Utredningshot mot välfärden

”Trots att hon bott där i flera år och har samma namn som den första kvinnan på jorden har ingen lärt sig att hon heter Eva.”

Aina Adolfsson, dåvarande Vänsterpartiet kommunisterna, var den som såg till att Umeå kommun redan på 90-talet tillät andra än kommunen driva äldreboende. Aina var med och skrev historia när hon avgjorde omröstningen i fullmäktige och såg till att det blev valfrihet. ”Det måste finnas alternativ”, menade Aina.

Nu riskerar vi början på en ny historiebeskrivning- bort från valfrihet. Det går nämligen inte att både äta kakan och ha den kvar. Den enkla tesen finns det tyvärr all anledning att upprepa för våra ledande politiker i dessa dagar då Socialdemokraterna presenterat sitt förslag för begränsning av vinster i välfärden.

Märkligt är att samtidigt som riksdagsledamöter talar om att företagande i välfärden måste begränsas så talar verkligheten ute i kommuner och landsting ett annat språk. I allt högre utsträckning lutar de sig mot privata utförare för att kunna fullgöra sitt välfärdsuppdrag gentemot medborgarna. Det finns helt enkelt inte kapacitet att göra allt i egen regi.

Kommuner och landsting har också insett att den mångfald av utförare som finns inte bara ger medborgarna direkt medinflytande över välfärden, utan även välbehövliga vitamininjektioner som gynnar den egna verksamhetsutvecklingen och kvaliteten.

Alltså precis som Aina Adolfsson resonerade.

I Västerbotten län finns det flera fristående skolor. I Umeå går fjorton procent av eleverna i en friskola. Deras skolor är nu hotade. Friskolorna är oerhört populära; för att ta ett exempel, Minervaskolan har cirka 2 400 i kö som vill till just den skolan.

Länet har också flera privata vårdcentralerna. Om förslaget går igenom så är det bara en tidsfråga innan dessa får stänga och patienterna tvingas tillbaka till landstingets verksamheter.

Likadant blir det inom hemtjänsten, äldreboenden, förskolor och gymnasieskolor. Svenska folket ska tvingas tillbaka till de verksamheter man aktivt har valt bort. Medarbetare som har valt att ta anställning hos en annan arbetsgivare ska tvingas tillbaka till de offentliga arbetsgivarna.

Den forskare som tagit fram underlaget till Reepalus förslag för vinstbegränsningar pekar själv på att ett införande av förslaget kommer att bli förödande. Joachim Landström som arbetat på uppdrag av utredningen liknar förslaget vid en ”atombomb riktad mot välfärdsföretagen”. Hans beräkningar visar att förslaget om vinstbegränsningar i praktiken – om det genomförs – innebär en dödsdom mot de allra flesta företagen i välfärdssektorn.

I dag finns det inget riksdagsparti som säger sig vilja ta bort valfriheten. Till och med Jonas Sjöstedt säger sig värna valfriheten – så länge valet handlar om att välja offentliga utförare. Många medborgare delar inte vänsterns syn på valfrihet som väl snarast kan liknas vid Henry Fords klassiska citat – ”ni kan välja vilken färg på bilarna ni vill så länge ni väljer svart”.

Jag tror att Aina Adolfsson skulle ha förstått att möjligheten att bryta ny mark med nya innovationer och idéer som kan förbättra verksamheten försvinner med välfärdsutredningens förslag. Utredningen fokuserar nämligen inte ett dugg på kvalitet i vård, skola och omsorg.

Och att vi därmed förlorar mark när det gäller att bygga upp framtidens välfärd. Reepaluutredningens förslag är inte bara dumt – det är också ett hot mot vår framtida välfärd.

Karina Folkesson