Varför tänker vi inte ”business”?

De flesta har hört talas om forskningsanläggningarna ESS och MAX IV. Få vet hur de egentligen fungerar. När Tillväxtverket nyligen förlade sin ”Stora tillväxtdagen” i Malmö låg fokus på de två anläggningarna och hur de kan utnyttjas för att skapa mer utveckling och affärer i Sverige. Dessutom gavs en kort, och oväntat pedagogisk, förklaring av hur de fungerar. Jag skulle rekommendera de flesta att ta en titt, cirka 1 timme och 50 minuter in i filmen från evenemanget.

I korthet kan man säga att anläggningarna gör det möjligt att se igenom material, för att se vad som sker på insidan. Dessutom på riktigt mikroskopisk nivå så man kan upptäcka detaljer som tidigare var omöjliga att se. Jätteintressant för forskningen, naturligtvis, men också för företag. Tänk medicinföretaget som vill se i realtid hur deras nya läkemedel angriper ett organ. Eller förpackningsföretaget som vill studera hur man kan skapa ännu bättre material till sina produkter.

Sverige lade ner stora resurser för att få anläggningarna till Sverige, men därefter har aktiviteten varit låg. Det känns som att man helt enkelt tagit för givet att nyttan ska komma automatiskt. I vårt grannland Danmark däremot tog man redan för flera år sedan fram en tydlig strategi för projekten, och för hur man kan underlätta för danska företag att både utnyttja anläggningar och att vara med i bygget och underhållet av byggnaderna. Det är stora pengar det handlar.

Det känns lite karikatyrartat, men det sägs ofta att danska politiker är betydligt bättre på att tänka ”business” och att fundera på hur politiska beslut kan bidra till att gynna det egna näringslivet. Kanske stämmer stereotypen. Efter stora påtryckningar fick Sverige först i våras sin egen strategi, men i väntan på en ny regering händer inte mycket när det gäller att verkställa den. Och då ligger vi redan några år back.

På Stora tillväxtdagen gavs många goda exempel på skånska företag som hittat affärsmöjligheter i de nya anläggningarna, och på samverkansprojekt som förhoppningsvis kan skapa nya affärer i framtiden. Det bubblar, men känslan är ändå att vi ännu inte riktigt förstått potentialen för näringslivet. Sverige har ingen erfarenhet sedan innan av stora forskningsanläggningar likt ESS och MAX IV. När vi har bidragit till liknande anläggningar utomlands har det varit genom att skänka rena pengar. Sedan har andra länders företag kunnat dra vinsterna av att bygga och använda anläggningarna.

Nu har vi snart två världsledande anläggningar på svensk mark. Då vore det väl synd om vi inte också greppar möjligheterna att utnyttja dem så gott det bara går?