Världens bästa jobb

Jag har varit chaufför hela mitt liv förutom när jag gjorde lumpen och ett par år när jag jobbade som produktionsledare på ett företag. Jag startade eget, Djärfs Åkeriservice AB, 1996 och planen var då att köra själv och omsätta ungefär 300- 400 000 per år. Idag har jag 45 medarbetare. Vi har växt och vi mår bra men den största utmaningen inför framtiden blir att hitta kompetens. Ingen vill bli chaufför idag.

Förr i tiden var de som körde tunga fordon vägens riddare. Det var status att vara yrkeschaufför och det är inte så längre. Det får vi i branschen se som ett misslyckande – att vi inte lyckats visa yrkets goda sidor. Det finns vuxenutbildningar och yrkeslinjer på gymnasiet för de som vill bli yrkeschaufförer. Det tråkiga är att många som väljer de här linjerna på gymnasiet inte ens vill köra. De går fordonsprogrammet för att de inte tar sig in någon annanstans och för att man får körkort. Den lilla klicken som går programmen och verkligen vill köra är ofta dem som har familj eller släkt med åkeribakgrund och de har i princip redan jobb innan de börjar på gymnasiet. Såhär ser det ut samtidigt som vi har stora pensionsavgångar framför oss.

Vår uppgift är nu att attrahera fler unga till branschen. Jag tror att det finns en orättvis bild av yrket. Yrket är fritt och man träffar mycket människor. Det är en trevlig servicebransch och dessutom fyller vi en viktig samhällsfunktion. Om alla åkerier i Sverige slutade köra idag skulle det inte finnas mediciner eller mjölk imorgon och efter en vecka skulle alla sopbergen växa sig över huvudet på oss. Vi syns inte så mycket men vi är jätteviktiga och det har vi inte lyckats visa.

När man går transport och teknik på Bäckadalgymnasiet här i Jönköping väljer man inriktning första året – mekaniker eller fordonsförare. Då brukar jag vara där och informera om världens bästa jobb. Jag talar också om nackdelarna så att det inte ska bli en överraskning för dem som väljer att bli chaufförer. Det går inte att mäta resultatet av det här men jag tror att det är viktigt att vi i alla fall är ute på skolorna och visar att vi finns.

Hela branschen måste flytta in till skolan och skolan måste flytta ut i verkligheten. Det tråkiga för oss är att det är svårt att ta emot praoelever. Om vi kör farligt gods, exempelvis tvättmedel, får man inte sitta med i hytten om man inte har en licens för att köra farligt gods. Att som praoelever bara sitta på kontoret blir aldrig samma sak. Det är viktigt att elever få se och känna på vad vi faktiskt gör.

Jag är ute och informerar på gymnasienivå men också på grundskolenivå. Ibland ser jag på eleverna att de undrar vad det är för UFO som kommit till skolan men ibland ser jag att någon blir intresserad. Ibland har jag nog en framtida chaufför framför mig när jag pratar. Kanske skulle han eller hon ha blivit en chaufför även om jag inte varit där och pratat om yrket. Men jag tror att en viktig del för vår bransch för att klara vår kompetensförsörjning i framtiden är att jobba tightare med skolan och visa upp vår bransch.

Magnus Djärf, Vd och ägare, Djärfs Åkeriservice