Snabba cash för effektiv integration

Tänk om vi la pengar i en skål. Alla slantar som idag skickas fram och tillbaka för att hålla nyanlända med mat och husrum och försörja de som har svårt att komma i arbete. Sen skickar vi, som gärna anställer, in listor med vad för tjänster vi skulle uppskatta få hjälp med och så matchar vi därefter. Företagen betalar ut ersättning, staten tar ur skålen och täcker upp så att det blir anständigt för den som jobbar.

Förutom sysselsättning lovar vi dessutom att lära våra nyanlända prata hyfsad svenska betydligt snabbare än i skolbänken. Och utan att behöva vänta på tur. Landet får fler i arbete snabbare och bidragsberoendet minskar. Vi håller ungdomar sysselsatta, föräldrar stolta över att ha ett arbete att gå till, vi förkovrar i svenska språket och lär oss av andra kulturer och livssituationer. Och vi som jobbar hårt får råd med lite avlastning. Och pengarna är nog desamma fast används lite mer effektivt och på rätt sätt.

Detta kallar jag snabba cash – någon som nappar på tanken?

Så skriver Suzanne Parenius, VD på Hjortviken Konferens.

- Jag satt en dag och tänkte på vad sjutton det är samhället egentligen kostar oss? Och hur effektivt det egentligen är? Som företagare måste vi alltid se till att det vi gör lönar sig, varför gäller inte samma sak för samhället i stort?

Suzannes menar att det måste gå att effektivisera integrationsprocessen.

- Kompetenta, duktiga människor går till SFI varje dag och lär sig säga ”Hej, jag heter Fatima och jag kommer från Afghanistan, kan jag få köpa en liter mjölk?” Tänk om de istället kunde få komma hit och lära sig att säga ”Hej och välkomna, vad kan jag hjälpa er med?”

Det senaste året har Hjortviken knappt anställt någon som varit född och uppvuxen i Sverige, och några av dem har inte ens kunnat svenska när de började arbeta. Men det visade sig inte vara ett problem, eftersom personerna snabbt lärde sig svenska när de varje dag använde det. Idag finns det anställda från Ungern, Eritrea, Finland, Thailand, Nederländerna och Norge.

- Integration skrämmer oss inte, vi integrerar högt och lågt. Det finns dialekter och brytningar överallt, och så mycket kompetenser och olika typer av människor. Det är så roligt och vi lär oss massor hela tiden!

Men trots den insats företaget gör så får man ingen ersättning för den, eftersom det inte finns något system som uppmuntrar till den här typen av arbete.

- Vi företagare jobbar så mycket snabbare än samhället och myndigheterna, de hänger inte med. Vi tar emot en faslig massa människor och integrerar dem i samhället, men vi får ingenting för det. Här finns alltid jobb att göra, gräs som ska klippas, disk som ska diskas och rum som ska städas. Men vi kan inte anställa till vilket pris som helst, det måste gå runt ekonomiskt också. Det krävs någon form av bidrag för att uppmuntra till att anställa dem som står utanför arbetsmarknaden.

Sedan reformen som gjorde att det blev billigare att anställa ungdomar försvann har Hjortviken anställt betydligt färre. Det lönar sig helt enkelt inte att anställa någon utan erfarenhet som kostar lika mycket som någon som arbetat i tio år.

- Som chef för ett litet företag springer man på allt som rullar. Om vi hade råd att ta in mer folk skulle vi få tid att ägna oss åt det vi ska göra, genom att ta in någon på botten och sedan flytta alla i hela ledet ett steg uppåt. Plötsligt skulle jag haft en mini-VD som kunde hjälpa mig!

För att nå en förändring måste vi våga arbeta på ett nytt och annorlunda sätt, menar Suzanne

- Vilka är det egentligen som får hjulen att snurra? Det är vi företagare, och de flesta av oss är små. Vi har en enorm vilja även om vi inte har outtömliga resurser. Gör då inte vårt arbete ännu svårare genom att lägga på oss mer regleringar. Vi har ju alla samma mål, varför kan vi inte inse det och börja jobba tillsammans?