Finns det någon framtid för prao i Skåne?

Med hänvisning till bland annat resursbrist, Arbetsmiljöverkets regelverk, ansvarsförvirring och en del krumbukter har vi noterat att prao, praktisk arbetslivsorientering, lagts ner i ett antal skånska kommuner. Ett antal som ständigt ökar.

Skolan ska förbereda eleverna för framtiden genom relevant utbildning. Företag upplever att det är svårt att hitta rätt medarbetare och det diskuteras om mismatch på arbetsmarknaden. Men varför fungerar prao i vissa kommuner men inte i andra? Är prao relevant och hur får vi tillbaka praon? Det diskuterade representanter för skolor, kommuner, näringsliv, elever och Arbetsmiljöverket under ett lunchmöte i Malmö som vi bjudit in till. Företagaren Yasemin Arhan Modéer modererade mötet.

Johan Olsson, utbildningspolitisk expert Svenskt Näringsliv, öppnade dagen och underströk vikten av mer samverkan mellan skolan och näringslivet.

– Matchningen på arbetsmarknaden fungerar inte tillräckligt bra. Samtidigt tycker ungdomar att det är svårt att välja program på gymnasiet, och vill veta mer om arbetsplatser och yrkesroller. Jag tror sammansättningen av personer härinne kan lösa den knuten, säger Johan Olsson.

Anders Lovén, universitetslektor Malmö högskola, poängterade hur viktig prao är dels för elevernas sakkunskap, dels för ökade insikter om krav och eget ansvar. Prao är nödvändigt och kan inte ersättas, men den är heller inte tillräcklig var hans budskap. Han visade en diger lista över de argument som motståndare till praon brukar anföra.

– Forskningen är entydig. Eleverna bör ha mer prao och mer koppling till arbetslivet för att kunna ta bättre beslut för framtiden. Till er som tagit bort prao vill jag säga: skäms!

Bernt Nilsson, ställföreträdande generaldirektör Arbetsmiljöverket, tog upp att myndigheten ofta får ta smällen för att prao läggs ner på grund av de riskövervägningar som krävs av skolan.

– Men vi har samma krav som tidigare. Riskbedömningarna är så att säga centralstyrda, men det kan vara så att de tolkas olika på lokal nivå. Man måste göra en rimlighetsbedömning och den stora majoriteten kommuner klarar ju av det, säger Bernt Nilsson.

Diskussionen fortsatte genom panelsamtal med frågor från en aktiv publik. Det gavs uttryck för frustration inför Arbetsmiljöverkets riktlinjer som upplevdes som för tuffa, vilket representanter för Sjöbo, Båstad och Hörby menade. Här efterlystes klarare riktlinjer kring hur reglerna ska tolkas. Men representanter för Lomma och Vellinge uttryckte att de var oförstående inför att det ansågs så svårt. De hade hittat egna former för att se till att kraven uppfylls.

I panelen medverkade också Richard Löfgren, förvaltningschef i Sjöbo kommun, där de för närvarande inte har någon prao.

– Det är inte så att vi tycker att prao är dåligt, tvärtom. Vi har heller inte tagit bort prao, utan vi har lagt det vilande. Men det är komplext med arbetsplatsreglerna och vi klarar inte av det med nuvarande organisation. Vi vill inte göra fel, så vi ska ta in extern konsulthjälp för att starta upp prao igen, säger Richard Löfgren.

Jeanette Bohman från Skivarps Gästgivaregård, som tagit emot många praoelever, gav sin bild från näringslivet.

– Visst, med köksarbete kan det komma risker men vi gör en avvägning med det sunda förnuftet och tar gärna emot lite äldre praoelever. Jag tycker också att det är viktigt att myndigheter tänker på att göra det lätt att göra rätt.

Som representant för de som prao är allra viktigast för, eleverna, var Moa Lundmark från Frostaskolan i Hörby med i panelen. Moa Lundmark har tidigare startat ett upprop på Facebook för att få ha kvar prao i sin skola.

– Det känns som att jag är som en hund i koppel, vi unga får bara följa efter alla vuxna men inte vara med och bedöma och ta beslut som rör vår framtid. Vi finns och vi vill vara med, sa Moa Lundmark och rev ner applåder.

Från publiken kom några röster:

– Hur ska vi kunna göra den riskbedömning som krävs? Vi är inte utbildade i arbetsplatssäkerhet, säger Carina Paulsson, studie- och yrkesvägledare i Båstad.

– Jag kan se varför kraven upplevs som för tuffa, men för oss fungerar det att skriva avtal med arbetsplatserna och utgå från den riskbedömning som arbetsgivarna gjort internt, säger Mona Stjernfeldt Nilsson, studie- och yrkesvägledare i Lomma.

Samtliga var överens om att svaret på frågan om prao har någon framtid i Skåne är – ja! Sammanfattningsvis fick dagens dialog en lösningsorienterad inriktning. Uppmaningen blev att upprätta kontakt mellan de kommuner där det fungerar och inte fungerar, att ordna möten mellan skola, kommun, företag och elever, att upprätta och vårda företagskontakter, och många andra förslag.

Nu är det upp till bevis om problemet ska få en lösning.

Efter mötet passade vi på att fråga fem deltagare om vad de tror är lösningen för att kunna behålla prao samt hos vem ansvaret ligger. Läs deras svar i artikeln Fem tankar om prao (klicka och följ länk).

Susanna Jertel