Reepalu, vinster och verklighetsflykt

Han jämförde med förändrad lagstiftning på 40-talet som trängde undan privata företag och sedan i slutet av 60-talet som fick motsvarande effekt och menade att detta förslag har precis samma effekt. I det företag som han driver har de ett normalår en vinst på 2-4 procent av omsättningen. Hans beräkning landade i att de får göra en vinst på högst 1/6 av detta.

Detta samtal är absolut inte det enda av sitt slag under den senaste veckan. Flera företagare inom välfärden har tagit kontakt med mig för att ventilera sin ilska och för att höra sig för om de verkligen har tolkat förslaget korrekt.

Det är emellertid inte bara välfärdsföretagare som är upprörda. Även forskaren Mikael Runsten är upprörd och skriver i ett debattinlägg i Dagens Industri:

”Reepalu använder min forskning på ett felaktigt sätt.” och ”För mig är det en absurd slutsats.”

Han är alltså inte alls överens med hur Reepalu tolkar hans forskning och avslutar artikeln med:

”Utredningens slutsats att blunda för de mjuka värdena och samtidigt sätta ett vinsttak baserat på att de heller inte finns vore inte bara dumt utan helt förödande för utvecklingen av företagen i välfärdssektorn.”

Läs gärna Mikael Runstens artikel för detaljer.

Ett belysande exempel på hur snett förslag till vinstbegränsning slår gjordes av Ulf Kristoffersson på TV4. Han visar att förskoleföretaget Helianthus som omsätter 94 miljoner kronor får göra en vinst på högst 189 000 kr enligt Reepalus beräkningssätt. Enligt traditionellt sätt att mäta avkastning i förhållande till omsättning så motsvarar det 0,2 procent, det vill säga nästan 0 i avkastning.

Det är helt uppenbart att en sådan begränsning kommer medföra att det inte går att driva företag i denna bransch. TV4-inslaget om hur Reepalu vill räkna på övervinster hittar du här

Hur har då Reepalu kommit fram till detta sätt att begränsa vinster kan man fråga sig. För att hitta modellen vände han sig till forskaren Joachim Landström. Sedan väljer Reepalu att bara ta inkludera delar av det som Landström menar är skäligt att få ersättning för som välfärdsföretagare.

Inte heller Landström är särskilt nöjd med hur Reepalu har hanterat hans beräkningar och nyligen skrivet en debattartikel i DN för att ta avstånd och samtidigt berätta att om Reepalus förslag införs så innebär det ett förstatligande av välfärdssektorn:

”Detta innebär också att när Reepalu går ut i SVT:s Agenda och säger att nivån ska vara lägre än 10 procent så går han emot den underliggande analysmodellen. Skulle en sådan reglering bli verklighet skulle det i praktiken innebära ett förstatligande av välfärdssektorn, vilket allvarligt skulle skada Sverige, dess tillväxt och allas vårt välstånd.”

Så nu har vi alltså ett förslag som med all tydlighet innebär att privat företagande kommer att försvinna från välfärden. Är det så vi vill ha det? Vad händer med alla de barn som går i en privat förskola eller skola? Klarar sig landstingen utan alla privata vårdcentraler? Vad händer med alla de som idag har assistans utförd av ett privat företag?

Detta är tokigheter! Reepalu har under sin tid som utredare flytt från verkligheten och gett sig in i en drömvärld som det är dags att vakna upp ifrån.

Regeringen behöver omgående ta avstånd från detta förslag och i stället börja prata om hur vi höjer kvaliteten i välfärden och förbättrar resultaten i skolan. För om det står det ingenting i Reepalus utredning!