Slå vakt om valfriheten

En viktig faktor är ökningen och den förändrade sammansättningen i gruppen utlandsfödda elever. Det är mycket som tyder på att skolan inte blivit sämre på sitt kompensatoriska uppdrag – utan att ”elevernas förutsättningar, som de har med sig hemifrån, har blivit mer olikartade och gjort det kompensatoriska uppdraget svårare”, skriver rapportförfattarna.

De utlandsfödda eleverna är äldre och kommer från länder med sämre utbildningssystem, vilket gör att eleverna har fått sämre förutsättningar att nå goda resultat jämfört med tidigare årskullar.

Att fler och äldre elever från krigsdrabbade länder får effekter för skolresultaten i stort är knappast förvånande. Sverige har många skickliga lärare och de nyanlända eleverna är ofta ambitiösa, men även med optimala förutsättningar kan det vara omöjligt att lära sig ett nytt språk och ta igen flera års missad skolgång på kort tid.

Det är sant att boendesegregationen och skolans svårigheter att kompensera för familjebakgrund leder till en situation där vissa skolor väljs bort – av såväl elever som lärare. Risken finns dock att några av åtgärderna som föreslås skulle förvärra effekten.

Svaret från exempelvis Åsa Fahlén, ordförande för Lärarnas Riksförbund, är att ”se över skolvalet och etableringsrätten”. Det är feltänkt. Att inskränka det fria skolvalet riskerar snarare att förvärra segregationen. Det reella alternativet till skolval är närhetsprincip – att eleven måste gå i den skola som ligger närmast hemmet; det leder till ökade klyftor förvärrad integration. Rätt utformat är skolval snarare en viktig murbräcka mot segregation.

Välbärgade föräldrar skulle också kunna välja bort det offentliga skolsystemet genom att själva finansiera exklusiva privatskolor med som kan locka till sig skickliga lärare, något som verkligen skulle skapa ett A- och B-lag i Skolsverige. I länder utan valfrihet inom ramen för offentlig finansiering finns det ofta istället en omfattande privatskolesektor. Det nationella skolsystemet slits isär. Det skulle kunna leda till kraftigt ökad segregation på sikt.

Jag är - precis som skoldebattören Åsa Melander https://www.svd.se/vem-vill-ta-risk-med-barnets-skolgang-for-allas-basta - övertygad om att tvångsplacering på skolor med ”dåligt” rykte inte kommer att fungera för att minska segregationen. Resursstarka föräldrar kommer att hitta andra vägar.

Lösningen ligger snarare i att skapa skolor som är attraktiva för alla - för såväl resurssvaga som resursstarka familjer.

Det behövs tuffare ingripanden mot huvudmän och skolor som år efter år presterar usla resultat. Socioekonomiska förutsättningar måste få ett tydligare genomslag i skolpengen. Skolan behöver få användbara mått på progression, så att elever och föräldrar kan göra vettiga val, baserade på det värde som en enskild skola faktiskt tillför.

Det gäller också se till att de skickligaste lärarna och skolledarna tar sig an skolorna med störst behov. Här kan man influeras av länder, som Sydkorea, där man har lyckats rekrytera skickliga lärare till de mest krävande skolorna. Fungerande incitamentsstrukturer handlar inte bara om höjda löner, utan också om andra typer av reformer, som tvålärarsystem, som kan göra arbetsbördan lättare.

Sverige har en unik modell som förenar frihet och jämlikhet – valfrihet inom ramen för offentlig finansiering och förbud mot skolavgifter. Svensk skola är i stort behov av reformer; att alla elever oavsett bakgrund ska få samma chans i skolan är centralt. Men den svenska modellen ska utvecklas, inte avvecklas.