Sans och balans ett måste i årets avtalsrörelse

Hon påminde om att Sverige under de senaste 20 åren haft reallöneökningar på över 60 procent och att det nu krävs återhållsamhet för att kunna hantera nya situationer som snabbt kan dyka upp.

Det rör sig om cirka 500 avtal för 2,4 miljoner medarbetare som ska omförhandlas. En viktig utgångspunkt är att Sverige redan har EU:s högsta arbetskraftskostnader och att i runda tal vart tredje jobb finns inom internationellt konkurrensutsattas branscher.

Pressträffen var förlagd till globalt verksamma TitanX Engine Cooling AB med 120 medarbetare i Linköping. Företaget utvecklar och tillverkar oljekylare till tunga fordon. Konkurrensen är stenhård.

-Det finns idag ett växande antal företag som tävlar på den internationella marknaden. Våra kunder kräver årliga prissänkningar på två-tre procent. Det betyder att vi måste minska produktionskostnaderna med fem procent per år, framhöll platschefen Josselin Guesnard.

Hotet om att flytta produktionen till länder med väsentligt lägre personalkostnader svävar ständigt över företaget.

-I Kina, där TitanX har en anläggning i området Kunshan, och även andra länder i Asien finns många oerhört duktiga ingenjörer. För att kunna behålla tillverkningen i Sverige behöver vi stärka konkurrenskraften, inte försvaga den, betonade Maria Hagegård, HR-chef på TitanX

Daniel Svenvik, Teknikföretagens rådgivare inom Region Öst, pekade på att två tredjedelar av medlemsföretagens produktion går på export.

-Sveriges geografiska placering i ett hörn längst upp i Europa är förstås ingen konkurrensfördel. Traditionellt sett har vi haft en styrka inom produktutveckling och ingenjörskunnande, men här är fler och fler länder ikapp oss. Industrin har tappat 120 000 jobb på 10 år.

Daniel Svenvik varnade för att lönekostnadsökningarna i Sverige överstiger det som gäller i våra konkurrentländer.

-Arbetskraftskostnaderna är därför centrala i avtalsrörelsen, men avtalen måste också vara mer flexibla. Annars går det inte att klara de nödvändiga svängningarna i produktionen, underströk han.

Emma Hämäläinen, rådgivare på Installatörsföretagen, gav en likartad bild.

-VVS- och elföretag lever inte heller på en skyddad inhemsk marknad. Vi märker i allra högsta grad av den globala konkurrensen. Därför ska det så kallade märket stå i centrum. Det måste vara de internationellt konkurrensutsatta företagen som går först och anger vilket löneutrymme som finns. En annan avgörande punkt är behovet av mer flexibla arbetstider, menade Emma Hämäläinen.

Cecilia Johansson är chef för Sveriges Byggindustrier i Linköping. Också hon underströk betydelsen av att märket hålls och att det sätts i procent, inte i kronor.

-Vår stora fråga i årets avtalsrörelse är flexibla kollektivavtal. Det fungerar inte med ett byggavtal som säger att arbetstiden är förlagd mellan 6.45 och 16.00, fastslog hon.

Högst på hennes önskelista står en avtalsrörelse genomsyrad av lugn och ro och att konflikter kan undvikas.

-Det vore djupt olyckligt med en konflikt. Den skulle slå hårt mot byggboomen, bland annat här i Linköping. Motsättningarna mellan parterna verkar vara mindre än vanligt. Det finns en stor samförståndsanda i förhandlingsrummet, poängterade Cecilia Johansson.

Sören Karlsson