Skatt eller avgift?

Skillnaden mellan en skatt och en avgift är generellt sett att avgiften tas ut för att täcka en kostnad kommunen har för att utföra en viss tjänst, i det här fallet miljötillsyn. Skatt går till kommunen utan krav på direkt motprestation. För avgifter som kommuner tar ut gäller självkostnadsprincipen. Det vill säga, kommunen får endast ta ut en sådan avgift att den täcker de kostnader kommunen har för att utföra tjänsten. Med tanke på självkostnadsprincipen och det faktum att avgifterna skiljer sig mycket åt mellan kommuner samtidigt som tillsyn sker med olika tidsintervaller kan det vara rimligt att kräva att avgifterna specificeras och en tydligare förklaring till vad avgifterna egentligen går finns.

Det är stora skillnader i avgifter för anmälan och tillsyn av miljöfarlig verksamhet. Avgifterna varierar mellan 0 och 11 000 kronor. Samtidigt som en årlig avgift tas ut gör inte kommunerna tillsyn varje år.

Ungefär hälften av alla kommuner gör dokumentationskontroll varje år, resten gör den vartannat år eller mer sällan. Ungefär en tredjedel av alla kommuner gör tillsyn på plats varje år, de resterande låter det gå två eller fler år mellan varje tillsynsbesök.

Kommunerna motiverar den årliga avgiften med att: Tillsyn genomförs/ska genomföras varje år. Tillsyn sker vartannat år men man tar ändå ut årlig avgift eftersom att denna är lägre än kostnaden för tillsynen. I vissa fall är avgiften för ett besök utlagd på tre år.

I rapporten har man använt en biltvätt som exempel för att beräkna tillstånds- och tillsynsavgifter. Avgiften för anmälan är högst i Mullsjö och Eksjö, där betalar man 10 000 kronor i anmälningsavgift, det är bland de högsta i Sverige samtidigt är årsavgiften för tillsyn relativt sett lägre i dessa två kommuner jämfört med resten av länet. En skillnad på ca 1 000 kronor. Gnosjö har lägst anmälningsavgift (3 900 kronor) men å andra sidan betalar företagen 6 500 kronor per år (i det aktuella exemplet med biltvätten) vilket är högst i länet.