Uppsala läcker effektivitet, inte skatt

En falsk föreställning om att skattepengar försvinner via privata aktörer, så kallat ”skatteläckage”, har skapat en sällan skådad politisk cirkus. Regeringens förslag om vinstbegränsning kritiserades av en expert i utredningen redan innan förslaget lades fram. Efter det har kritiken från experter, näringslivet, branschen och inte minst Lagrådet varit hård. Inte minst därför att förslaget i praktiken skulle innebära slutet för stora delar av den privata välfärden i Sverige och för valfriheten. Förslaget läggs nu ändå fram för omröstning i Riksdagen.

I Uppsala län finns ca 1 400 brukare av icke kommunala äldreboenden, 1 200 brukare av icke kommunal hemtjänst, 6 200 grundskoleelever som inte går i kommunala skolor och 2 300 gymnasieelever som valt annat gymnasium än det kommunala. Skulle vinstbegränsningsförlaget bli verklighet skulle en stor del av den här verksamheten sannolikt avvecklas.

Men man letar efter läckage på fel ställe. Det verkliga läckaget av skattemedel finns istället i form låg effektivitet i Sveriges kommuner. Det har under lång tid funnits en växande insikt om att det finns stora variationer i kostnader mellan kommuner som inte kan förklaras av kvalitetsskillnader eller strukturella faktorer. Svenskt Näringsliv har i en rapport uppskattat den potentialen till cirka 40 miljarder kronor.

Att privata aktörer inom skola och omsorg skulle innebära ett skatteläckage är fel, eftersom de får lika hög eller lägre ersättning som de kommunalt drivna verksamheterna.

De flesta undersökningar visar dessutom att de levererar bättre eller lika bra kvalitet på nästan alla områden inom välfärden. Vinsterna i branschen är också normala i jämförelse med andra tjänsteföretag. Totalt handlar det om promille av välfärdens samlade resurser som utgör vinst.

Däremot finns som sagt mycket pengar att spara på effektivisering. Svenskt Näringsliv har låtit företaget WSP analysera detta för riket som helhet och för ett antal enskilda kommuner. Metoden går ut på att studera sex områden av den kommunala välfärden: förskola, grundskola, gymnasieskola, äldreomsorg, familj- och individomsorg och LSS. För att skapa en relevant jämförelsegrupp har ett antal kommuner som presterar bra på varje område valts ut. Dessa referenskommuner har både hög kvalitet och låga kostnader. Uppsala jämförs sedan på vart och ett av de sex områdena med dessa referensgrupper.

Resultaten visar att om Uppsala blev lika effektiv som referensgruppen i genomsnitt skulle kommunen kunna spara nästan en miljard, eller 12 procent av verksamheten.

Denna potential handlar inte om att personalen skall springa snabbare eller att saker skulle skötas sämre. Den handlar om att göra saker lika genomtänkt och effektivt som ett antal fullt jämförbara kommuner i dag redan gör.

Pengarna som på detta sätt skulle kunna frigöras i Uppsala motsvarar en skattesänkning om nästan tre kronor eller grundskoleverksamhet för 11 000 ytterligare elever, eller särskilt boende för 1 300 personer i äldreomsorgen.

Självklart skall detta ses som en teoretisk potential. Det viktiga är inte det exakta beloppet, det viktiga är att inse att det finns en stor potential och att börja arbeta för att utnyttja den. Det handlar om stora potentiella vinster. Med en högre andel unga och äldre i befolkningen är det också nödvändigt att få mer värde för varje skattekrona för att vi ska klara välfärden framöver.

Det är obegripligt att regeringen och Vänsterpartiet fokuserar så mycket på ett påstått skatteläckage som inte existerar när det i stället finns en verklig och stor outnyttjad effektiviseringspotential i kommunsektorn.

Samtidigt som man väljer att blunda för de mycket stora konsekvenser det skulle ha för en stor mängd brukare av privat välfärd. Det är hög tid att debatten börjar handla om det verkliga läckaget av skattemedel. Det skulle inte minst alla innevånare i Uppsala tjäna på.