Ljummen inställning till glesbygdsföretag

Svantes Vilt & Bär är den största privata arbetsgivaren i Harads, en kyrkby med knappt 500 invånare i Edefors församling knappt fem mil från Boden. Där slaktas och styckas cirka 6 000 renar varje år. De hämtas med egna transportbilar från olika håll i Norrbotten och får lugna ner sig ett par dagar i företagets hage före slakten. Det ska ge vad man kallar ett ”lugnare vilt” och vara positivt för köttets kvalitet och smak. Företaget omsätter knappt 40 miljoner och har ett 20-tal anställda.

– Folk på orten förstår nog att vi skapar både jobb och bidrar till välfärden med våra skattepengar. Men vi uppmärksammas inte särskilt mycket av kommunen trots att vi varje år ger sysselsättning i en by i kommunens utkant, säger vd Andreas Renberg och fortsätter:

– I Harads bidrar bygden med stora skattepengar till staten och kommunen, och man kunde önska att vi åtminstone skulle få tillbaka mer i form av bättre underhåll av vägar, belysning och lite allmän uppfräschning.

– Vi försöker nämna det när vi pratar med kommunen men gensvaret är svagt trots att man borde vara intresserade av att vi bidrar till välfärden. Företagen som finns här drar ändå in pengar till kommunen och staten och jag tycker att vi borde få mer tillbaka. Man är för centraliserade i tankesättet.

42 grundskoleplatser eller 8 poliser

Enligt Företagens Välfärdsavtryck räcker Svantes Vilt & Bärs skattepengar varje år till 10 undersköterskor, 42 grundskoleplatser, 178 förlossningar, 8 poliser eller 171 hjärtinfarktsoperationer. Dessutom har man jobben i det egna företaget som bidrar till att Harads lever.

– När man lägger ner skolor, apotek, vårdcentral, så får vi i stället svårare att rekrytera personal och det blir svårt att få hit unga familjer, säger Andreas Renberg.

Han jobbade själv tidigare på en bank men strax innan den blev nedlagd i Harads bestämde han sig för att hoppa av från den banan för 13 år sedan och satsa på familjeföretaget. Friheten och variationen i jobbet lockade.

Svantes Vilt & Bär startades av hans pappa Svante Renberg 2002, som fortfarande är aktiv i företaget. Han hade bakgrund i slakteribranschen och övertog ett renslakteri som hade haft en rörig tid med dålig lönsamhet och flera konkurser bakom sig. I bakgrunden fanns Nils Åke Simonsson som redan 1928 startade ett renslakteri i Harads i delvis ambulerande form.

Framtidshopp trots utmaningar

I dag ser Andreas Renberg förhoppningsfullt på framtiden. Han konstaterar att tillgången på ren är helt okej, men rovdjur och klimatet är bekymmer som minskar slaktuttaget, men som ändå börjar vända uppåt igen.

Studier visar att även slagbjörnar tar väldigt många renkalvar och att inte bara lo, varg och järv är hot. Rovdjurspolitiken tar tyvärr inte mycket hänsyn till renskötseln, enligt honom.

– Samtidigt är det ett högt pris på renkött om man jämför med annat kött. När jag ser framåt så kommer den här verksamheten att fungera även om jag är orolig för hur klimatet kan komma att påverka renskötseln. En tröst är förstås att vi har två ben att stå på, alltså även bären och framför allt blåbären, säger Andreas Renberg

– Men jag hoppas att vi får tillbaka lite av det som vi bidrar med till välfärden. Urbaniseringen bidrar naturligtvis inte till att underlätta för företag som vårt och för folk att bo kvar i små byar som Harads.