Reglerna på arbetsmarknaden är otidsenliga

Den utgår från hur det var på 1960-talets arbetsmarknad med stora organisationer och många jobb som inte krävde någon längre utbildning. I dag är medarbetare sällan rakt av utbytbara. Den individuella kompetensen har blivit allt viktigare.

En av grundprinciperna i Las är ”sist in, först ut”. Den senast anställde står först i kön om företaget skulle tvingas minska antalet medarbetare. En effekt är att människor som vill byta jobb inte vågar göra det eftersom de riskerar att få en sämre anställningstrygghet på det nya jobbet.

”Sist in, först ut” är inte det enda problemet med Las. För många företagare är svårigheterna att säga upp medarbetare som av olika skäl inte fungerar på arbetsplatsen ett ännu större problem.

Det krävs orimligt mycket misskötsamhet för att en uppsägning ska vara korrekt i lagens ögon.

Följden blir att åtskilliga företagare drar sig för att anställa nya medarbetare. Las har blivit ett tillväxthinder.

Att medarbetare fastnar på en arbetsplats där det inte fungerar, är inte bra för någon. Nu behövs nya lösningar som skapar förutsägbarhet och ger människor hjälp att gå vidare. Det är viktigt att påpeka att det handlar om hur man sköter sina arbetsuppgifter, inte om varifrån man kommer eller vem man är.

Svenska företag möter en allt tuffare konkurrens. För att klara den måste de kunna ha den kompetens som krävs. Då fungerar det inte med lagar och regler från förr. Även facken borde inse att Las leder till en stel och ineffektiv arbetsmarknad.

Nu är det dags för ett modernt anställningsskydd som gör det lättare att både anställa, få jobb och där anställningstryggheten inte består i hur länge man har varit anställd, utan i vilken kompetens man har och i vetskapen om att man får hjälp med att hitta nästa jobb om man blir av med det man har.