”Slut kretsloppen – återvinning är bättre än förbränning”

Cassandra Oil har utvecklat en teknik för återvinning av plastavfall och bildäck. I en reaktor, som i sin funktion mest av allt påminner om en högteknologisk kolmila, omvandlas avfallet till råolja, som efter raffinering kan användas för att tillverka ny plast. Anders Olsson menar att det är en miljömässigt bättre lösning än förbränning:

– Enligt EU:s regelverk klassas vår verksamhet som energiåtervinning snarare än materialåtervinning, trots att vi faktiskt återanvänder materialet och sluter kretsloppen. Att elda plastavfall är bättre än att lägga det på deponi, men låt oss inte bedra oss: att elda plast är att elda olja, som är ett fossilt bränsle. Det strider mot klimatmålen. I Sverige är vi väldigt stolta över våra sopförbränningsanläggningar, men vi borde kanske inte dunka oss själva allt för hårt i ryggen. Att kommunerna byggt ut avfallsförbränningsanläggningar i så stor skala att man nu måste importera avfall från utlandet kan ha skapat en viss låsning vid förbränning. Det är inte bra, påpekar Anders Olsson.

EU:s regelverk innebär också att den råolja som produceras av Cassandra Oils återvinningsprocess i sin tur räknas som avfall snarare än som en råvara, fast råolja egentligen inte är avfall, utan just en råvara.

EU:s kemikaliedirektiv REACH underlättar inte heller. Eftersom det avfall som ska återvinnas inte är helt homogent – det finns olika sorters plast – finns skillnader också i produkten, råoljan. Men istället för att registrera den råolja som genereras i processen under en beteckning, krävs en REACH-registrering per produkt, trots att råolja inte är en ny och exotisk kemikalie, utan något som använts i samhället i mer än etthundrafemtio år.

Anders Olsson menar att det inte alltid är helt lätt att förstå sig på hur EU-byråkratin fungerar, men inte heller de svenska reglerna är alltid logiska.

Fri konkurrens

– I Sverige har vi en mängd olika subventioner och styrsystem för att minska miljöpåverkan. Det är något av en djungel. Vi vill inte att vår produkt ska luta sig mot offentliga stöd – jag tror att det bästa är när företag står på egna ben – men visst vore det trevligt om vi hade teknikneutralitet. Då skulle alla tekniker och lösningar få tävla på en jämn spelplan.

Det förs en diskussion om att införa en kvotplikt i EU:s avfallsdirektiv. Det skulle innebära att en viss mängd biodrivmedel måste blandas in i motorbränsle. Ett förslag inom den diskussionen är att klassa bränslen som tillverkats av återvunnen plast som biodrivmedel, vilket skulle öka efterfrågan på Cassandra Oils råolja.

– Det vore förstås trevligt, men jag vill inskärpa att det är företag och ingenjörer som löser problem. Det blir bäst om politikerna inte försöker ”välja vinnare”, utan istället låter oss konkurrera med varandra. Ger man företag enkla, tydliga och rättvisa regler kan vi ta fram lösningar, och de bästa lösningarna kommer att slå igenom. Då gör man skillnad på riktigt, avslutar Anders Olsson.

Arvid Hallén