Sveriges historia under 1800- och 1900-talen

Av en lärobok för högskolan, som enbart behandlar de senaste 200 årens svenska historia, har man anledning att förvänta sig betydligt mer om det svenska näringslivets sedan industrialismens genombrott än i en gymnasielärobok som ska täcka in hela världshistorien sedan förhistorisk tid. Tyvärr uppvisar Anderssons bok i stort sett alla de brister man finner i gymnasieböckerna.

Polemik och ironi

Redan i det pretentiösa och obegripliga förordet anar man oråd. Här tycks vi ha en författare som inte skriver för att bilda sin publik utan för att imponera på sina kolleger. Han uppnår knappast något av dessa mål. Boken är skriven utan berättarglädje. Resonemangen är ofta röriga. Viktiga begrepp lämnas oförklarade. Författaren hänvisar till händelser och företeelser som inte kan förväntas vara kända av en genomsnittlig student på grundkursen i historia. Misslyckade försök till polemik och ironi förekommer på flera håll.

Ett exempel på obegripliga formuleringar: ”Efter andra världskriget internationaliserades handeln sedan försiktigt bakom nationella tullskydd. Efter autarkismens tidevarv betraktades tullarna som steg mot en framtida frihandel och inte längre som en protektionistisk kraftpolitik.” Notera att boken inte nämner något om efterkrigstidens handelssamarbete inom EU, Efta, Gatt eller WTO.

Här är ett annat stolpskott: ”Det halvstatliga LKAB drev en omfattande effektiviseringspolitik fram till 1970-talet och sedan en helstatlig avvecklingspolitik.” LKAB blev statligt bolag (96 procent av ägandet) 1957. Verksamheten i Kiruna och Malmberget kan knappast sägas vara avvecklad.

Bingolotto och dansband

Lars I Andersson saknar – eller förmår i varje fall inte kommunicera – en genomtänkt syn på ekonomisk utveckling. Visserligen omnämns några av 1800-talets liberala reformer på det ekonomiska området. Men boken innehåller ingen djupare analys av regelverkens betydelse för den ekonomiska utvecklingen.

Begreppet entreprenör förekommer inte i boken. Däremot kan man i registret finna centrala begrepp som exempelvis bingolotto, dansbaneeländet och uniformsförbudet.

Fri från människor

Näringslivshistorien är närmast kliniskt fri från verkliga människor. De enda företagare jag har hittat omnämnda är Louis Fraenckel i Handelsbanken samt bröderna Ivar och Torsten Kreuger (som tas med därför att Ivar var en skurk). Jag undantar då omnämnanden av företagare som uppträtt i andra roller, till exempel som politiker. Däremot är boken fylld av politiker som knappast tillhör de mest framträdande, till exempel E A Nilson och Axel Hansson i Rubbestad.

I ett avseende tycker jag dock att Sveriges historia avviker till det bättre i jämförelse med de flesta gymnasieböcker. De senare böckerna brukar nämligen inte innehålla något enda exempel på ett nytt företag eller en ny produkt i svenskt näringsliv från de senaste 50 åren. Lars I Andersson nämner faktiskt flera exempel på framgångsrika svenska företag under efterkrigstiden, till exempel Astra, H&M, Ikea, Electrolux och LM Ericsson. Men hans allmänna framställning av den periodens ekonomiska liv är så rörig att den knappast kan läsas med någon större behållning.