Sverige har inte råd att välja stagnation
Det går att lova mer. Mer välfärd, mer trygghet och fler satsningar. Men en fråga riskerar att försvinna i valrörelsen: hur ska Sverige ha råd med allt detta?
Sverige står inför ett viktigt vägval. Efter flera år av låg tillväxt och en utdragen lågkonjunktur behöver ekonomin få fart. Samtidigt hårdnar konkurrensen om investeringar och kompetens. I det läget borde det vara självklart att göra det mer attraktivt att arbeta, driva företag, investera och anställa. Ändå går flera politiska förslag åt andra hållet.
Ett av dem är förslaget att slopa karensavdraget.
Jag förstår varför det kan kännas attraktivt. Ingen ska behöva gå till jobbet sjuk. Den som är sjuk ska kunna stanna hemma och återhämta sig. Som chef och medmänniska är det en självklar utgångspunkt.
Men god politik måste också våga se längre än till den första goda känslan. Vad händer med sjukfrånvaron om den ekonomiska tröskeln för korttidsfrånvaro försvinner? Vem ska bära kostnaderna? Och vad händer med företagens vilja och möjlighet att anställa när kostnaderna och osäkerheten ökar?
När vi frågar företagen är signalerna tydliga. Sex av tio tror att korttidssjukfrånvaron skulle öka om karensavdraget försvinner. Många ser också en risk för produktionsbortfall och minskad vilja att rekrytera. Det är särskilt viktigt att ta på allvar.
För varje företag som tvekar inför en anställning finns en människa som kanske aldrig får chansen att komma in på arbetsmarknaden. Det kan vara den unga som söker sitt första jobb. Den som varit arbetslös länge. Eller den som står lite längre från arbetsmarknaden och behöver en arbetsgivare som vågar ge en chans.
Vi behöver göra det lättare – inte svårare – för människor att komma in på arbetsmarknaden.
Företag anställer inte bara när de behöver arbetskraft. De anställer när de bedömer att de har råd att ta risken. När kostnaden och osäkerheten ökar, ökar också tröskeln för att säga ja. Det är därför frågan om karensavdraget måste diskuteras som en tillväxtfråga – inte bara som en ersättningsfråga.
För kostnaden stannar inte vid sjuklönen. När en medarbetare är borta måste någon annan täcka upp. I ett stort företag kan det ibland gå att omfördela resurser. I ett mindre företag kan en enda frånvarande medarbetare göra stor skillnad. En kund kanske får vänta, en leverans försenas eller produktionen påverkas. När frånvaron ökar blir de arbetade timmarna färre.
Vi vet dessutom att frånvaro inte är helt opåverkad av omständigheterna runt omkring oss. SCB:s nya studie av korttidsfrånvaro under stora fotbollsmästerskap visar exempelvis en tydlig skillnad. Under jämförbara juni- och juliveckor var 19 procent korttidsfrånvarande när inget fotbollsmästerskap pågick, jämfört med 27 procent under veckor då EM eller VM pågick. När SCB tog hänsyn till andra faktorer var oddset för korttidsfrånvaro dessutom 57 procent högre under mästerskapsveckorna.
Sverige har också tidigare erfarenhet av förändringar av karensen. Karensdagen togs bort 1987 och återinfördes 1993. Det finns därför all anledning att vara försiktig med förändringar som riskerar att driva upp sjukfrånvaron och kostnaderna ytterligare.
Samma perspektiv behövs när vi diskuterar förslaget om lagstadgad arbetstidsförkortning. 68 procent av företagen bedömer att kortare arbetstid skulle påverka deras tillväxt negativt. Om färre timmar ska ge samma lön blir varje arbetad timme dyrare. Den kostnaden försvinner inte för att den beslutas i riksdagen. Den måste någon bära.
I slutändan handlar detta om något större än karensavdrag och arbetstid. Det handlar om vilken ekonomi vi vill ha – och vilket samhälle vi vill kunna finansiera.
Om vi vill ha råd med välfärden, vården, skolan och tryggheten behöver Sverige växa. Tillväxt skapas när människor arbetar, företag investerar, entreprenörer vågar starta och arbetsgivare vågar anställa.
Tillväxt är alltså inte motsatsen till ett gott samhälle. Tillväxt är en förutsättning för att kunna finansiera det.
I min roll som regionchef för Svenskt Näringsliv möter jag företagare som vill växa, investera och anställa. Men de behöver kunna räkna på kostnaderna, känna att spelreglerna håller över tid och våga ta risken att anställa.
Det är så jobb skapas.
Det är så fler människor kommer in på arbetsmarknaden.
Och det är så resurser skapas till vår gemensamma välfärd.
Därför måste tillväxtfrågan få större plats i valdebatten.
Ett förslag kan vara välmenande och samtidigt få allvarliga konsekvenser. Ett beslut som i första steget känns tryggt kan i nästa led leda till högre kostnader, färre arbetade timmar, försiktigare företag och färre anställningar.
Det kan i sin tur slå hårdast mot dem som redan står längst från arbetsmarknaden. Det är inte att ställa människor mot företag. Det är att förstå sambandet mellan dem.
Företag som växer skapar jobb. Människor som arbetar skapar värde. Investeringar skapar framtida möjligheter. Och ett växande näringsliv ger oss resurser att finansiera den välfärd och trygghet som vi alla vill värna.
Politikens uppgift är därför inte bara att se den goda intentionen bakom ett förslag. Den måste också våga se hela kedjan av konsekvenser – från beslut till verklighet.
Det är också utgångspunkten för Tillväxtuppropet, där företagare och entreprenörer efterlyser bättre förutsättningar för företagande och investeringar i Sverige. Budskapet är viktigt inför valet: Sverige kan inte ta sin framtida tillväxt för given.
För i slutänden är det företagens beslut som avgör om investeringar blir av och nya jobb kommer till. Politikens uppgift är att göra det attraktivt att fatta de besluten här i Sverige.
Nästa regering kan välja att göra det enklare eller svårare att starta och driva företag. Den skillnaden kanske inte syns dagen efter ett beslut. Men den märks över tid.
I investeringar som aldrig blev av. I företag som inte vågade anställa. I människor som aldrig fick sitt första jobb. Och i resurser till vår välfärd som aldrig skapades.
Sverige har inte råd att välja stagnation.
Vi behöver en politik som både värnar människors trygghet och skapar förutsättningar för företag att växa. Först när fler arbetar, fler företag växer och fler investeringar kommer till Sverige kan vi långsiktigt ha råd med det samhälle vi vill ha.
