Höga skatter drabbar landsbygdsföretag

– Redan nu får man betala cirka 600 000 kronor per år i skatter för en långtradare som kör 20 000 mil. Med en kilometerskatt skulle den summan bli ännu högre, vilket skulle slå hårt mot vårt företag, transportnäringen och landsbygden i stort, berättar vd Göran Södersten.

Företagen måste ges utrymme att kunna frodas, utan att kvävas av för mycket bördor i form av regler och skatter. Det är receptet för en levande landsbygd, menar Göran Södersten, vd på företaget.

– Just nu håller vi på att ”miljöar” ihjäl oss. Dieseln är ju renare än någonsin förut, samtidigt som drivmedelsskatten fortsätter stiga till aldrig skådade nivåer.

Han menar att skattefrågan är avgörande för företagens konkurrenskraft och, tillsammans med skol- och bredbandstillgång, för om folk ska kunna bo på landsbygden.

– De höga skatterna på bränsle och annat gör ju att folk inte vill jobba och leva här på landsbygden. Det är som om politikerna tror att folk åker för skojs skull, men så är det ju knappast. Folk måste ta sig till jobbet och här ute har vi ett par mil till affären.

Åkeriet grundades år 1961 av Bengt Södersten och har sedan dess bidragit till jobb och tillväxt på landsbygden i Bysala. År 1987 tillkom även en verkstadsverksamhet som utgör företagets andra ben. Han är fortfarande aktiv inom företaget som idag drivs av nästa generation i form av Göran och Victoria Södersten.

Idag finns 17 medarbetare och i framtiden hoppas de bli ännu fler. Dessvärre är kompetensförsörjningen ett stort problem för Söderstens, liksom för det svenska näringslivet i stort.

– Tyvärr utbildas för få chaufförer och mekaniker idag. Alla uppmanas att bli akademiker, trots att det är här jobben finns. Dessutom borde de befintliga utbildningarna jobba närmare näringslivet. Det är alldeles för lite praktik idag, säger Göran Södersten.

Göran Södersten upplever att arbetsgivarrollen är mer omfattande. Ansvaret sträcks ut så långt att det funderas både en och två gånger extra på huruvida det är värt risken att anställa någon, även om behovet finns, anser han.

– Det är inte en fråga om att anställa längre, det är en fråga om att adoptera. Det är ett väldigt långtgående ansvar som sträcker sig långt utöver det som har med jobbet att göra. Vi gör naturligtvis alltid vårt yttersta för att våra anställda ska må bra, men exempelvis ett alltför krångligt och långtgående rehabiliteringsansvar blir väldigt tungt att hantera som arbetsgivare. Det gör ju tyvärr att man inte vågar ge osäkra kort, riskkandidater, chansen, säger han.