LogoLogo
LogoLogo
NYHET2 oktober 2020

Vad vill EU med skogen? 

Den 30 september höll nätverket Wood Be Better och CEPI, branschföreningen för europeisk pappersindustri, ett gemensamt seminarium på temat ”EUs skogsindustrier för en hållbar framtid i Bryssel”. Skogen väcker många känslor inom unionen, och olika regioner drar år olika håll. Hur ser egentligen framtiden för det europeiska skogsbruket ut – och vad kan vi påverka? 

Man som platerar små tallplantor
SkogsplanteringFoto: Eduard Goricev

Anna Holmberg, chef för Skogsindustriernas Brysselkontor, hälsade välkommen till ett seminarium med över 360 anmälda – både på plats i Bryssel och via länk från runt om i Europa.

Första passet presenterades av Wood Be Better – ett samarbete mellan Skogsindustrierna och LRF Skogsägarna. Diskussionen berörde huvudsakligen den kommande revisionen av EU:s skogsstrategi som kommissionen avser lägga fram under första kvartalet 2021. Den 2030-strategi för biologisk mångfald, som kommissionen publicerade i maj i år, kom också att beröras i diskussionen.

Ur skogsindustriperspektiv är strategierna långt ifrån lättnavigerade, och väcker många frågor. Förhoppningen var att kunna belysa några av dem under dagen.

Jessica Polfjärd, MEP (EPP, SE) och ledamot av Europaparlamentets miljöutskott, konstaterade att brukande av skog  väcker många känslor, och att det finns stora geografiska skillnader.

– Det är viktigt att inte glömma skogsrika länders perspektiv, vi har helt andra förutsättningar i exempelvis Sverige och Finland, konstaterade Polfjärd.

Petri Sarvamaa, MEP (EPP, FI) och rapportör för Europaparlamentets inspel om hur skogsstrategin bör revideras, berättade att parlamentet inom kort är klara med sitt arbete. Han tryckte på vikten av att erkänna och balansera skogens och skogsnäringens bidrag till en hållbar utveckling.

– Det är viktigt att se till skogsnäringens hela värdekedja, för att den ska kunna vara med och bidra fullt ut i att möta samhällets utmaningar. Klimatförändringarna är en av dessa och här är det viktigt att skogen inte enbart ses som en kolsänka. Biobaserade material ska vara med och ersätta fossila material, berättade Sarvamaa.

Parlamentet röstar om sitt slutgiltiga inspel till skogsstrategin nästa vecka, och Petri Sarvamaa hoppas på ett starkt stöd. Hans rapport är ett tydligt meddelande om betydelsen av skogsindustrin, cirkulär biobaserad ekonomi och långsiktigt hållbart skogsbruk.

Humberto Delgado Rosa från kommissionens generaldirektorat för miljö, menade att läget för skogen inte är bra. Han nämnde utmaningar som torka, bränder och skadedjur. Ovanpå det såg han problem med en ökad avverkning och biologisk mångfald.

-         Jag vill inte peka finger, utan konstaterar bara att vi måste veta vad vi vill och balansera mellan olika intressen i samhället. Skogsstrategin måste koppla till ambitionerna i the Green Deal, sa Delgado Rosa.

Ni har ett tufft jobb framför er, att få fram en strategi som både tar hänsyn till EUs övergripande önskningar och respekterar medlemsstaternas beslutanderätt om skogspolitik, konstaterade Anna Holmberg.

– Det finns många olika intressen, och det är en utmaning att få alla sakägare med på tåget, svarade Pierre Bascou, från kommissionens generaldirektorat för jordbruk- och landsbygdsutveckling.

Pass två presenterades av CEPI, och berörde det synnerligen aktuella ämnet om kommissionens förslag till ny klimatlag 2050, som för närvarande förhandlas i parlamentet och rådet.

De kommande åren väntas ett antal initiativ från kommissionen rörande ett ramverk för hållbara produkter. Men hur och till vilken grad kommer skogsnäringen inkluderas i arbetet?

Det finns mer skog i EU nu än för 50 år sedan, och skogsnäringen inom EU har 3,5 miljoner anställda. Skogsnäringen är en hållbar framtidsindustri. Men skogen måste ges rätt förutsättningar.

– Skogen skapar redan idag möjligheter för sänkta koldioxidutsläpp, till exempel genom smartare förpackningar från förnyelsebar råvara. Ändå fortsätter vi pumpa upp och använda fossila råvaror, trots att det finns alternativ. Och det finns de som hävdar att vi ska låta skogen stå för att kompensera för fossila utsläpp. Är det hållbart? EU kan inte låsa skogsindustrin som koldioxidsänka för att andra skadliga industrier inte gör något åt sina fossila utsläpp, det är kontraproduktivt, konstaterade Jori Ringman, chef för CEPI.

Peter Holmgren, tidigare chef för Center for International Forestry Research, presenterade sin rapport om skogsindustrins värdekedja och dess totala klimatnytta. Idag, menade han, tittar man bara på omedelbar klimatpåverkan, vilket blir missvisande. 

– Ersätts fossila råvaror med biobaserade material från skogen kan fossila råvaror stanna i marken och därmed undviker vi utsläpp till atmosfären. Det handlar alltså inte om att lagra koldioxid utan om en omedelbar minskning av utsläpp av koldioxid. Men den här substitutionen syns inte i EU:s klimatberäkningar, konstaterade Holmgren.

Skogsindustrin finns i hela Europa, och bidrar till ett bättre klimat i hela Europa.

– Avverkningsstatistiken blir lätt missvisande. Skogsarealen har ökat med 40 procent, det motsvarar hela Belgiens och Nederländernas yta. Avverkningen ökar visserligen också – men i betydligt lägre takt än tillväxten, berättade Peter Holmgren.

