Hjälp! Våra vassa medarbetare är på väg att utvisas

Ur arbetsgivarperspektivet är de här två medarbetarna ovärderliga för oss. Här har vi två äss som inte bara jobbar med ett stort leende på läpparna och som gör ett kanonjobb, utan som dessutom tjänar sitt eget uppehälle sedan fem år tillbaka och betalar skatt. De har lärt sig svenska genom jobbet, inte gått SFI. De har integrerats i vårt samhälle och är lika mycket ”Stöde-bor” som oss andra som bor här. Jag har full respekt för regelverk och att det måste råda ordning och reda, men logiken i det här beslutet är för mig en gåta.

I dagens Sverige är vi inte ensamma som företagare om att ha svårt att hitta folk. Det råder kompetensbrist, i många branscher och många yrken. Städbranschen är en av dom. Här riskerar vi att förlora två viktiga medarbetare som blir svåra, för att inte säga, omöjliga att ersätta.

Men det svåraste, givetvis för de som individer men även för oss som företag, är osäkerheten inför framtiden. Väntetiden på besked är omänskligt lång. Regelverket kring det här måste förenklas och framför allt kortas i tid. Språket som används i korrespondensen är obegripligt, här måste det gå att skriva på mindre byråkratisk svenska vad som faktiskt menas. Det kan inte vara meningen att man måste vara högutbildad jurist eller advokat för att förstå innebörden i den korrespondens som skickas. Förenkla helt enkelt. Och värna de mänskliga rättigheterna.

Steven och Stella flydde från Kenya till Sverige 2010. Då väntade de Lenny som nu är 8 år och ska börja andra klass till hösten. Lenny är född i Sverige, dom har inte fått barnbidrag utan fått stå för allt själva. När de flyttade från migrationsverkets lägenhet, till det hus där de idag bor slutade de helt att få bidrag från migrationsverket för att bli helt självförsörjande. De jobbar och betalar skatt. De här är två fantastiska människor som tillför samhället så mycket – inte bara skratt utan även framtidstro och hopp.

Steven och Stella har hunnit rota sig i samhället. Stöde är deras hem. Än så länge. Hur det blir nu vet vi inte – de riskerar att tvingas resa tillbaka till Kenya, landet de flydde från för nästan tio år sedan. Migrationsverket tar ingen hänsyn till att Stella om de utvisas, inte kan få den vård hon behöver för sviterna hon lider av efter övergreppen som skedde i Kenya. De tar inte heller hänsyn till att Lenny är som vilken svensk 8-åring som helst och inte känner till något annat hem än Stöde. Är det detta som kallas mänskliga rättigheter i välfärdssamhället Sverige vi lever i?

Maria Eriksson
Företagare