och ökad välfärd, och det är ett problem.

– Vi slår för ofta mot hjärnan istället för hjärtat, raka motsatsen till Sjöstedts retorik, menar Anna Gillek, Svenskt Näringsliv. Vi måste bli bättre på att anspela på människors känslor.

– Jag tycker det är bra med gemensamma debattartiklar. Det är lättare att vara en av många som säger samma sak, istället för att stå där ensam, säger Mats Siljehult, Wetterhälsan. Och då framför allt i lokalpressen, då pratar man med sina grannar.

Det andra stora problemet upplever man är bristen på kompetens, och då framför allt inom industrisektorn. Företagarna anser att problemet till stor del grundar sig i att yrkesutbildningar har ett oförtjänt rykte om sig att vara underordnade de akademiska utbildningarna.

– Den generella inställningen hos både politiker och allmänheten är att de som inte klarar av skolan går industritekniska programmet, säger Linda Fransson, Gnosjö Automatsvarvning AB. Det skulle i sin tur innebära att vi har obehörig personal som producerar varor av dålig kvalitet, men så långt tänker man inte.

– Hela skolan är feluppbyggd. Det görs för tidiga val, innan eleverna är redo att ta egna beslut. Istället är det föräldrarna som väljer, och de vill inte att deras barn ska bli industriarbetare eftersom det inte är fint nog, säger Göran Göhlin, Göhlins.

– 16-åringar vet ju inte vad de vill bli. Det borde finnas en chans till omskolning senare, runt 19, när eleverna har en klarare bild av vad de vill, säger Andreas Wadskog, AB Karl Andersson & Söner Möbelfabrik.

– Ja, det tror jag är en nyckelfråga i det hela, och något som regeringen faktiskt jobbar med genom att öppna upp för yrkeskomvux, håller Bettina med. Det är viktigt att lärare och föräldrar betonar att gymnasievalet inte är slutgiltigt, det går att ändra sig.

– Det handlar väldigt mycket om attityd, säger Hans Palmgren. Det börjar redan i grundskolan, för där sätts normerna. Man måste se till att satsa på de yngre barnen för då kommer det att ge resultat hela vägen.

Företagarna upplever även att de egna initiativen till samarbete med skolorna för att visa upp sina företag inte uppmuntras från skolvärlden.

– Det går hyfsat bra att prata med dem upp till lärarnivå, och ibland kan man övertyga någon rektor. Men på politikernivå tar det tvärstopp, säger Andreas Krona, Callo Sintermetall AB.

Ofta motiveras detta med att alla ska behandlas lika, och skolan vill inte marknadsföra ett företag eller en bransch mer än någon annan. Men principen slår knut på sig själv och resulterar i att ingen får del av någonting.

– Men man måste ju börja någonstans, fortsätter Andreas Krona. Eftersom man omöjligt kan ta alla skolor och företag på en gång så måste det få vara orättvist under uppbyggnaden.

De betonar dock att det finns lärare som har ett brinnande intresse och verkligen engagerar sig, men att de inte får någon stöttning och styrning uppifrån.

– Det är en organisationsfråga” säger Linda Fransson. De lärare som bryr sig om sina elever mår dåligt och stressas sönder, medan de som inte bryr sig går hem när skoldagen är slut.

– Det är helt klart en uppgift med flera delar, säger Bettina Kashefi. Vi behöver stärka attraktionskraften i industrin, och väcka intresset hos både kommunen, eleverna och deras föräldrar. De måste förstå att det finns möjligheter till karriär och höga löner även där.

– Skolan är trots allt det viktigaste kommunen gör, det är där de skapar kompetens inför framtiden, säger Andreas Wadskog. Det gäller bara att de själv också inser det.

Text: Mathilda Linnander