I den efterföljande debatten konstaterade Piotr Borkowski, chef för Eustafor, den europeiska branschorganisationen för statliga skogsägare, att det är tydligt att skogen är mycket mer än en sänka.

– Vi talar om en sektor som kan öka sin koldioxidneutralitet. Skogsnäringen omtalas ofta som en koldioxidsänka, men kan bidra med så mycket mer. Den är en europeisk tillgång.

Anna Holmberg berättade att det för branschen är en fråga om rättvisa och solidaritet. Alla sektorer måste bidra till arbetet.

– Vi är oroliga att vi förblir sänkan som måste ta hand om utsläppen, medan andra industrier fortsätter släppa ut, konstaterade Holmberg.

Artur Runge-Metzger, chef för kommissionens generaldirektorat för klimatet, menade att det visserligen finns träd överallt, men att staterna har väldigt olika förutsättningar.

– Vi är övertygade om att om vi håller ihop inom Europa så reder vi ut detta, men alla måste ta med något till bordet. Det räcker inte att få ner utsläppen, vi måste fånga upp koldioxid också. Och den kapaciteten är inte obegränsad, det finns en begränsad yta land i Europa som lämpar sig för skogsodling.

Men för att kunna agera sänka måste vi ha en god skogshållning, och för det behöver vi pengar, konstaterade Piotr Borkowski. 

– Ägarna vill ta ansvar, men vill inte leva på allmosor. Är det ens realistiskt, med tanke på det ekonomiska läget? Frågade Borkowski.

Man måste förstå värdet av sänkor, menade Jytte Guteland, MEP och Europaparlamentets rapportör för klimat. 

– Alla vet inte hur skogsbruk går till, och det finns en bild av att skogen måste lämnas orörd för att den ska fungera som sänka. Men i Sverige ser vi att det stora upptaget av koldioxid sker under tillväxt. Därför måste vi ha ett aktivt skogsbruk, sade Guteland.

Nästa diskussion rörde vilket utrymme skogsprodukter kan och bör ha i EUs framtida ramverk för produktpolicy. Behövs det till exempel tvingande lagstiftning kring återvinning?

Clive Pinnington, vd för European Panel Federation, menade att sådan lagstiftning kan vara teoretiskt bra, men att branschen har sina tvivel.

– Vi föredrar marknadslösningar, att övertyga konsumenten om att köpa återvunnet snarare än att tvinga dem.

Christian Egenhofer, chef för CEPS program för energi och klimat, svarade att lagstiftning kan vara kraftfullt, om man vet hur problemen ska lösas, men när politiken ska bestämma uppstår informationsasymmetri.

– Det är ju industrin som sitter på all data, konstaterade Egenhofer.

Emmanuelle Maire, chef för enheten för hållbar produktion, produkter och konsumtion vid kommissionens generaldirektorat för miljö, menade att den sekundära råvarumarknaden inte är lönsam nog jämfört med nya råvaror.

– Ett exempel är plastflaskor, där det ställs krav på återvinning. Ur policyperspektiv kan krav vara bra, för att styra bort från användningen av nya råvaror. Men det finns naturligtvis viktiga avvägningar, så som olika säkerhetskrav, menade Maire.

Clive Pinnington menade att skogs- och träindustrin måste vara stolta över vad man är.

– Allt fler efterfrågar lokala producenter och lokala råvaror. Lämna det till kunderna, de kommer göra bra val om de får möjligheten, hävdade Pinnington. 

Anna Holmberg lät Jori Ringman avsluta med att reflektera över om det är möjligt att definiera en hållbar produkt.

Jori Ringman menade att det är en strävan, men vi kommer aldrig veta när vi når mållinjen.

– Det finns ingen algoritm som räknar på hållbarhet, i slutändan är det ett politiskt beslut. Skog är en emotionell fråga, och det är bra, men det blir farligt när folk inte har alla fakta, konstaterade Jori Ringman.

Skogen och äganderättenEUSkogsindustri
Kontakta Svenskt Näringsliv
Postadress: 114 82 Stockholm
Besöksadress: Storgatan 19
Telefon: 08-553 430 00

Kontakta oss

Ta del av fler nyheter på fPlus
fPlus logo
fPlus ger dig koll på det senaste och fördjupning i allt som rör företagsamheten.
Prenumerera på Nytt från Svenskt Näringsliv
Kontakta Svenskt Näringsliv
Postadress: 114 82 Stockholm
Besöksadress: Storgatan 19
Telefon: 08-553 430 00

Kontakta oss

Prenumerera på Nytt från Svenskt Näringsliv
Ta del av fler nyheter på fPlus
fPlus logo
fPlus ger dig koll på det senaste och fördjupning i allt som rör företagsamheten.
Kontakta Svenskt Näringsliv
Postadress: 114 82 Stockholm
Besöksadress: Storgatan 19
Telefon: 08-553 430 00

Kontakta oss

Ta del av fler nyheter på fPlus
fPlus logo
fPlus ger dig koll på det senaste och fördjupning i allt som rör företagsamheten.
Prenumerera på Nytt från Svenskt Näringsliv
Kontakta Svenskt Näringsliv
Postadress: 114 82 Stockholm
Besöksadress: Storgatan 19
Telefon: 08-553 430 00

Kontakta oss

Ta del av fler nyheter på fPlus
fPlus logo
fPlus ger dig koll på det senaste och fördjupning i allt som rör företagsamheten.
Prenumerera på Nytt från Svenskt Näringsliv
Ansvarig utgivare och chefredaktör Anna Dalqvist