Länge leve drakarna

Sörmlandsnästet är ett lysande exempel på företagsamhet och kapitalism. För er som inte känner till Sörmlandsnästet så är det en grupp företagare som går in och finansierar företag som är i ett tidigt skede. Det är helt enkelt företagare som ser möjligheter i andra företagare, investerar i dessa och kan bistå som rådgivare. På så sätt finns det möjlighet för de företag som söker kapital att fortsätta att utveckla sitt affärskoncept, produkt och nå ut till marknaden ytterligare en tid.

Några drakar från Sörmlandsnästet har nu gått in i ytterligare några företag (läs gärna Sörmländska bolag attraherar investerare). Tre företag får därmed stöd för att ta nästa steg i utvecklingen.

Finessen i att företagare investerar i andra företagare är att de har kompetens att se affärsmöjligheter och rätt att med sina egna pengar "gambla" lite på personen bakom företaget. Dessa möjligheter har inte en bank eftersom banker måste leva upp till allehanda regelverk och kan inte ta ägarandel i företaget som kompensation.

Företag som är i ett tidigt skede är inte särskilt attraktiva objekt för riskkapitalfonder eller andra stora och mer kommersiella investerare. Anledningen är att de flesta av investeringsalternativen aldrig kommer att bli lönsamma, många kommer aldrig att bli något alls och bland de som når lönsamhet kommer få att bli tillräckligt stora. Samtidigt som det är en omfattande genomlysning av företaget som måste göras. Arbetsinsatsen är således för stor i förhållande till den förväntade avkastningen.

Denna såddfinansiering är tyvärr allt för underutvecklad i Sverige. Det är inte ovilja eller okunskap från de företagare vi har. Orsaken är att det är allt för få företagare som har kunnat plocka ut ett kapital från sitt företagande. Därför har det inte ett tillräckligt stort privat kapital att investera i andra företag. En konsekvens av att det allt för länga har varit "fult" att bli rik på att driva företag och allt för hög beskattning.

Särskilt stor betydelse har detta för nyanlända som vill starta företag. Det är oerhört svårt för de som inte har ett kontaktnät och insikt i samhällets strukturer att hitta finansiärer som är beredda att satsa.

Jag hör faktiskt relativt ofta att drakarna, affärsänglarna, privatfinansiärerna är bra. Senast häromdagen på ett möte med socialdemokratiska kommunalråd och riksdagsledamöter.

Kan inte alla då fullfölja den tanken och inse att för att fler ska kunna ha tillgång till sådan finansiering så behöver vi fler människor som blivit rika på sitt företag.

Länge leve drakarna!