Regelkrångel vid expertimport

Vårt team har lärt sig hantverket genom misstag och framgångar i en obefintlig svensk cidertradition. Vi har alltid hämtat mycket av våra kunskaper utanför Sveriges gränser för att producera den bästa cidern som vi kan av svenska äpplen.

Under våren 2017 fick vi möjlighet att rekrytera en cidermakare från USA, David Biun. David och hans hustru Tegan kontaktade oss när de fick höra att vi sökte efter en cidermakare på heltid.

Möjlighet att få hit en erfaren vin- och cidermakare och hans likaledes erfarna hustru för att skapa ett av världens bästa team för iscider och ciderproduktion gjorde att vi började arbetet med att få fram arbets- och uppehållstillstånd.

Vi startade på Migrationsverkets hemsida. Där är informationen knapphändig och handläggningstiden sägs vara lång. Och ett enda fel på vägen så fördröjs processen ytterligare.

Först måste man publicera en jobb-annons inom EU. Annonsen måste ha varit publicerad i minst 10 dagar för att arbetsgivaren sedan ska få välja den kandidat som är bäst för jobbet. Vi kan alltså inte helt fritt själva välja vem vi vill rekrytera för ett jobb. Det är lätt att förstå varför de här reglerna ska gälla större företag med många hundra- eller tusentals anställda i en pan-europeisk eller internationell arbetsmarknad där behoven på kompetens varierar från enkla jobb till mer kvalificerade arbetsuppgifter och där alla EU-medborgare ska ha rätt att konkurrera om ett jobb.

Men det märkliga är att en liten arbetsgivare i start-up läge inte fritt kan bestämma från början vem man vill rekrytera för att växa.

Att publicera en EU-annons är enkelt. Arbetsförmedlingens hemsida är lätt att använda och en digital annons når EU:s databas i samma stund som den publicerats. Men om du redan vet vem du vill anställa så är det hela alltså en formell charad för att uppfylla ett regelverk.

En slags förolämpning mot de som söker jobbet, vars ansökningar kommer att kasseras i samma ögonblick som de kommer in.

När kravet på formell publicering av en tjänst är uppfyll man bestämt sig för vem man vill anställa ska facket uttala sig om lönenivå och arbetsvillkor. Det innebär i princip att arbetsgivaren måste teckna ett anställningsavtal med sin anställde innan arbetstillstånd utfärdas.

Man tar kontakt med sin lokala ombudsman i det aktuella fackförbundet och fyller i en blankett som ackompanjeras av det anställningsavtal som man har tvingats utforma utan att veta om den man rekryterar kommer att få sitt arbetstillstånd.

Facket är bra att ha med att göra men det är också tydligt att en sån här arbetsuppgift inte ligger högst upp på prioriteringslistan. Det innebär att man som arbetsgivare inte har någon aning om hur lång tid det kommer att ta innan rätt person kan granska upplägget.

Bristen på frihet för den som rekryterar blir också tydlig i just detta steg, eftersom det är facket som ska bedöma om lönenivån är rimlig för den person man inte vet om man får arbetstillstånd för.

I vårt fall finns det inte så mycket att jämföra med. Och det är ovidkommande om den person som vill arbeta själv är nöjd med sin lön. Frågan facket måste ställa sig är “vad har en europeisk cidermakare för genomsnittslön?” Det är mycket svårt att veta eftersom det finns så få heltidsanställda cidermakare. Det närmaste att jämföra med är möjligen en bryggmästare av vilka det inte heller finns så många.

Så, arbetsgivaren kan inte själv helt fritt bestämma vare sig kandidat, lönenivå eller ankomstdatum och redan från start finns det i det närmaste godtyckliga tidsvariabler som gör att det lilla företag som vill rekrytera specialist-kunskap från utlandet bör ta minst 12 månader på sig med att få fram ett arbetstillstånd. I ett företag där det finns en dedikerad HR-avdelning är detta kanske dagliga arbetsuppgifter men i ett företag med två anställda tar processen upp enormt mycket tid och därmed kostnad.

När vi hade fått fackets godkännande och stod inför att själva skicka in ansökan om arbetstillstånd direkt till Migrationsverket fick vi reda på att några av de stora revisionsfirmorna erbjöd tjänsten att få fram ett arbetstillstånd mot betalning. Handläggningstiden skulle då, i kraft av revisionsfirmans certifiering hos Migrationsverket, minska från de 2-4 månader som Migrationsverket anger på sin hemsida till 10-30 dagar.

Det är förstås inte gratis att använda sig av den här tjänsten men för oss var valet självklart. Om vi kunde skynda på processen och samtidigt göra den säker från eventuella misstag vad gäller det formella pappersarbetet så var det självklart värt pengarna.

Vi lämnade över ärendet till den aktuella revisionsfirman. Kanske hade vi otur med revisionsfirman. Låt oss kort slå fast att i vårt fall blev handläggningstiden lika lång vid köp av tjänsten som Migrationsverket anger på sin hemsida, cirka fyra månader.

På det hela taget ställer man sig frågan varför detta måste vara så tidskrävande och kostsamt. Som relativt välinformerad, och privilegierad svensk blir processen med att rekrytera någon från USA en liten, liten glimt in i vad det innebär för människor med sämre förutsättningar än Davids och Tegans att komma och leva i Sverige.

Människor med erfarenhet och kunskap att erbjuda oss, ja vars erfarenhet och kunskap och tid vi desperat behöver för att bygga och upprätthålla det samhälle vi har. Men regelverket är med all tydlighet viktigare än själva innehållet, viktigare än människors vilja och potential.

Andreas Sundgren Graniti, Brännland Cider