Lägre ger mer

Om detta fördjupar och förklarar bland annat Karl Beijbom i en text på VLT:s ledarsida.

Och så är fallet. Mellan år 2000 och 2014, det vill säga under såväl regeringarna Persson som Reinfeldt, gjordes omfattande skattesänkningar. Skatterna som andel av BNP sjönk med nästan 7 procentenheter, från över 50 till 44 procent. Sveriges löntagare fick mer brutto kvar i plånboken när skatt dragits.

Det anmärkningsvärda var att resurserna till vård, skola och omsorg också stadigt ökade under samma period och detta oavsett om värdet mäts i förhållande till BNP eller i kronor justerade för prisökningar, enligt en rapport från Svenskt Näringsliv.

Resultatet av denna skattesänkningsperiod blev alltså inte någon urholkning av välfärden, utan den offentliga sektorns skatteintäkter ökade realt sett under nämnda period med 260 miljarder kronor. Samtidigt föll den offentliga sektorns skuldsättning kraftigt. Skattesänkningar står således inte i konflikt med satsningar på välfärden.

Ekvationen är egentligen inte så svår. Och vi behöver ju inte gå längre till oss själva, är belöningen för att göra något och anstränga sig oavsett om det handlar om att utbilda sig, jobba mer eller att satsa på företagande tillräckligt stor anstränger man sig, är belöningen för liten avstår vi. Blir det mer lönsamt att arbeta, driva företag och att göra svarta jobb vita så kommer fler att göra det. Ju fler som anstränger sig ju mer ökar skatteintäkterna för Sverige vilket ger mer att fördela. Bara företagen i Västmanland bidrar exempelvis med cirka 13 miljarder till välfärden årligen och ju fler och starkare företagen blir, desto större blir summan.

Även om skattehöjningar kortsiktigt ökar statens inkomster är det alltså en dålig idé för ett högskatteland som Sverige, om man tänker långsiktigt. Med snabba transporter, frihandelsavtal och öppen marknad inom EU så måste svenska företag vara konkurrenskraftiga om vi inte ska halka efter globalt. Därför borde politiken vara inriktad på åtgärder som stärker medborgarna och underlättar för företagen. Att sänka incitamenten för att jobba och göra det dyrare att producera i Sverige är inte i linje med en sådan konkurrenskraftsfrämjande politik.

I tider där allt färre ska försörja allt fler är det därför av yttersta vikt att regeringar oavsett partitillhörighet verkligen fokuserar på att:

• Möjliggöra att fler kan komma in på arbetsmarknaden
• Reformera vårt skattesystem och göra det mer lönsamt att anstränga sig
• Underlätta och stimulera tillväxt för företagen – fler företagarvänliga reformer
• Stimulera jobbskapandereformer