Missledande om lärartäthet i friskolor

”Det finns tre sorters lögner: lögner, förbannade lögner och statistik.” Genom att ändra urvalet går det att få fram just de siffror som man själv vill ha. Och det är vad Katalys har gjort (DN-debatt 15/2). I stället för att studera alla svenska grundskolor har de begränsat sitt urval till skolor som har satt betyg i årskurs 9. Helhetsbilden är nämligen helt annorlunda än den som framkommer i artikeln. Av de 100 grundskolorna med sämst lärartäthet är 88 kommunala.

Varför blir det så? Ett skäl är att friskolor har dubbelt så många elever på högstadiet som på lågstadiet. Kommunala skolor har fler lågstadie- än högstadieelever. Skolverkets statistik visar att klasserna är större på högstadiet än på lågstadiet. När F-9-skolor jämförs med högstadieskolor blir siffrorna därför inte helt rättvisande.

Förra sommaren kunde Tobias Krantz och jag visa att vinstdrivande friskolor har mindre klasser än kommunala skolor (AB-debatt 140629). Små klasser är viktigast för de minsta eleverna. Här är också skillnaderna som störst. De vinstdrivande friskolorna har i snitt tre elever färre per klass på lågstadiet än de kommunala skolorna.

Lärartätheten skiljer sig inte längre mer än marginellt. Den senaste statistiken visar att friskolorna i snitt har 0,3 fler elever per lärare än de kommunala grundskolorna. För att nå samma lärartäthet måste en normalstor friskola tillsätta en tredjedels lärartjänst. Skillnaderna över landet och inom samma kommun är avsevärt mycket större än mellan kommunala och fristående skolor.

Hur kan då friskolorna, trots något sämre lärartäthet än de kommunala skolorna, ha något mindre klasser? Det handlar om effektivitet och prioriteringar. Skolinspektionen slår fast att de stora koncernerna har ett bättre kvalitetsarbete än de kommunala huvudmännen. Dessutom lägger friskolorna mindre pengar på byråkrati och en större andel av sin budget på undervisning.

På friskolor styr man lärartätheten efter behov för att vara så effektiv som möjligt. I många kommunala skolor måste lärarna ta ett större administrativt ansvar – och vi har sett skräckexempel där kommunen använder lärarna som städare.

Både lärartäthet och klasstorlek är därför dåliga mått på utbildningskvalitet. Svenska politiker borde i stället granska utbildningsresultaten. Forskningen visar att alla skolor i en kommun presterar högre kunskapsresultat när många elever går i friskolor. Det gäller för såväl betyg som internationella mätningar och förklaras varken av betygsinflation eller av förändringar i elevunderlaget.