Brister i offentlig upphandling kostar i onödan

Den skarpa kritiken mot kommunal offentlig upphandling levereras av KGM AB i Hultsfred, ett företag som säljer montage, funktionskontroll och produktleveranser inom gymnastik- och idrottssektorn till bland annat kommuner, gym och idrottsföreningar.

– Grundtanken är bra, men systemet är för lättmanipulerat, anser avtalsansvarig Jonas Friberg.

Sitter man ner med personal i KGM AB, VD och ägare Göran Andersén, verksamhetsledaren Mattias Engqvist, avtalsansvarig Jonas Friberg samt Bill Bäckman, som ansvarar för montage av utrustning till 25-30 idrottshallar per år, och besiktning av sådana anläggningar i över 100 kommuner, så får man sig till livs en till synes ändlös rad av exempel på brister i den offentliga upphandlingen.

Offerter som innehåller (billiga) produkter som inte finns, leveranser av dyrare produkter än dem som offererats (jfr. strumporna till sjukvården), onödigt detaljerade specifikationer som utestänger vissa produkter/leverantörer (jfr. helikoptrarna till Sjöräddningen) sockrade tilläggstjänster och produktleveranser i samband med utförande av en för låg prissatt offererad tjänst osv.

– Det sammanlagda värdet av fördyrande inköp utgör säkert ett stort mörkertal, säger Bill Bäckman. I ett fall vet jag att kontrolltjänster som enligt offert skulle ha kostat 41 000 kr landade på över 650 000 kr, när leverantören gett sig själv möjlighet att byta ut ett och annat i hallen. På det sättet kan man förvandla en obefintlig marginal till en vinstaffär.

Kommunerna driver själva fram den typen av beteende hos vissa leverantörer, menar KGM-ledningen och Bill Bäckman ger ettill exempelempel:

– De kräver att vi inte får lägga på mer än 10 % på inköpspriset av t.ex. en lodlina i en gymnastiksal, samtidigt som resa och arbetstid för utbyte av linan ska ingå och att kommunens inköpsenhet ska ha en bonus på 1,8 % på hela affären. Vem kan räkna hem sådant?

KGM anser att förfrågningsunderlagen, tillsammans med kommunernas krav på begränsning av offertgivarens ekonomiska marginaler, driver utvecklingen mot sämre upphandlingar än nödvändigt, utan att kommunerna tjänar ekonomiskt på det!

– Vi har försökt få till stånd diskussioner om hur kraven ställs och om hur upphandlingarna borde se ut. Men det är nästan omöjligt. De vill väl hålla sig fria från påverkan, men samtidigt innebär det ju att de avstår från möjligheter, tycker Mattias Engqvist.

KGM har t.ex. en multisportarena som är anpassningsbar för många olika idrottsaktiviteter. Men den kan sällan offereras, eftersom KGM:s tekniska lösning inte passar in i en förfrågan som specificerar en mera traditionell utformning.

– På det sättet avstår ju upphandlaren från möjligheten att få en ny och bättre lösning, samtidigt som möjligheterna till tekniska innovationer bromsas, konstaterar Göran Andersén.

Om KGM fick bestämma, borde kommunerna ta sig en funderare på hur man skulle komma till rätta med ett antal tveksamheter:

• Fler och fler onödiga, och ibland irrelevanta, krav
• Bristfällig kommunikation med tänkbara leverantörer innan förfrågan specificeras
• Ingen, eller dålig, uppföljning av att man får det man har avtalat om
• Uteblivna sanktioner mot leverantörer som levererar fel kvalitet eller för högt pris
• Konkurrenshämmande effekter av för stora upphandlingar

Text: Olle Termén