NYHET Publicerad 31 maj 2016

GÄSTKRÖNIKA Två olika områden har diskuterats i näringslivet det senaste året. Det första är utvecklingen i världens näst största ekonomi – Kina. Den rekordstora skuldsättningen i Kina och obalansen på den kinesiska fastighetsmarknaden är två orosmoln. Konsekvensen har blivit en ny ström av tillverkning som letar sig ”hemåt” från Kina till Europa.

Det andra området kretsar kring en annan typ av ström, flyktingströmmen. Hur ska vi på ett bra sätt kunna ta hand om alla de som kommit till Sverige bara det senaste året? Nya svenskar som ibland är helt utan språkkunskaper eller ingångar på arbetsmarknaden. Storleken ger svindel, det talas om att vi går mot en miljon i utanförskap. Av alla arbetslösa är redan över hälften utrikesfödda.

Men. Det går att koppla ihop dessa två strömmar på ett oväntat sätt som skapar positiva gnistor.

Det som gjort att industrijobb lämnat Sverige i parti och minut senaste decenniet är lönekostnaden, framförallt för okvalificerade arbeten. Den svenska kostnadsnivån för denna arbetskraft ligger långt över nivån i de flesta konkurrentländer. Det tvingar ut enklare industrijobb, som i sin tur drar med sig mer kvalificerade arbeten och till sist hela utvecklings­avdelningar och företag. För att stoppa denna dominoeffekt måste löneskatterna justeras ned rejält för enklare arbeten. Vi måste skapa så kallade instegsjobb, där lönen är betydligt lägre än dagens avtalade ingångslöner och dessutom i det närmaste är skattefri. Här kan de nya svenskarna vara en möjlighet.

Ryggmärgsmässigt reagerar då flera fack med att lägre löner på instegjobb skapar A- och B-lag, det handlar om lönedumpning och så vidare. Det är en felaktig ståndpunkt som bara kan komma från dem som inte själva skapat arbetstillfällen i industrin. Självklart måste lönesättning ske efter kvalifikationer. Det handlar inte om A- och B-lag, det handlar om att vara med i arbetslivet överhuvudtaget.

Så, nu tänker vi istället nytt och fritt. Kanske skapar ett nytt fackförbund som värnar om de nya svenskarnas rättigheter, de är tillräckligt många för att få en representant och en motpart för arbetsgivaren. Så skapar vi enkla instegsjobb som både lönesätts och beskattas med en annan bas. Kanske sneglar vi på den lyckade satsningen på RUT/ROT som skapade vita arbeten från den svarta marknaden. För det ska vi också ha klart för oss - de nya svenskarna ger en grogrund för att skapa en gigantisk ny svart marknad som alternativ i deras jakt på sysselsättning och tillhörighet.

Vad betyder då en sådan satsning? Jo, att vi återtar en större del av tillverkningskedjan, det vill säga återfår de enkla lånelönejobben (”skruv på mutter”) som idag lämnat oss. Det ger i sin tur oss en betydligt större chans att återindustrialisera Sverige, bland annat genom att återta en del av de jobb som nu är under återflytt från Kina.

Det betyder också att vi ger de nya svenskarna en ärlig chans på arbetsmarknaden och en riktig möjlighet till en positiv löneutveckling. De påbörjar sin integrationsresa med det bästa sättet att komma in i ett samhälle, nämligen att komma ut på en arbetsplats. Dessutom betyder det något som facken verkar glömma – även löneutvecklingen för de ”gamla svenskarna” kan utvecklas positivt, med nya arbeten och ökade volymer. En riktig win/win.

Sammanfattningsvis, vi har en utmaning som vi ska göra om till en möjlighet. Svårigheten ligger i att kalla en spade för en spade. Det är så lätt att driva åt sidan och börja baktala enkla jobb, påstå att ett arbeten med låg lön är sämre än inga jobb alls och så vidare.

Industrin är avgörande för att vi ska ha resurser till skola, vård och omsorg. Industriföretagen genererar mer än 150 miljarder kronor i skatt. Det motsvarar kostnaden för hela förskolan och grundskolan. Industrin är viktig för Sverige – de nya svenskarna kan bli viktiga för industrin.

Erik Stenfors, VD, HANZA