Välfärdsföretagaren: ”Finns missvisande bild av oss som Joakim von Anka”

Marlene är sjuksköterska i grunden och har arbetat inom vården i hela sitt liv, i olika sammanhang och roller. Men att hon hamnade inom primärvården var något av en slump.
– Jag headhuntades till ett chefsuppdrag i samband med införandet av det fria vårdvalet 2009. Kraven på vården ändrades då från en dag till nästa, plötsligt skulle man kunna ta emot alla åldrar från noll till 100, frisk som sjuk.

Tidigare hade sjuka barn skickats på remiss till barnmedicin, men nu skulle man själv kunna ta emot dem. Både på sin egen enhet och andra såg Marlene ett behov av barnspecialister, och en av dem blev barnläkaren Pontus Johansson. De var båda trötta på att arbeta inom den offentliga vården och hade ett driv och en vilja, och bestämde sig för att starta ett eget BVC nischat på barn i åldrarna 0 till 6.
– Det började med att vi på ett papper skrev ner de värderingar som skulle ligga till grund för verksamheten, och de gäller än idag.

Efter en början som underleverantör till andra för att kunna bidra med spetskompetens förvärvade man i mars förra året sin egen vårdcentral. Nu är en man ett av Göteborgs största vårdbolag med 4 550 som hör till Ugglans vårdcentral och 1 250 på Lillugglans BVC. Målet är att kunna erbjuda stor kompetens, tillgänglighet och trygghet för både föräldrarna och barn.
– Det är en lyx att kunna satsa så och anställa riktiga proffs på barn. Föräldrarollen har förändrats sedan vi startade, framför allt papparollen, och det är viktigare än någonsin att kunna skapa en trygghet för dem.

I Västra Götalandsregionen är mödravården inte en del av det öppna vårdvalet, och trots att Lillugglan flera gånger tagit initiativ till att inleda ett samarbete möts man med motstånd och ovilja.
– Det hade annars varit perfekt, att kunna erbjuda en helhetslösning där man följer barnet och föräldrarna hela vägen från befruktningen. Att bli förälder är en stor omställning och våra sociala förändringar ser annorlunda ut idag, mor- och farföräldrar finns ofta långt bort men vi kan vi finnas där.

En del i trygghetsarbetet är den helt egna appen Knodd, som nyligen lanserades. Via den erbjuder man videosamtal för oroliga föräldrar som kan ringa in och ställa sina frågor.
– Via den kan vi besvara frågor om prickar och hosta, men undviker att ställa diagnoser och lägga upp behandlingsplaner.

I framtiden hoppas Marlene att Lillugglan ska kunna fortsätta växa och sprida sin kunskap, och man har precis förvärvat ett litet BVC i Gamlestaden.
– Det finns en missvisande bild i media av den privata vården, och en tro att vi skulle bada i pengar som någon slags Joakim von Anka, vilket verkligen inte stämmer. Det mesta av den vinst vi gör går tillbaka in i bolaget. I min värld finns det ingen välfärdsutdelning inom vården, och särskilt inte för oss småföretagare.

Trots detta finns vinstförslaget som skulle innebära katastrof för Lillugglan och många andra företagare inom välfärden.
– Ibland blir jag helt livrädd när jag tänker på Reepalus vinstförslag, eftersom det skulle innebära att vi går i konkurs. Vi har inga hårda värden i form av maskiner eller liknande, vi har bara mjuka värden, vår personal, utan dem har vi ingen verksamhet.

I debatten om vinster menar Marlene att det blir skrämmande tydligt hur oinsatta politikerna är i företagares verklighet, och vilken dubbelmoral det finns.
– Vid ett kirurgiskt ingrepp är det okej att ta betalt för handskarna som kirurgen använder, men inte för kirurgen själv. Om förslaget går igenom kommer inte bara vi företagare att drabbas. Det berör även leverantörerna av handskarna, den offentliga vården som måste ta emot ett överflöd av patienter och patienterna själva, för att nämna några. Det påverkar så många i så många led men det finns det ingen som tänker på.