"Våga satsa på AI"

För att få en bättre inblick besökte vi, tillsammans med Niclas Malmberg, riksdagsledamot för Miljöpartiet och Maria Gardfjell, riksdagskandidat för Miljöpartiet, It-företaget Unibap AB (publ), som blickar mycket på framtiden.

Unibap startades år 2013 och sysselsätter idag ca 20 personer. Företaget arbetar med att integrera mjuk- och hårdvara och genom standardiserade lösningar har tekniken ett brett tillämpningsområde som når ut till många olika kunder. De har till exempel tagit fram en robot med ett säkerhetskritiskt seende och med inslag av artificiell intelligens, något som vi kommer att se mycket mer av i framtiden. Fredrik Bruhn, VD på Unibap menar dock att Sverige måste steppa upp när det kommer till utveckling av AI (Artificiell Intelligens) då USA och Kina har ett massivt försprång jämfört med resten av världen.

- Om tio år kommer nästan allt att vara automatiserat. Hur vi arbetar och med vad vi arbetar, kommer antagligen att se helt annorlunda ut, därför gäller det att vi är förberedda och håller samma nivå på forskning här i Europa som man har i USA och Kina. Ett problem är dock att många är rädda för den här utvecklingen, vilket kan leda till att det blir svårt att driva förändring inom området. Då gäller det att skapa förståelse kring vad AI är och att belysa den forskning som ligger bakom det.

Fredrik Bruhn alt Unibap AB (publ) har en lång bakgrund inom akademin och arbete med frågor som rör rymden och AI. Efter studier inom atom- och molekylär-fysik arbetade han vid NASA. 2017 tilldelades han Eisenhower-Fellowship stipendiet där han tittade på AI, robotik och automation ur ett 30-års perspektiv.

Idag driver han Unibap samtidigt som han är adjungerad Professor vid Mälardalens Högskola. Något han har med sig från sin Eisenhower studie är hur man jobbar med samverkan mellan forskning och näringslivet. Där arbetar man mot en naturlig samverkan och bort från ”Triple Helix-modellen” som syftar till en mer metodisk samverkan mellan forskning, näringsliv och det offentliga. Han menar att den modellen kan vara bra om det finns en naturlig samverkan, men att den ofta leder till att pengar slängs i sjön.

- Tittar man på hur vi gör ansökningar i Sverige så är det sällan så att man naturligt har hittat en aktör (t.ex. högskola, företag, region) med vilken det skapas ett samarbete för att man verkligen ser värdet i varandra och tillför något till varandra. Många ansökningar bygger på principer om att ha med högskola, institut eller andra former av kravställare, utan att egentligen specificera vad de faktiskt kommer att bidra till.

Både Maria Gardfjell och Niclas Malmberg håller med om att fokus borde flyttas från ytliga tekniska lösningar till att mer hänsyn tas till tillämpning i ansökningar och menar att man borde arbeta fram en kultur som bättre främjar samverkan mellan aktörerna. Enligt Fredrik Bruhn är det just en naturlig samverkan där man de facto ser att det tillför något till lösningen som borde premieras.

- Vad t.ex. NASA gör i sina utlysningar är att de säger vad det är de vill uppfylla, vilka mål de har och vad de vill kunna köpa om fem år. De skriver aldrig in vem som kan söka. Genom mer resultatinriktade utlysningar kommer det att dyka upp aktörer i ansökningarna som har något företaget själva saknar, det skapar ett naturligt driv och koppling.

Frågan om tillämpning kontra grundforskning är inte enkel och inom politik finns det aldrig oändligt med resurser, utan det gäller att prioritera. Det är också viktigt att ställa sig frågan om huruvida vi har samma tradition av att vilja hitta tillämpningar här som man har i USA, eller om det är det risk att det skapas ett ointresse från universiteten att gå in, även om det finns pengar att söka.

- Det bästa vore att öka anslagen ännu mer, men de måste vara smalare. Pratar vi i termer av nationalekonomisk återbetalning så måste även anslagen vara mer styrda till tillämpning, men det gäller att hitta en balans, grundforskning är naturligtvis också viktigt. För att knyta an till det jag sa i början så måste vi våga satsa mer och hänga med i den utveckling som sker i Kina och USA. Min slutsats är att vi måste lägga ett JAS-plan på AI de kommande åren, säger Fredrik Bruhn.

Unibap har minst sagt framtiden i sina händer och diskussionerna går på helvarv under vårt besök på deras kontor i Uppsala. Avslutningsvis tar vi dock tillfället i akt och frågar Fredrik Bruhn vad han skulle vilja skicka med sig till Maria Gardfjell och Niclas Malmberg.

- Att våga satsa på AI. Mikael Damberg gick i förra veckan ut och sa att AI inte kommer att påverka svenska arbetstillfällen. Valrörelse i all ära, men det är viktigt att förbereda väljarna på det som är framtiden. Det är mycket mer än lågteknologiska jobb som kommer att automatiseras. Ett exempel på ett arbete som AI har lite svårt att ersätta fram till 2047 är sotare. Skorstenarna ser helt enkelt för olika ut för att det ska vara lönsamt att investera i AI.

I kölvattnet av diskussionen om AI:s framtida förväntade förmågor vävs den etiska aspekterna in i samtalet. Kommer vi alltid att välja det mest effektiva, även om det sker på bekostnad av människors arbeten? Vad för samhälle vill vi ha i framtiden? Oavsett vad, så är alla överens om att diskussionen om AI och automatisering måste lyftas i det offentliga rummet, men att tala klartext, vågar man?

Emelie Hägerström