Äldre friskare med bättre läkemedelskoll

I höstas fick sjuksköterskorna Elin Nilsson och Madeleine Nilsson på Vardaga Österbo i Lund ta emot andrapriset när Vårdförbundspriset delades ut. De fick det för sitt arbete med att förbygga beteendemässiga och psykiska symtom vid demenssjukdom genom mer personcentrerad vård.

Det började när sjuksköterskan Elin Nilsson började på Vardaga Österbo 2013. Bland det första som slog henne var att så många patienter stod på läkemedel mot oro, ångest och så kallad BPSD, beteendemässiga och psykiska symptom vid demenssjukdom. Samtidigt säger Socialstyrelsens nationella riktlinjer att läkemedel inte är den effektivaste behandlingen mot BPSD.

Därför startade hon med kollegan Madeleine Nilsson ett projekt för att minska användningen av framför allt lugnande läkemedel och neuroleptika, som ges vid oro och aggressivitet. Tillsammans med boendets läkare gick de igenom patient efter patient för att se över deras behov av läkemedel.

– Många av dem hade stått på de här läkemedlen i flera år utan att någon ens visste varför. Det stod inget om det i någon journal.

Långsamt började de minska användningen av läkemedlen samtidigt som de arbetade tätt med omvårdnadspersonalen för att hitta andra sätt att hantera oron.

– Mycket har handlat om att handleda personalen och ge dem rätt verktyg för att hitta bemötande- och orosåtgärder. Men för många patienter hände ingenting när vi plockade bort läkemedlen. Det var verkligen en onödig behandling.

När Vardaga Österbo förra året gjorde en utvärdering visade det sig att antalet boende med ångestdämpande läkemedel minskat från 23 till 8 av totalt 48 boende. Idag är siffran nere på 3.

– Vi såg ju hela tiden att vi gjorde framsteg men när vi fick siffror på hur mycket vi hade lyckats minska läkemedelsanvändningen med för varje år blev chockade.

Att strukturerat och systematiskt riskbedöma och skatta hur mycket BPSD patienterna har, gör det lättare för teamet att tala om vilka personcentrerade åtgärder som kan hjälpa patienten.

– Allt kretsar kring teamträffarna. När all omvårdnadspersonal sitter ner och tittar på helheten kring varje person.

För att få en helhetsbild diskuteras läkemedel, omvårdnad och bemötande men också risker kring patienten.

– Det kan handla om munhälsa eller risk för fall, undernäring eller trycksår eftersom de kan påverka förekomsten av BPSD. Vi använder också ett jagstödjande förhållningssätt för att förebygga BPSD.

Fokus är på vad varje individ behöver för att ersätta läkemedlen. För vissa handlar det om aktiviteter som musik, promenader, utflykter eller massage, för andra något helt annat.

Som exempel nämner Elin Nilsson en boende som var väldigt orolig på förmiddagarna, och personalen noterade att det började när han kom ut till frukosten.

– Då fick en personal i stället gå in till hans rum med frukost och sitta med medan han åt och prata och titta på morgon-tv. En lugnare start på morgonen gjorde honom lugn resten av dagen.

Alla i personalen förväntas ta ansvar för att hitta fram till en bra lösning för var och en. Stundtals är det ett hårt arbete att hitta rätt.

– Det har handlat om att stärka deras självkänsla och säga att ”ni kan det här och gör i många fall ett betydligt bättre jobb än vad alla läkemedel i hela världen skulle göra”. Många har idag en övertro till läkemedel, och det gäller även personal.

Mindre ångestdämpande läkemedel har även lett till att antalet fallolyckor har halverats och att de boende är piggare och kan vara med på fler aktiviteter. Personalen har också ändrat sitt sätt att arbeta, och deras roll har lyfts och stärkts i och med projektet, påpekar hon.

– Läkemedel är oftast inte det första de frågar efter längre utan de börjar med att prova sig fram med andra metoder. De arbetar i team där allas åsikter, erfarenheter och kunskap är lika mycket värda.

Elin Nilsson driver nu ett projekt för att hela Vardaga systematiskt ska se över de äldres läkemedel.

– Målet är att varje patient ska ha en optimal läkemedelsbehandling utifrån sina behov.