Dags att gå vidare i välfärdsfrågan

Den tuffa diskussion som förts på riksplanet har sipprat ned och har även kommit att färga många relationer mellan offentliga och privata aktörer inom välfärden. Det har varit destruktivt och det har skadat utvecklingen för svensk välfärd.

Frågan om vinstbegränsningar kanske gör sig bra på valaffischer men när det gäller verkligheten, när man måste hantera de praktiska frågorna och när konsekvenser ställs mot varandra, så blir bilden en helt annan.

En undersökning visade nyss att inte ens inom socialdemokraternas egna kommunpolitiker finns en tro på att välfärden skulle må bra av vinstbegränsningar. Endast 14 % tror att välfärdstjänsterna skulle öka i omfattning om de privata alternativen blev färre eller helt försvann. Även bland vanliga väljare är stödet för vinstbegränsningar ganska svagt när frågorna ställs på ett sätt så att man antingen behöver ta ställning till konsekvenser (minskad valfrihet och mångfald) eller när frågan ställs utifrån hur det faktiskt ser ut idag (är vinstmarginaler i nivå med övriga tjänstesektorn acceptabla?).

Nu har riksdagen sagt sitt, förslaget om vinstbegränsningar har fallit. Det dags att lägga denna fråga till handlingarna och gå vidare. Vi har en lång rad angelägna uppgifter att ta oss an för att få välfärden att fungera bättre och för att rusta den för framtiden.

Kvaliteten behöver säkras och vi behöver bli bättre på att följa upp och redovisa kvalitet på ett transparent sätt. Vi måste öppna för nya arbetssätt och ny teknologi när kompetensbristen blir allt allvarligare samtidigt som den tekniska utvecklingen går i en otrolig hastighet.

Inom näringslivet finns ett enormt engagemang och stor idérikedom som är en viktig drivkraft för att utveckling i välfärden. Låt oss hoppas att diskussionen om vinstbegränsningar härmed är avslutad och att vi istället kan fokusera på hur privata och offentliga aktörer tillsammans och med lika villkor kan arbeta för bättre vård, skola och omsorg.