En meningslös lek med ord

Att bara säga vinst är ju liksom inte lika snärtigt. Men det är egentligen vinst det handlar om. Ett företag går med vinst, eller med förlust. Ibland går det bra ibland dåligt. Men oron för att några företagare ska tjäna pengar när de driver företag i vissa branscher har tyvärr lett oss till en diskussion som riskerar att slå undan benen för väldigt många företagare och deras medarbetare, kunder, elever, patienter eller vad vi nu väljer att kalla dem som har nytta av dessa företags olika tjänster.

Samtidigt är förvirringen kring vinster, vinsttak eller för den delen övervinster stor. När jag följer diskussioner på olika forum är det uppenbart att få har koll på vad det handlar om. Få förstår vad det där procenttalet i vinsttak ska ställas mot. Är det omsättning? Bokfört värde? Marknadsvärde? Eget kapital? Eller operativt kapital? Att det inte mäts på ett traditionellt sett är få som känner till och det är förstås ett genidrag från utredarna med Reepalu i spetsen.

Det är dessutom uppenbart att ännu färre förstår vilka konsekvenser det kan få för företagens framtid om den typen av begräsningar som diskuteras införs. Och den som inte ens förstår vad förslaget innebär kan knappast förstå konsekvenserna. Då är det ärligare att säga att du vill ha bort dessa företag helt och hållet och samtidigt stå upp inför väljarna och säga att valfriheten försvinner med företagen. Men den ärligheten ser vi sällan från dem som förespråkar vinsttak.

Istället har vi hamnat i det som för fyra fem år sedan kallades en meningslös lek med ord. Det var Stefan Löfvén, som innan han blev statsminister, slog fast detta och att det inte går att sätta en vinstbegränsning. Det låter sig inte göras. Fokus skulle ligga på kvalitet. Det var en klok hållning då och den borde gälla även nu.

Frågan är vad som hände? Kanske upptäckte för många att företagen är de som står för utvecklingen och som har den bästa kvaliteten. Kanske var det för många som kände sig hotade. Och då blev det lite jobbigt…