Lärlingar räddningen för inlandet?

Fler och fler företagare engagerar sig därför i samarbeten med skolor och kommuner för att se om sitt hus inför framtiden.

Drivande i Storuman är Ove Abrahamsson på Råsunda Mekaniska i Forsvik. Inspirationen kom från det projekt med gymnasielärlingar som industrimannen Carl Bennett startat och där Lycksele är med som pilotkommun.

– Jag ser lärlingsutbildning som framtiden rent generellt men speciellt för inlandet, säger Ove.

På Råsunda svarvas varje dag 30 000 komponenter till ventilpaket för exempelvis skogsmaskiner och kranar av de 25 anställda. Ett 100-tal kunder finns i Sverige och ute i Europa. Och för Råsundas del är det ingen akut situation att hitta personal. Ove har anställt trre ungdomar i vår.

– Vi är en populär arbetsplats i Storuman, konstaterar han.

Men för att framåt rusta kommunen, ja hela inlandet, med dess befolkningsminskning och höga medelålder så tror han alltså på lärlingsanställningar. Och Ove vill se en egen ”Storumanmodell”.

– Först måste kommunen kartlägga läget, säger Ove. Vilket rekryteringsbehov har företagen framöver? Och framför allt hur har kommunen det självt? Den är ju överlägset största arbetsgivare i alla våra inlandskommuner. Sen måste vi intervjua alla som söker, kalla det gärna anställningsintervju, då får man välja en ungdom som passar in på företaget eller arbetsplatsen.

Men många är kritiska till att elever/lärlingar ska ha lön. Först betalar vi skatt till undervisning och så lön för det som egentligen också är undervisning.
– Ungarna ska ha betalt, och vi företagare ska betala en del men få tillbaka lite från staten. Du förstår när ungarna får betalt, då kan man ställa krav på dem, säger Ove. Jag har varit klassförälder genom hela skolan för mina egna barn. Tror att en arbetsplats kan ge utbildningen i ett yrke, men kanske också en slags uppfostran i hur man beter sig, faktiskt bättre än skolan. Här får vi också forma utbildningarna utifrån verkligheten och ungdomarna är i princip färdiga att gå in på vik och andra ev. ledigheter.

Att anställa en gymnasielärling är ett stort ansvar att ta på sig. Arbetsmiljöansvar, försäkringar, med mera. Du ser inga problem i det?
– Ser inga problem med arbetsmiljön eller försäkringar, där är vi företagare långt framme generellt, problemet blir matchningen av elever till rätt företag. Precis som för oss företagare att komma in i rätt tänk, så måste elever och även föräldrar lära sig vad det hela kommer att handla om och förbereda sig för denna typ av utbildning,

Men att ta emot en lärling blir ytterligare en uppgift för personalen, det håller Ove med om.

– Visst, det blir en utmaning för företagen att ha lärlingar på plats. Där kommer det att ta tid för varje företag att hitta sin egen modell. Till en början kommer det nog kännas som en belastning men om lärlings-systemet är förankrat bland enhetschefer och organisationen över tid får anpassa sig, så kommer det helt enkelt att växa fram en vana hos medarbetarna att ha en lärling vid sin sida.

Vad menar du händer om man inte gör detta i samklang med lokalt näringsliv?
– Företagare och enhetschefer på kommunerna måste helt enkelt inse att de nuvarande problemen med rekrytering bara blir värre på sikt, och att vi står inför ett systemhaveri om vi inte hittar på något nytt. Jag tror att ett fungerande lärlingssystem kan bli en stor del av lösningen på framtidens problem. Dagens lärlingsprogram är bara en variant av vanlig skola och tas inte på allvar av varken skola eller de företag som utbildar lärlingar. Ett uppgraderat program där företagen är med och utvecklar verksamheten kan lyckas bättre och är min lösning.